Pajassupportrarnas försvarstal

Eftersom han ser sig själv som en "supporter" så undrar jag på vilka kriterier han baserar dem.
1.Har han gjort något prov?
2.Om han avlagt ett prov, var hans mästare en riktig supporter?
3.Den som idag känner igen sig som en pajassupporter, kan han få bli adept hos Billy?

Billy orerar i sin text om att han inte är av elitistisk natur. Men jag tycker att det finns flera tillfällen i texten där han ligger på gränsen till fascistiskt tänkande.

Att dra upp klassarvet och att de som inte har det så lätt här i livet bara har en tillflyktsplats kvar i det "normala" samhället, det vill säga Söderstadions läktare, är ett samhällsproblem inte ett idrottsrelaterat problem.

Inte det att de trycks undan av IT-folk och medelklassupportrar med senap på byxorna känns lite småaktigt.

Mig veterligen så kostade det 80 kronor att stå på Östra läktaren förra säsongen. Man kunde till och med komma in två stycken för 80 kronor om man hade köpt en speciell kvällstidning och var ute i god tid.

Att just Hammarby IF FF har landets högsta biljettpriser beror på år av misskötsel från den egna styrelsen. Inte av Pajassupportrar eller inflyttade lantisar som köpt "Söderkittet"!

Om du känner att du inte känner igen dina egna killar längre utan att det nu står ett gäng höghattade, ansiktsmålade, felsjungande folkölsstinkande "pajasar" där du och dina supportervänner brukade stå beror inte på dem, utan på ditt eget kära lags styrelse.

Jag är själv en hängiven fotbollsanhängare så jag har också mött och förundrats över dessa lyckliga människor som går på match lite extremt klädda men LYCKLIGA. Vad är det som är så hemskt med att gå på match och vara lycklig?

Vad spelar det för roll om de efter en match ruskar av sig nederlaget likt en våt hund och går hem och tar förlusten för vad det var; 22 man som sparkade boll och Hammarby vann inte den här gången heller. I stället för att ha ångest och må allmänt dåligt en hel vecka tills nästa match?!

Jag vet hur skönt det var när man inte brydde sig speciellt mycket om sitt lag vann eller förlorade. När man inte låg naken i snön bara för att en kille vid namn Gerardsson tofflat in en orange fotboll i december mörkret över Råsunda. Jag anser att det är upp till var och en att stödja sitt lag. Vill man flippa ut och spöka ut sig varannan vecka när ens lag spelar hemma, so what?

Vill man stå och drömma om svunna tider, var så god. Eller stå och sura över slöa backar, ett mittfält som inte vet vad som är fram eller bak på en boll och forwards som inte kan dämpa en cementsäck plus en målvakt som är ihåligare än ett fiskenät, gör det!

Men tillåt alla avarter!

Det finns ett spel här på jorden som har spelats i alla tider, att det var engelsmän som gjorde reglerna är lite underligt när en lekman borde ha kunnat gissa på tyskarna i "Vem vill bli miljonär". Fotboll är ett spel och endast ett spel. Man glömmer ibland bort det i stridens hetta.

Vi lever nu, utnyttja det, Billy, istället för att vara bitter över andras lycka!

Av Christofer Berglund 16 feb 2001 12:05