Sverige missbrukar

Jag vet att det brukar upprepas till leda i drogliberala kretsar, och förmodligen börjar det bli tjatigt, men det verkar ändå inte som att det riktigt gått in i det allmänna medvetandet: alkohol, nikotin och koffein är droger.

Mediciner är allt som oftast droger. Det håller alltså inte att försöka ladda ordet "droger" med skräck för att komma till bukt med missbrukarproblem. Debatten visar emellertid att detta enkla faktum inte tas i beaktande, eftersom alla är överens om att alkohol är ett njutningsmedel.

Det är vanligt, både från "experthåll" och från allmänheten, att konsekvent nämna droger i samband med kriminalitet och tragedi. Detta är såklart en semiotisk strategi som förändrar ordets betydelse, så att det inte längre bara betyder "sinnesförändrande substans" utan "highway to hell". Med droger avses nu i vardagligt tal egentligen illegala droger. Men lagen är bara en konstruktion, det är en juridisk skapelse som precis som ränta och aktier inte finner sin motsvarighet i våra kroppar. Det är, kort sagt, en överenskommelse.

En annan mening som brukar nämnas i dessa sammanhang är "om alkoholen hade uppfunnits idag, så hade den förbjudits". Och, ja, det är med största sannolikhet så. World Health Organization WHO klassar alkohol som en starkare drog än Cannabis/Marijuana. Detta är inte någonting som bör viftas bort i sammanhangen, för majoriteten av den kör som ondgör sig över "droger" dricker alkohol en eller flera gånger i veckan. Majoriteten av de våldsbrott som begås i Sverige är alkoholrelaterade. Misshandel sker nästan uteslutande under alkoholens inverkan.

Alkohol är ett problem. Men alkohol är en integrerad del i vår kultur, nästan en helig ko. Den som skulle våga föreslå en kriminalisering skulle få sina fiskar varma. En revolution är inte otänkbar. Självklart säger sig nästan ingen vara beroende, och ändå uppvisar människoflocken ett tydligt återkommande mönster. På helgen ringlar sig massan myrlikt i köer mot lokalerna. Hur många av dem orkar leva i detta samhälle utan regelbunden bedövning?

Det är till och med legitimt bland i övrigt välanpassade vuxna att i veckan tala om hur skönt det ska bli att öppna flaskan. Ur ett sociologiskt perspektiv uppvisar majoriteten av befolkningen ett solklart missbrukarbeteende. Om det inte vore alkohol... För alkohol är undantaget, den accepterade källan till avslappning - och det kallas inte missbruk innan det gått ännu längre. En joint i veckan: missbruk. Tre glas vin i veckan; inget missbruk. Juridiskt sett går det faktiskt inte att bruka en illegal drog. Allt är missbruk, eftersom det brukas utanför lagen.

Semiotiken igen: ett ord, missbruk, används i två betydelser. För det första att det skadar dig och för det andra att du bryter mot lagen som inte finns i våra kroppar. Det räcker med att ett av dessa villkor är uppfyllda för att du skall placeras i samma grupp som alla andra döende kriminella idioter.

Tillbaka till alkoholen. Hur kan vi vårda denna drog så intensivt? Misshandeln tog jag upp. Det finns fler aspekter. Nuförtiden är det möjligt att anmäla någon för sexuella trakasserier. På en arbetsplats räcker det med skamliga förslag. Gott så. Så fort du stiger över tröskeln till en lokal med alkoholservering upphör du emellertid att vara människa, all respekt försvinner. På varje danslokal eller pub sker konsekventa och regelbundna sexuella trakasserier varje helg. En del passerar som naturliga inslag. Andra, som kanske är lite mer uppenbart sviniga, ursäktas med "jag var full".

"Jag var full". Smaka på orden. De måste alltså innebära "jag tar inte ansvar" eller mer nogräknat "jag var inte jag". Hur kan vi rimligtvis tillåta att offentliga lokaler med lagens goda minne serverar droger som fråntar människor deras ansvar inför varandra? Låter jag överdrivet puritansk nu? Tja, jag har varit påverkad hundratals gånger, men aldrig att jag skulle förneka mitt ansvar, aldrig att jag skulle avsäga mig min mänsklighet. Tydligen finns det ett otal människor som inte borde dricka denna lagliga dryck. Majoriteten misshandlar säkerligen inte men de sexuella trakasserierna är regel snarare än undantag. Efter varje helg lyssnar jag på vittnesmål från kvinnliga bekanta och det får mig alltid att vilja spy, och ofta - det måste erkännas - att vilja överge min ickevåldsfilosofi.

Människan är tragisk. Frågan är då om döden bor i gräset och misshandeln i alkoholen. Om det är så, måste alkohol förbjudas. Om det däremot är så att inte alla är potentiella svin, så kanske en del av oss kan fortsätta tända på i soffan och kolla på The Matrix för att sedan sätta på en skiva och somna - utan att förknippas med den delen av mänskligheten som inte borde gå lösa.

Under en period avhöll jag mig fullständigt från alkohol. Ute på lokal beställde jag kaffe eller läsk. En del tyckte detta var lustigt. En del frågade om mina motiv, en del trodde jag försökte vara tuff. Andra blev direkt provocerade och påstod att jag kallade dem för alkoholister innan jag ens öppnat munnen. Det sistnämnda gällde alltid folk som uppenbarligen hade svårt att låta bli flaskan. Men även de som var intresserade, som frågade varför, visade med sina frågor att det normala var att berusa sig. Särskilt på fester med gratis sprit hade många mycket svårt att förstå hur jag frivilligt höll mig nykter. Jag som inte ens har körkort. Till och med min mor, som annars är noga med att jag inte dricker för mycket, tyckte att jag var knäpp som vanligt.

Ja, alkoholen är sannerligen en fast punkt i vår gemenskap. Och den är roten till så mycket skrämmande våld. Det finns inga enkla lösningar på det här problemet. En del hanterar sinnesförändrande substanser utan att det går ut över någon annan, en del är en fara för sin omgivning. När vi väger de negativa konsekvenserna mot den personliga friheten får ofta friheten ta stryk. Men om vi använt samma måttstock konsekvent, hade alkohol varit mer angeläget att förbjuda än marijuana, det är så säkert.

För övrigt anser jag att porrkonsumenter bör botas. Tvångsvård nu.

Av Martin Karlsson 10 jul 2001 12:03