Vi vinner, ni förlorar

Peter Forsberg, Ylva Nowen, Antonina Ordina, Torgny Mogren, det då nya stjärnskottet inom snowboard Ingmar Backman, och så hela svenska hockeylaget
Tre Kronor förstås! Ännu bättre än vanligt eftersom stjärnspelarna från NHL skulle vara med och slåss om guldet. Alla minns vi ju "Foppas" guldstraff under OS i Lillehammer -94 och hade det inte varit skönt om vi gjort det igen? Vunnit alltså. För det är väl vi som vinner och de som förlorar? Gör de bra ifrån sig hyllas de som hjältar, men misslyckas våra glorifierade stjärnor en enda gång så vill vi helst inte kännas vid dem alls. Med vilken rätt kan vi behandla dem på det här viset? Kan det verkligen vara rätt att tvinga dem att leva upp till det hjälteideal vi så gärna vill se dem som?

Det finns flera exempel på dessa svenska hjältar som under åren endera upphöjts till mytomspunna legender eller också ratats totalt på grund av "för många misslyckanden". Media formar till stor del vår syn på idrottsstjärnorna och våra åsikter om vem som är inne och vem som är ute.

Till exempel vet ju alla att Tomas Brolin, vår före detta stora svenska fotbollsvirtuos, var omåttligt populär och inne sommaren 1994 efter fotbolls-VM i USA, men efter alltför många skador och krogbesök med prinsessan Victoria, är han totalt utklassad. Vi till och med skrattar åt att han i sina försök att göra comeback istället får ögonbrynet spräckt av en armbåge tillhörande en före detta lagkamrat. Att han senare, under samma match, tappar bandaget runt huvudet gör det hela bara ännu roligare. Hade detta inträffat under sommaren -94 hade svenska folket varit rasande och fyllt av medlidande för stackars Brolin.

Men han är långt ifrån den ende som blivit utsatt för denna dyrkan, och att därefter bli bespottad och bortglömd för vad han en gång faktiskt lyckats med. Pernilla "Pillan" Wiberg genomlider just nu samma fenomen.

Guldtjejen vi alla älskade förlorar och misslyckas nu gång på gång. Hon är snart borta från toppen och istället har vi ett nytt medaljhopp inom skidåkningen, Anja Pärsson. Att ingen tidigare visste vem hon var spelar ingen roll, snarare är det en fördel, och nu är hon vår nya svenska skidgudinna!

Jag anser att denna behandling, av trots allt alldeles vanliga människor, är fruktansvärd! Pressen att uppnå bra resultat är alltför hård och uppståndelsen kring dessa stora sportevenemang är för stor! Visst, sport är väldigt roligt och spännande om Sverige tar sig till final i till exempel ishockey. Men det får inte gå så långt som det gör idag, med huliganer och hejarklackar som istället för att lyfta fram hemmalaget gör allt för att förnedra och provocera motståndarna.

Sport handlar ju i grunden om att ha roligt tillsammans med andra som delar ens intresse. Problemen inom idrotten idag tror jag till stor del beror på att äran, men framför allt vinstpengarna, har tagit sig onaturligt stora proportioner. Vitsen med att få drygt en miljon kronor endast för att man har vunnit en tennisturnering har jag svårt att förstå.

Slutligen kan jag bara konstatera att alla drabbas vi av svackor ibland, har en dålig dag eller har helt enkelt otur och misslyckas. Bara för att man råkar vara begåvad med en viss talang betyder inte det att man är någon slags elitmänniska som hela tiden är i toppform. Så tänk på det nästa gång någon av våra svenska hjältar gör en dålig match, turnering eller lopp. Om vi istället genom media uppmuntrar och stöttar dem lite extra så kanske de orkar ta sig tillbaka till toppen igen. Ska vi kunna ta åt oss en del av äran när svenskarna vinner så har vi också ett ansvar att backa upp dem när det går sämre.

Jag minns att efter OS så sades det på TV4-sporten att nu när det är 1998 så borde man ha förstått att det inte längre räcker att kämpa väl, utan att det som räknas är att vinna. Det var det mest idiotiska jag någonsin hört och det visar verkligen att journalistiken inom sport har nått sin gräns!

Själva grundkonceptet bakom idrott är väl, i alla fall som jag har uppfattat det, att ha roligt och just "kämpa väl". Men det är klart, när jag höll på med idrott var det fortfarande 1997.

Av Linda Berglund 26 apr 2001 17:02