Offerlammen från Göteborg

Nu, varje dag i medierna, försöker dom mata oss med att det är nödvändigt med hårdare polistag, poliserna får dagens ros, och hela övervakningsstaten vrider sig ännu ett varv.
Det är bara vänsterns fel, och AFAs, och nu måste Schyman städa i boet om vi ska kunna snacka om demokrati, menar den röstsiffrefiskande Carl Bildt som kom undan med det han gjorde i Sudan - moderater brukar klara sig ur skandaler på två dagar, för vänstern tar det ofta en livstid. All vänsteraktivism är en fara. Titta hur det spårat ur. Det är inte som förr. Ska vi vända blicken åt båda hållen? Eller ska vi peka ut EN skyldig?

Herregud.

En polisman med bruten arm poserar i kvällstidningen och ja, det är synd om honom, och ja, han har en dotter och ja, han liksom alla andra gjorde rätt när dom slog fjortonåriga flickor blåa i Göteborg.

En kompis såg just detta; en gallskrikande liten tonåring, mörbultad.
Ja, nu är det dags att kunna möta våldet på riktigt. I demokratins namn. För det var AFA och tyska terrorister som förstörde det "öppna samtalet".
Detta öppna samtal skedde då maktens män satt i kokpunkten på en inlåst stad och åt gåslever och diskuterade över våra huvuden. Är detta demokrati? Man stirrar sig blind på sönderslagna affärer, fast vad man borde titta på är hur välfärden slagits sönder. Århundraden av de rättigheter som ådstakommits genom människoliv, demonstrationer, strejker och utomparlamentariska aktioner har köpts tillbaka på femton år. Kapitalet har återigen hittat en väg att göra sig rörlig.

Man spekulerar ner länder i botten.
Och det enda de som får komma till tals i medierna säger om händelserna i Göteborg är: fler poliser.
Det är förståeligt.
Men mycket, mycket sorgligt.

Refrängen går så här:
Förlös oss.
Giv oss en militärstat som vi kan kalla demokrati.
Om vi inte redan är där.
Är det demokrati att tre sköts?
Är det demokrati då människor låses in på Wittfeldska, som ett provosoriskt fängelse?
Kan det inte finnas orsaker till demonstranternas handlanden?
Har polisen varit snäll och tålmodig?

Ännu en bild: en ung flicka går fram till polisen under en demonstration med en blomma och får en sköld i huvudet.

Och ännu en: Hundratals människor ligger på knä framför polishästarna och sjunger "Vad du är söt min kära lilla ponny".

Och ännu en: I en spökstad tågar 20000 människor mot EU.
Alla pratar om förstörelsen, och oj, det har kostat 100 miljoner kronor och Liseberg har förlorat 30.
Som om det här är enbart är tre tyska terroristers fel.
För inte är det polismännen, med rosor i sina hölster och armar som gått ur led.
Dom ska ha stora eloger.

Alla chefredaktörer pratar om att vi inte vill spä på, men det här är verkligheten och vi måste skildra den.
Som om den inte funnits här hela tiden.
Friheten finns numera tydligen i ropen efter fler gummikulor och vattenkanoner.
För maskerade människor har väl inga känslor. Finstämdheten kommer bara fram bakom visiren på polisen som tvingas kasta stenar tillbaka mot demonstranterna, sekunderna innan vargarna får ett nådaskott i mellangärdet.
Och nej, jag tycker inte det är intelligent att trasha avenyn.
Och nej, jag tycker inte det är intelligent att kasta gatsten.
Och ja, jag fördömer våld och maskeringar.
Men jag tycker inte heller det är särskilt intelligent att ett fåtal män och några kvotkvinnor ska stänga dörrarna till en demokrati, och sedan yrvaket skylla på att dessa viktiga samtal, bakom mängder av stängsel och säkerhetskontroller störs av en liten grupp våldsverkare. Det är bara tomma klyschor som ekar i jetplanet vägen hem. Det är också maskeringar.
Så förlös oss.

Låt oss diskutera EU och inte en polisstats nödvändighet.
Många av oss har vaknat upp sjuka och vill fortsätta ha det så. För vi är trötta på att spekulation, aktier, människoförakt, krigsunioner och att våld är den enda sanningen, den enda normalen vi ska tro på. Varför fördömer man våld och upplopp när man samtidigt skriker efter hårdare tag?

Och jag förstår om folk vill glömma det här.
Men glöm inte att det här faktiskt skulle kunna vara en bild av hur vårt samhälle ser ut. Det krackelerar. Men det är inte bortom räddning. Det finns fortfarande tid för diskussion.
Tills dess får vi drömma mardrömmarna och leva i dom.
Pappersarbetet lämnade vi till Bryssel.
Våldet är oförsvarligt, både från demonstranter och poliser.

Men det våldet som rasar i våra hjärtan kommer inte upphöra så länge stjärnhimlen är bakom glas.

Av Johan Melin 20 jun 2001 09:28