Sminkanorexi?

... böja ögonfransarna med varm franstång. Träna, locka håret, sova med gurkskivor på ögonen, göra ansiktsmassage, smörja in benen, bada i min nya uppiggande eucalyptusolja, och välja kläder...

Linnea:
- Har du tänkt på hur lång tid allt det där tar? Har du räknat det nån gång? Tänk på vad vi skulle kunna göra istället.

- Men skärp dej, jag gör det ju för min egen skull. Det är ju kul! Skulle det ta för mycket tid skulle jag sluta. Jag kan sluta sminka mej imorrn, om jag vill, det lovar jag dej.

- Bullshit. Du gör det för andras skull. För att killarna ska tycka att du är snygg och för att tjejerna inte ska förakta dig för att du är ful.

- Folk pratar mer med en om man är sminkad. De blir snällare, visar mer respekt. Men visst, jag kan ju sitta där helt ful i ett hörn om du vill, utan att nån pratar med mej. Vill du det eller? Fattar du inte? Är jag snygg så kommer folk fram och kollar in min personlighet. Är jag ful får jag sitta där med mina extraordinära egenskaper och glo. Vill du att jag ska bli gift eller inte? Om du ska fortsätta vara feminist måste du nog se till att bli gift du också. Ingen lyssnar på feministsinglar. Ingen lyssnar på fula feminister heller, så du måste sminka dej för att kunna säga att folk ska sluta sminka sej.

- Man kan nästan likna ditt beteende vid ätstörningar. Istället för att vara fixerad vid att äta mindre för att bli smalare så är du fixerad vid att sminka dig för att bli snyggare. De som har anorexi avstår ju från mat. Många som har ätstörningar svälter sig för att bli smalare och därigenom "vackrare". Du avstår från tid för att fixa till dig och därigenom bli "vackrare". Du är sminkanorektiker. Vad ska jag annars kalla det?

- Det var fan den mest drastiska koppling jag hört på länge. Undrar vem av oss som är mest sjuk egentligen?

- Anorexi syns ju, eftersom personen går ner i vikt och det kan bli livsfarligt. Men sminkanorexi kommer aldrig bli en sjukdom eftersom den inte syns. Förlorad tid syns inte. Ingen bryr sig om du ägnar timmar varje dag åt att förändra eller vilja förändra ditt utseende. Men det är ju egentligen lika allvarligt som att ägna timmar varje dag åt att tänka på vad man äter eller inte äter. Skillnaden är att det inte märks. Och resultatet blir inte livsfarligt, snarare tvärtom -ditt självförtroende blir bättre och du blir bättre behandlad av andra. Men tycker du inte att det är lite fel?

- Alltså, du överdriver ju inte lite! Jag fattar inte varför det skulle vara fel! Jag sminkar mej för att det är kul! Det är roligt att göra sej snygg. Man mår bättre, får bättre självförtroende. Har jag smink känner jag mig snyggare, då blir jag ju snyggare och så tycker andra att jag är snyggare! Jag har inte sminkstörningar för det.

- Men där ser du. Ditt självförtroende sitter i sminket. Tar du bort det, så försvinner självkänslan; därför vågar du inte gå ut osminkad. Jag ser ju på dej att du har ångest för ditt utseende. Du är aldrig nöjd, du kan alltid bli snyggare, du gråter om kvällarna för att du inte ser ut som Julia Roberts, du tror att om du blir snygg så kommer allt att bli bra, du står i timmar och sminkar dig, du går inte ens till Konsum utan smink, du jämför dig hela tiden med andra, du räknar din vikt i gram istället för kilo och du tränar så att varenda gram ska sätta sig på rätt ställe. Det kanske inte är en sjukdom, men hur friskt är det egentligen?

- Vi måste gå till festen nu, jag orkar inte snacka med dej mer. Men du kan ju sitta där osminkad och tråkklädd och skriva feministiska kampsånger med dina kompisar, medan jag dansar i glittertop och guldmascara. Ska vi tävla om vem som blir gift först?

Av Sanna Linnea Gustavsson 16 maj 2001 09:21