sourze.se

Stormningen av Hvitfeldtska skolan

Polisen framställs i medierna som allmänhetens beskyddare vid stormningen av Hvitfeldtska skolan under Göteborgsveckan. Sanningen är dock att det var polisen som provocerade fram våldet.

Under de inledande dagarna av Göteborgsveckan samlades mer än 400 personer på Hvitfeldtska gymnasiet med målsättningen att protestera mot EU-toppmötet.

Skolan hade liksom flera andra skolor i och omkring Göteborg tillhandahållits av kommunen för att alla demonstranter skulle ha någonstans att bo. Stämningen var god, ett folkkök serverade mat, folk satt över hela skolgården och pratade, spelade spel och jonglerade, det hölls politiska debatter, möten och seminarier.

Det enda som störde friden något var den piketbuss från Göteborgspolisen som på onsdagskvällen försökte köra in på skolgården. Hela skolområdet hade utlysts som demilitariserad zon och alla som bodde på skolan hade blivit lovade att inga poliser skulle komma in. Följaktligen ställde sig alla de församlade på skolgården i vägen för piketbussen, och nekade den på så vis inträde. Bussen vände då om och körde ifrån skolan.

Ingen av de boende på skolan anade vad detta skulle bli upptakten till. Kring halv elva på torsdagsmorgonen kom ett stort polisuppbåd till skolan och isolerade den fullständigt. De som befann sig på skolan tilläts inte lämna den och alla frågor om varför fick stå utan svar. Det är inte svårt att förstå den frustration och ilska som började väckas bland de instängda på skolan. Stämningen trissades upp ytterligare av rykten om husrannsakan som förmedlades av närvarande press.

Det som nu kunde rädda situationen var de tillkallade medlarna från Göteborgsaktionen. De framförde polisens krav om att samtliga skulle lämna området en och en, utan packning och med krav på visitation och identifiering, ett krav som inte kunde godtas med tanke på att alla hade sina personliga tillhörigheter och allt sitt material på skolan.

De instängda svarade då med kravet att alla skulle få lämna skolan i grupp, utan att någon blev genomsökt eller identifierad, med sin packning. Efter en stunds medling vek sig polisen i frågan om packning och en del material, men kravet om att alla skulle visiteras och tvingas gå en och en stod fast.

Många av de församlade inne på skolan var rädda för att polisen skulle gripa dem om de gick ut genom avspärrningarna en och en, och stannade därför kvar. Nästan alla av de som bodde på skolan valde då att stanna kvar på skolan i solidaritet med dessa eller på eget initiativ, medan de andra, främst personer som inte bodde på skolan utan bara kommit dit på morgonen, gick ut.

Omkring klockan fyra på eftermiddagen gjordes ett samlat försök att bryta sig ut från skolan av de som var instängda.

Med de så kallade "vita overallerna" en grupp som med tjocka lager skumgummi på kroppen försöker trycka sig genom polisavspärrningarna längst fram skulle man försöka forcera den enda polisavspärrning som inte ersatts av en mur med containrar. De vita overallerna lyckades faktiskt ta sig igenom den första poliskedjan, men hindrades sedan av den andra. Efter cirka 45 minuter var alla i tågets front trötta och behövde vila. Därför började tåget att backa.

Aktionen hade varit tämligen lyckad trots att målet inte uppnåtts. En polisavspärrning hade forcerats och inte en enda sten hade kastats. Faktum är att inte något våld utövats mot polisen överhuvudtaget, även om några av de vita overallerna fått ta emot en del slag från polisernas batonger. Tåget backade. Då anföll polisen.

På given signal red ett tiotal poliser på hästar in i den backande folkmassan och slog vilt omkring sig. Folk började fly i panik tillbaks mot skolan. Så kastades den första stenen, framprovocerad av polisen. Den följdes snart av fler och för ett par sekunder hindrades polisens anlopp. Detta gav de flesta demonstranter tid att fly undan.

Vid infarten till skolgården blev det batalj mellan stenkastande demonstranter, som var en klar minoritet bland demonstranterna, och polis. Efter ungefär en minut fick dock polisen förstärkningar och kunde storma in på skolgården. Vissa personer greps direkt på gården när polisen fått kontroll på läget, samtidigt som ordböcker och liknande kastades ner på poliserna uppifrån skolans fönster.

Efter en liten stund började så folk att komma ut och ge sig, varpå de fick sitta på marken eller gå omkring på begränsade ytor, vaktade av polis i över fyra timmar innan de till slut bussades iväg till Göteborgs polisstation, där de fick sitta ytterligare åtta timmar innan de släpptes. Samtliga hade gripits för våldsamt upplopp, men bara en knapp tredjedel kunde förhöras innan polisen var tvungen att släppa dem kring klockan sju på morgonen dagen efter händelserna på Hvitfeldtska. Då hade de gripna varit frihetsberövade från klockan elva dagen innan, en tidsperiod på 19 timmar.

Överhuvudtaget präglas polisens agerande vid stormningen av Hvitfeldtska av taktisk idioti och en vilja att faktiskt provocera demonstranterna, för att inte tala om att man rider in i folksamlingar med polishästar, en handling som det inte är svårt att förstå provocerar fram våld.

Man kan fråga sig hur polisen kan påstå att piketbussen som körde fram till skolan på onsdagskvällen blev attackerad, att demonstranterna var de som först provocerade fram våldet, att nästan alla av de som bodde på Hvitfeldtska förberedde brott av olika slag, med tanke på hur få demonstranter som faktiskt kastade sten när polisen anföll och hur lite polisen verkade veta om de grupper som bodde på skolan, samt hur polisledningen har mage att, när man ser tillbaka på det som hände, säga att polisen gjorde ett bra jobb.


Om författaren

Författare:
Karl Olsson

Om artikeln

Publicerad: 26 jun 2001 14:23

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: