Hälsa ur ett helhetsperspektiv

Att kropp och själ, eller det fysiska och psykiska, hör ihop och påverkar varandra är för de flesta en vedertagen sanning. Vetenskapen och läkekonsten har nästan uteslutande enats runt detta faktum och använt sig av fördelarna med att se människans hälsa ur detta perspektiv. En psykisk ohälsa påverkar den fysiska ohälsan och tvärtom.

Men även om det finns en förståelse och öppenhet inför detta samspel lever vi fortfarande kvar i en tid där det fysiska får företräde och större betydelse än det psykiska. Att ha en bruten arm är mer accepterat än att ha ont i själen, och att gå till en psykolog är mer suspekt och bär på mer skam än att gå till en allmänläkare.

Det ställs stora krav på den moderna människan, vilket påverkar både det fysiska som psykiska tillståndet. Även om det är ett paradigmskifte på gång så hyllas som sagt fortfarande en tillvaro som riktar sig mot det utanförliggande, och där finns även det fysiska representerat. Det i sin tur skapar en större oförståelse för det inre, det psykiska.

Enligt mitt sätt att se på saken är vi bättre utbildade i att köra bil än i att förstå vårt känsloliv och vi vet mer om planeter och galaxer - vilka ligger ljusår från oss själva - än vi kan se hur vi i mycket större utsträckning kan läka oss själva genom kunskapen om hur vi fungerar mentalt, fysiskt och psykiskt.

Ett samhälle som tillber det yttre kommer vara med att skapa ett känslomässigt vakuum för de människor som inte klarar av att följa den "tron".

En annan aspekt av den psykiska ohälsan är de ofantliga summor den kostar samhället varje år och i läkemedelsbranschens prognoser för framtida försäljning av läkemedel väntas denna kostnad - det vill säga deras vinst - öka, vilket betyder att det kalkyleras med att fler människor kommer må psykiskt sämre.

Givetvis finns det inte ett svar på hur denna utveckling ska kunna stoppas, men en del av svaret är att se människan i sin helhet och skapa en miljö där det är accepterat att vara nedstämd, deprimerad, må själsligt dåligt och att få känna ångest, oro och rädsla.

I mitt arbete möter jag ofta människor som är i psykisk obalans och lika ofta möter jag människor som vill hitta en fysisk orsak till varför de mår psykiskt dåligt. Först då blir de accepterade av sin omgivning och kan konkretisera sin smärta och slipper känna sig utanför, annorlunda eller oförstående inför sin egen situation. Talar du om att du mår psykiskt dåligt kommer du möta mer avståndstagande än om du har ont i en till exempel en axel.

Jag skulle vilja påstå att om vi levde i ett samhälle där det var accepterat att må psykiskt dåligt så skulle många människor inte må lika dåligt. På samma sätt om vi tillät sorgen att få samma utrymme och betydelse som glädjen. I en omgivning som tillåter någon vara i psykisk obalans eller känna sorg, där det är accepterat, kommer kunskapen om hur vi kan läkas hitta nya vägar, vilket kommer göra tillvaron bättre för de människor som genomgår själsliga kriser.

För att uppnå hälsa måste det begreppet speglas i allt det en människa rymmer och inte bara det vi kan se, ta på och dra slutsatser från grundade på tingens logiska ordning.

Av Per Poulsen 19 feb 2001 12:16