Tracks-pärmen I

Ibland undrar man varför man vet vissa saker. Av någon anledning så är mitt minne vad det gäller musik, film och media oförskämt bra. Då och då får man agera uppslagsverk när debatten blossar upp kring vad ett visst TV-program hette eller vilken låt som var uppföljaren till den där hitten från 1985. Hur kommer det sig egentligen att nästan ingenting från kemilektionerna i högstadiet sitter kvar medan jag med lätthet kan räkna upp fem Den Harrow-singlar? Väljer man sitt minne?

Just vad det gäller musik så tror jag faktiskt att jag vet varför minnet är så stadigt. Svaret är Tracks. För så gott som varje lördag åren 1985 till 1989 satt en lång och tanig ung nörd framför radion i radhuslängan på Kornhills Mellangränd i Halmstad. Den heliga tiden var mellan 14 och 16 och efter ett tag lärde sig även mamma att maten på intet sätt kunde serveras då. Vid andakt visar man respekt.

Mitt tidigaste minne av Tracks är nog egentligen från 1984. Jag brukade lyssna på föregångarna Poporama med Heta Högen och Diskorama sporadiskt, men det var först när Tracks - september 1984 - fick sin nuvarande form som jag hakade på. Förmodligen hade det väl egentligen inte så mycket med själva utformningen att göra, utan mer med att jag vid tio års ålder var mogen att förstå vad programmet egentligen gick ut på.

Våren 1985 hade det börjat bli ett gift. Jag började banda programmen istället för enstaka låtar och lyssnade sedan hela veckan på kassetten tills att nästa lördag kom och ett nytt avsnitt fick ersätta det gamla i freestylen. Upprepning är kunskapens moder heter det ju, och efter några veckor i Kaj Kindvalls sällskap var jag förmodligen en oerhört påfrestande kille som skulle berätta anekdoter och lustiga fakta om alla topplistans artister. Många av dem sitter kvar idag.

Men våren tog slut och Tracks-säsongen likaså. Under sommaren lyssnade jag ganska flitigt på Halmstads Närradio, som också var ganska duktiga på att spela ny musik, men jag saknade Kaj. Jag saknade all fakta som likt ett hål i himlen vällde över mig under mina euforiska lördagseftermiddagar. Jag minns att jag gjorde segertecken och ropade "yes" när Bryan Adams "Heaven" letade sig tillbaka upp på första platsen efter många, många veckor på listan. Jag älskade den låten och har naturligtvis fortfarande kvar singeln.

Under sommaren 1985 kom mitt skivköpande igång på allvar. Innan dess hade jag köpt ett par singlar i månaden även det är rätt mycket, antar jag, men den där sommaren tror jag nog att minst 20 små sjutummare fick sig en plats i det Gunnarssonska hemmet. Min kompis Ola Bjärehäll hade en bror som var i 20-årsåldern, och han köpte väldigt mycket skivor. Vi brukade prata om skivor och Trackslistan.

Men även om skivskörden var stor och närradion dög som substitut, så var det med stora famnen som jag välkomnade Kaj Kindvall när han kom tillbaka efter sommaruppehållet. Jag hade varit i fjällen och vandrat med min familj, och vi lyssnade på Tracks i bilen på väg hem. Jag hade fantiserat lite om vilka låtar som kanske skulle kunna ta sig upp på listan, och fick en del rätt. Min förutspådda etta, "There Must Be Angel" med Eurythmics, nådde dock bara sjätteplatsen och lyckades inte ens på "veckans raket". Etta blev istället Go Wests "Call Me", den ganska veka uppföljaren till "We Close Our Eyes", som dessutom hade varit med några veckor före uppehållet. Problemet var att jag under sommarens gång hade glömt hur den vårens sista lista såg ut, och därför var det lite svårt att gissa sig till en fortsättning. Besviken men stärkt av mina motgångar bestämde jag att jag skulle börja bokföra Trackslistan. På så sätt skulle jag kunna ha koll, inte bara under sommaruppehållet utan året runt.

Från början skrev jag bara upp listan i all enkelhet på någon lapp som råkade ligga till hands, men efter ett tag skissade jag ihop en stencil som pappa fick kopiera på jobbet, och som hade olika fält för till exempel förra veckans placering och antal veckor på listan. Allt enligt den modell som den engelska ungdomstidningen Number One en lite seriösare variant av Smash Hits använde för att presentera den engelska försäljningslistan.

Ytterligare några månader senare, efter att jag duktigt fyllt i listan varje vecka och satt in arken i min Tracks-pärm, kände jag att verksamheten fortfarande hade expansionsmöjligheter, så jag började även anteckna låtarna utanför listan. Med det menar jag de låtar som Kaj hade valt ut som utmanare till nästa veckas lista.

Av Roger Gunnarsson 05 sep 2001 15:30