Sambo, kombo eller Lasse Kongo?

"Hellre äta gröt tillsammans än äta fläskkotlett ensam." Så sägs det i filmen Tillsammans och det ligger mycket i det. Inte bara delade kostnader och delad glädje utan också någon att skylla på i telefonräkningsfrågan.

Efter att ha bott ihop med en manlig kombo i tre år så bor jag nu ihop med en kvinnlig sambo. Visst märker jag skillnad på mina sambor och framförallt på mig själv.

Man vet att man bor ihop med en kille när man inte riktigt kan förstå vad man ska med ett duschdraperi till?. Man vet att man bor ihop med en tjej när man inte bara köper ett draperi, utan även tycker att det är en bra idé att matcha det med duschskrapan.

Man vet att man bor ihop med en tjej när man måste arbeta på att bygga den naturliga och avslappnade toalettstämning som automatiskt finns i ett manligt komboförhållande. Det är möjligt att det är jag som är bajsliberal, men det var en stor dag för mig i mitt liv när min flickvän för första gången var på toaletten samtidigt som mig. Definitivt större än den dag då man satt och sket i ensamhet för första gången i kombo-boendet.

Mannen och kvinnan har inte bara olika städmusik utan också helt olik städfilosofi. Kvinnan städar för att få ett rent hus, mannen städar för att få ett rent samvete, eller för att det ska komma dambesök. Min kombo städade till Accept och min sambo städar till Tina Turner. Första halvåret hade jag hört mer Tina Turner än på tre år med Accept.

Själv betalar jag extra hyra för att få slippa städa och jag förstod att jag hade hittat min blivande fru, den dagen hon sa: Snälla, jag kan väl få göra i ordning i garderoberna?

Istället för att nu oroa mig för att trampa i en pizzakartong eller hitta snus i tv-tidningen, så är mina största problem numera att jag aldrig kommer ihåg hur jag ska vika hennes trosor. eller att hon ska upptäcka att jag lägger osthyveln på osten i kylskåpet.

Det kanske tydligaste tecknet på vem du bor med eller vem som bestämmer i lägenheten handlar om Slitz-kalendern. När jag var kombo och vi skulle möblera om så möblerade vi efter Slitz-kalendern, sen när jag flyttade ihop med min tjej så fick jag börja med en månads lobbyverksamhet för att det var datumen som var det viktiga i kalendern. och sen tre månaders lobbande för att överhuvudtaget få hänga upp den.

Och visst nu hänger den som i triumf där i köket.

Bakom köksdörren.

Finns det någon som känner någon som någonsin har stängt sin köksdörr?

På killtiden så ramade vi in bilder på Lasse Falk och Tommy Boustedt och hade som konst i vardagsrummet, nu har jag en söt liten ram med torkade ärtor hängande på väggen. Torkade. Ärtor.

Jag har inte vågat fråga, så det är ännu oklart varför?

Sen jag blev sambo med en tjej så har jag insett att det är möjligt att inte bara ha gardiner utan att även byta dem. Jag har insett att det kan vara roligt för omgivningen om man inte sammanfattar hela sin semester på en enda mening.och idag förstår jag att 26 kr lösgodis och 2 liter Coca-cola inte är en näringsriktig middag och trots att man blandar salta, sura, choklad och neutrala, så räknas det ändå inte som att man har en del från varje bit i kostcirkeln.

Även om både jag och min kombo helt säkert har fått det mycket bättre sen vi flyttade ihop med våra tjejer, så kan man sakna de där stunderna när man satt och rostade bröd nakna klockan ett på natten utan att egentligen veta varför? Jag kan sakna att inte skratta på samma ställen i Torsk på Tallinn och jag saknar självklarheten i att när Ving Rhames blir boffad i daimen i Pulp Fiction faktiskt är roligare än när Travolta dansar.

Jag förstår att jag och min fästmö verkligen är ämnade för varandra när vi nu efter några månader viker mormors virkade överkast identiskt i högsta samförstånd, nästan helt utan att räkna de olika stegen högt. Men ändå har jag inte känt mig närmare en annan människa än den dag då jag och min kombo slängde ut vår video från andra våningen och stod där i natten och såg hur den studsade mot asfalten. innan vi slängde ut fjärrkontrollen.

Av Morten Johansson 06 sep 2001 11:55