Evig ungdom finns inte!

Fy vad jag är trött på den "vi vet bäst"-mentaliteten, som en del i den yngre generationen besitter. Och argument för detta är att de tillhör en generation som hyllar individen och ett fritt tänkande. Som inte sitter fast i normer och historia, etcetera.

Och vad är det för unikt med det? Tror ni att ni är den första generationen som gör uppror mot systemet och hyllar individen? Har ni hört talas om almarna i Kungsan, Vietnamkriget, rockn roll med mera. De var alla på sitt sätt brandfacklor och samlade "upprorsmakare" av olika slag.

Tror ni att företeelsen "Reclaim the City" aldrig har funnits förr? Det är liksom en del av att växa upp - att i stor eller liten skala göra uppror mot överhögheten; skola, föräldrar, myndigheter med mera.

Alla ungdomar sedan Hedenhös har revolterat på sitt sätt, det är en del av framstegsprocessen. Och så blir vi lite äldre. Majoriteten av oss tycker att det är ganska bekvämt med ett fast jobb, bostad, pengar på banken etcetera. Andra blir kvar i revolten som övervintrande hippies och håller fast vid sin "tro". Men glöm inte att det togs några steg framåt innan "bekvämligheten" eller vuxenheten slog till.

Allt var inte bättre förr och allt är inte bättre nu. En lagom blandning av ingredienser från dåtid, nutid och framtid gör ett bra samhälle, både för gruppen och individen.

Ibland hör man ordet "respekt" användas med en hånfull innebörd; respekt för den äldre generationen, lagar etcetera skall föraktas, medan respekten för individen är helig. Självklart skall man ifrågasätta och inte kategorisera, men att överlag förkasta respekten för äldre etcetera är väl att kategorisera om något. Varje individ, varje företeelse måste förtjäna respekt och inte erhålla den bara för att de tillhör en viss grupp. Samtidigt kan inte en individ eller företeelse förkastas totalt bara för att de tillhör en grupp.

Efter en kort tid på Sourze har jag fått känslan av att medelåldern är ganska låg.

Artiklar med spekulativa rubriker, helst med sexanspelningar, och ett mustigt språk, får oftast många läsare. Ja, jag vet - man skall inte kasta sten i glashus. Jag har använt mig av samma rubriksättning och kommer säkert göra framledes.

Det är ingen kritik mot dem som gör det och att vi som läsare söker oss till dem. De fyller sin funktion och sitt behov. Men det är lite synd att små pärlor försvinner i mängden. Ett av de finare inläggen jag läst på Souze var "Överlevde trots allt", tyvärr bara med ett fåtal läsare. Dessa små pärlor är oftast inte alltid skrivna av "äldre" generationer.

Vart vill jag egentligen komma till? Jo, att vi har alla varit unga, men det finns ingen garanti för att vi får uppleva ålderdomen. Ungdomen i sig är ingen biljett till lycka och framgång. Lite respekt och ödmjukhet, i kombination med fritt tänkande, ökar oddsen för att komma dit vi vill.

Livet tar inte slut vid 30 eller 40. Det tar bara en annan inriktning, våra värderingar och prioriteringar blir annorlunda. Precis som de yngre kräver respekt och tolerans gör även vi äldre det. Inte på grund av vår generationstillhörighet utan för de individer även vi är.

Av Lena Odell 28 aug 2001 16:27