S vill skydda dem som behöver skydd

Att återvända till sin hembygd som är sargad av krigets fasor är svårt. Minnen väcks till liv och livets nödtorft som tidigare var en självklarhet är ofta slaget i spillror.

Mycket måste byggas upp från grunden igen för att vardagen ska bli dräglig.

Detta väntar många av de 650 tidigare tillfälligt skyddsbehövande personerna från Kosovo de närmaste veckorna när de återvänder hem.

Men i Kosovo finns också en massiv närvaro från det internationella samfundet, som kan hjälpa Kosovos befolkning att bygga upp samhället. Och mycket har redan skett under de snart två åren som gått sedan krigsslutet.

Alla som är i behov av skydd i vårt land därför att de riskerar förföljelse, tortyr, omänsklig behandling eller krig, ska få stanna här. Detsamma gäller de som har särskilda humanitära skäl för att få permanent uppehållstillstånd.

Många från Kosovo har också fått stanna. Men det är också rimligt att de som saknar både skyddbehov, tillräcklig anknytning till Sverige och särskilda humanitära skäl faktiskt återvänder. Skulle vi frångå detta krav undergrävs förutsättningarna för svensk flyktingpolitik. Det är viktigt att vi kan förebygga och minska lidandet vid krissituationer i världen, vilket bland annat innebär att vi ska ha kapacitet att ta emot ett stort antal människor som flyr på grund av krig eller miljökatastrofer.

Detta förutsätter att Sverige har möjlighet att ge tillfälliga uppehållstillstånd till personer som vid massflyktssituationer är i behov av skydd under en begränsad tid. Någon annan lösning vore orimlig.

Den flyktingoperation som genomfördes våren 1999 och som omfattade 105 000 flyktingar byggde på att de mottagande länderna kunde utfärda tillfälliga uppehållstillstånd.

Till Sverige evakuerades 3 700 personer och cirka 3 300 tog sig hit på egen hand. Efter krigsslutet har cirka 2 900 återvänt på egen hand, ofta med stöd från Sverige.

Närmare 4 000 personer ville dock stanna i Sverige, och sökte därför asyl här. Hittills har cirka 1 700 av dessa beviljats uppehållstillstånd. Detta är - i en internationell jämförelse - en mycket hög andel bifall. I den här gruppen finns både personer som är i behov av skydd till exempel minoriteter och de som har särskilda humanitära skäl.

Strax över 1 000 personer väntar efter överklagande på det slutliga beslutet av Utlänningsnämnden. Ett fåtal väntar på besked från Migrationsverket. De 650 som det nu är aktuellt ska återvända har fått sina individuella skäl prövade av två myndigheter, som båda funnit att de inte har tillräckliga skäl för att få stanna.

Riksdagens socialförsäkringsutskott informerades nyligen av Utrikesdepartementet om situationen i Kosovo. Deras bedömning bygger på information från FN-administrationen i Kosovo UNMIK, FN:s flyktingkommissariat UNHCR och från den tjänsteman som Migrationsverket har på plats i Pristina.

Utrikesdepartementet anser inte att det finns skäl att omvärdera situationen med anledning av den senaste tidens händelseutveckling i grannländerna. Alla andra länder i Europa med många tidigare tillfälligt skyddsbehövande från Kosovo gör samma bedömning.

De bedömningar som görs är att det har skett framsteg i Kosovo. Det finns nu fungerande skola för alla barn och vård för de sjuka.

Mycket har skett vad gäller bostäder. Behov av bostäder kommer visserligen att finnas under åratal men det är inte större än att det kan hanteras. I flertalet fall löser människorna framgångsrikt själva sina bostadsbehov.

Bostadsfrågan ser inte UNMIK som ett hinder för att ta emot de uppskattningsvis totalt 40 000 personer som väntas återvända från olika delar av Europa under det närmaste halvåret. UNHCR bekräftar att situationen för den som tillhör en etnisk grupp som är i minoritet på platsen fortfarande är svår, till exempel för serber eller romer som kommer från albansk-dominerade områden. Dessa grupper har i mycket stor utsträckning fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Däremot anses inte kosovoalbaner som återvänder till albanskdominerade områden löpa någon generell risk för förföljelse.

Vi som socialdemokrater vill värna den svenska asylpolitiken som kan ge skydd åt de människor som verkligen behöver det. Därför är det viktigt att vi har en individuell prövning där skyddsbehovet granskas och sker på ett rättssäkert sätt. Det innebär att vi därmed också måste ha ett återvändande för dem som inte har tillräckliga skäl.

Medförfattare: Lennart Klockare s, Ronny Olander s, Mariann Ytterberg s, ledamöter i riksdagens socialförsäkringsutskott

Av Anita Jönsson 19 apr 2001 11:23