Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Skara runt på 3 veckor, sista delen

Skara runt på 3 veckor: slutet.

Ack ja... här har det hänt grejor minsann. Romanen med arbetsnamnet "Hardball" är för tillfället placerad i en ishink tillsammans med två flaskor vitt vin och en Herrjunga cider. Jag kom plötsligt på att jag har ett förflutet som scout, visserligen bara i två veckor men ändå. Och Sam, den dumme jäveln som var tänkt att bli hjälten i min motsvarighet till Hamilton-serien, går å tjallar för min syrra att jag spelar på pokermaskiner. Så även han är förpassad ut i kylan. Där kan han hålla på med sina fjantiga tolvkronors V5-system och att dammsuga lö. "Heeela tiden, gouod va dommt..".

Så vad ska jag skriva om nu då, spännande beskrivningar av min stereoanläggning eller "backgammonpartier jag minns". Eller rent av hitta på saker kanske, fast är man mytoman är det rätt svårt. Att märka skillnaden alltså. Jag får väl köra klart det där Skara-racet i alla fall så ni läsare själva kan avgöra huruvida knorren är kuperad eller inte. Så, var var jag nu då då? Jo, Börjes spruckna V5:a och glasögon valfri tolkning. Dom inte valfri tolkning såldes på auktion för 95 spänn, så Börje smålog hela vägen hem från pantbanken. I alla fall tills spårvagnskontrollörerna steg på. Håll med om att marknaden är knasig, Madonnas gul/brunfärgade trosor betingar sexsiffriga belopp medans Börjes, snudd på Armanibågar går för en hundralapp. Om det är nånting som borde hänga på travmuséet i Årjäng är det ju dom. Och så den där femtiokronorsbongen som Ingo tappade på Åbytravet 1962, den skulle jag kunna ge hur mycket som helst för om ni förstår vad jag menar.

Hmm, hur kom jag in på Börje nu då? Visst ja, jag, cykelsmeden, travmurveln och revisorn satt i spelbutikens bardel spelbutiksägaren vill vara anonym, glöm inte det: "Blanda inte in mig i ditt skitsnack, Mört.. för då åker du på en propp!" och drack öl. Sen gick jag och murveln ner till Karlssons och "softade" lite som dom säger i Stockholm. Nu har det ju gått så lång tid sen detta.. hmm... hände, nee... för starkt, utspelade sig...? ännu värre.

Tjaa, sen den där lördagen var helt enkelt, så jag har glömt vad jag åt och drack men stora stark och bläckfisk med pommes frittes är en gissning lika bra som någon annan. Så såg vi på hästar som sprang runt på teven och sen gick jag upp till lägenheten för att ringa Sam. Han hade fem rätt som vanligt och hade åkt på favoriterna som vanligt; "heeela tiiden". Jag berättade kort om dom "trevliga flickorna" och vad dom kunde tänkas erbjuda. Sam nämnde något om sin "hemliga" olivoljeblandning detta är den ack så svaga motiveringen för valet av rubrik. Sen började han som vanligt gnälla om att det var bättre att vi sågs på "Ridå", "Troubles", "Pipp", "Deep Shit" eller "Malice", för kvällen inte i "Jurassic Park"-skepnad, än på Sveriges och förmodligen världens bästa Pub jag går ju dit, nog sagt... . "Nope, Sam", sa jag då, "den här gången får berget komma till Muhammed". Sam fnissade lite som han alltid gör när han hör något han tror skulle reta prästerna i hans hemland.

Jag gick väl ner till Puben halv nio eller nått och försökte tillsammans med bartendern analysera varför hästarna hade sprungit fel. Sen kom Sam och hans lite äldre "lannsman" och vi satte oss ute. Det är lite svårt att beskriva tjejers anatomi utifrån den enas röst men gudarna hmm... undrar vilka... ska veta att jag försökte. Nu var klockan en bit över nio och jag försökte tillsammans med Sam gissa vilket tjejpar som var "dom trevliga". Sam har en inte helt ogrundad förnimmelse av att alla tjejer inom 50 meters radie tittar/flörtar på/med honom och två tjejer som satt vid ett bord brevid kunde med lite god vilja sägas ha olika hårfärg. Bisam/rattus norvegicus ungefär.

Så Sams kompis, som verkade tro att Allah även förbjöd sina tillbedjare att dricka isvatten, gick fram och pratade med en av dom. Kroppsspråket föreföll inte direkt att stämma med mina fördomar men hon skulle eventuellt komma till Palace lite senare tillsammans med sin kamrat. När klockan blev tio hade Sam och hans polare tröttnat och skulle dra in till stan, jag sa till Sam att det fanns en liten, liten chans att jag skulle titta efter dom på Lipp som var deras plan B om medelåldern på Palace var för hög. Sen drack jag nån mer öl och gick upp för att byta gympadojorna mot ett par brouges. Nu för tiden får man åka runt i 1½ timme på samma spårvagnsbiljett, så motvilligt kunde jag tänka mig att besöka "avenyhelvetet". All öl hade uppenbarligen tagit mer än jag trodde för trots ambitionen att gå in på Lipp hamnade jag i kön till Bubbles.

Ungefär fem meter från dörrvakten började han skaka på huvudet. Att prata med dörrvakter är en av mina favoritsysselsättningar, jag har stor vana om man säger så. Grundtanken bygger på Inez Uusman-teoremet: "kan man flyga folk till månen så..." borde det finnas nått man kan säga och så vidare. Först sa han att min svarta jeansskjorta var sliten, då bad jag honom visa var. Då ändrade han sig till opressad och då gav jag upp. Strykbräda äger jag ingen, den dagen jag blir chef för Volvo ska jag lämna bort mina två Van Heusen-skjortor både för tvätt och strykning. Sen hoppade jag på treans spårvagn, gick av vid järntorget, in på Plåten, 2 snabba öl och... hmm... börjar bli lite lätt orolig för att min syrra läser detta... förlustade mig på annat sätt.

Sen med raska steg till Puben, beställde en öl och kände ett trängande behov. Fyra tjejer står i kön till damtoaletten, dörren till herrarnas är lite halvöppen. "Vad mesiga ni är tjejer..." säger jag då, "ni har säkert redan fått killbaciller nån gång". "Det är redan en tjej där inne", svarar en av dom då sturskt. Jag går in, ser en stängd toalettdörr och låter mitt vatten i rännan. Jag är lite besviken över att ingen tjej fanns och funderar på en dräpande replik till den sturska när jag väl går ut. Kommer fram till att "tjejer å tjejer, Unni Drougge e väl för fan ingen tjej?" är en klar tio-poängare. Då öppnas dörren... fort in med atlantkabeln/lill-snorre pick your guess... hmm... den subjektiva sanningen avslöjas i min roman, ni vet den där som ligger i ishinken.

En blond tjej kommer ut. "Du hann väl inte se nått?", frågar jag då, omedveten om att jag just har avslöjat min identitet. Hon säger inget men ger mig en lapp med ett mobilnummer på. Jag tittar på henne och börjar koppla. Sen går jag fram till henne och säger att hon just förstört min utgångsreplik. "Vilken är den då?" frågar hon. Jag upprepar den, denna gång högt, och precis när jag andas ut frågetecknet ser jag att hon ser ut som en mer affärsmässig och strikt variant av den goda Unni. Då går hon, lite förnärmad.

Sen hänger jag lite vid bardisken, ser "Unni" och hennes kompis sitta vid ett bord på uteserveringen med två snubbar. Jag frågar Steve, bartendern hur länge dom har varit där. "45 minuter", säger Steve efter två sekunders funderande. Efter ett tag går "Unni" in på dass igen men denna gång på damernas. När hon kommer ut frågar jag henne: "En xx-årig iranier, kan det vara något?" Då kommer lite floskler om pusselbitar och så. Sen går hon, stannar upp, vänder och säger; "Det är väl inte du som är den där iraniern?" "Nee", svarar jag då och hon ser än en gång förnärmad ut och begär nån slags förklaring. Med min "Karl-Bertil Jonsson-röst" låter det säkert töntigt men har man ett språk i stort sett byggt på rock-klyschor och har gillat John Cale sen man gick i åttan kommer "Im not the paying kind" ut alldeles naturligt. Att det sen delvis beror på att jag oftast är pank är en annan femma. Hon går ut, jag sitter kvar och efter en stund drar dom två paren, eller fyra paren kanske - kriver jag kvartett kan det ju kanske räknas som förtal. Och en stund senare går jag.

Dagen därpå ringer Sam upp numret jag fick. "Unni" svarar från en bil. Nu ska dom vara "runt Skara" i tre veckor. Mina tankar börjar kretsa kring "dammsuga marknaden", Henry Ford, löpande band, Skara slakteri och hur det känns att dricka två koppar kaffe i en halvtimme för 15 spänn när man istället kunde tjäna tusen. Och hur många som är "intresserade av min följetong" och hur många som är intresserade av "din följetong", när den närmar sig slutet, "A".... Och om jag ska göra en "Pål" för en del av dom sju papp jag troligen får för den här artikeln. För det var nått visst....

//kommentera, för h-vete.