Trafficking - sluta blunda Sverige!

Efter järnridåns fall i Östeuropa har man hittat en guldgruva när det gäller barn och kvinnor. Kvinnor köps på kvinnoauktioner i olika östeuropeiska länder. Utropspriset är ofta runt ett tusen USD eller två tusen DEM. Här trängs hallickar från EU-länderna och de köper "varor" som hamnar på bordeller i väst.

Vare sig ålder eller graviditet utgör något hinder. En gravid kvinna gör sin hallick rik på kort tid. Kunderna betalar bra för att ligga med en kvinna som är i slutet av graviditeten. Även gamlingar har sin kundkrets. De jobbar inom så kallad "oma-sex" - "mormorsex". De tvingas medverka i porrfilmer där de kopuleras av unga män och suger av dem med sina tandlösa munnar.

I Ryssland kan man hyra ett handikappat barn från ett barnhem. Barnen används sedan som skådespelare i porrfilmer. Priset är 100 USD om dagen.

De fattigare kunderna ordnar affärer hos lokala "förmedlare". För att förebygga eventuella protester och flyktförsök hotas "varan" att misshandlas och våldtas av hallickarna. Ett av påtryckningsmedlen är en videofilm inspelad under utvisning av en bulgarisk flicka. Hon kommer aldrig mera att gå, utvisningen verkställdes med henne sittandes i en rullstol. Hon fick sina knän genomskjutna, eftersom hon motsatte sig hallickens krav. Efter visningen av videofilmen ställs frågan - vill du bli som hon?

Oavsett väder står de där i sina arbetskläder - en kort kjol, en tunn blus och platåskor. Förutom kondomer som inte alla kunder vill använda har de inga andra preventivmedel. Blir de gravida lämnas barnen till barnhemmen i Östeuropa.

Papporna är för det mesta män från EU-länder. Lastbilschaufförer som passerar förbi, sexturister som kommer till bordellerna i östeuropeiska gränsstäder, eller välbärgade män som går på bordell i något EU-land. Hur många av dessa barn har svenska pappor? Hur många barn i Sverige har halvsyskon i Östeuropa?

Sedan 1992 har den holländska organisationen mot kvinnohandel, La Strada, öppnat filialer först i Polen och nu också i Tjeckien, Ukraina och Bulgarien. De sprider information om möjligheter till hjälp på de ställen där flickorna kan se den och den skrivs på flera olika språk.

La Strada har en jourtelefon dygnet runt. Under fem år tog man emot 6 000 samtal och gav konkret hjälp till 750 kvinnor. Kvinnorna som ringer är mellan tretton och sjuttio år gamla. De får hjälp med att kontakta sitt lands konsulat, kontakt med läkare och psykisk stöd. Man ordnar en tillflyktsort, kontakter med myndigheter i landet och hjälp att söka arbete eller utbildning.

Men först av allt får flickorna andra kläder.

Organisationen stöds av sponsorer - EU programmet PHARE, det holländska programmet MATRA, danska, nederländska och amerikanska ambassader samt OBWE-kontoret i Warszawa, Batory- fonden, Fredrik Ebert-fonden och Samhällsdialog-programmet i Polen.

Sponsorerna lämnar bidrag till utbildning av de arbetsgrupper som kommer i kontakt med flickorna. Däremot är det ont om pengar för konkreta hjälpåtgärder. La Strada dras med ekonomiska svårigheter, de behöver pengar till kläder för flickorna, mat, telefonkontakter och praktisk verksamhet.

Brottsligheten i Östeuropa har urartat. Skulle de svenska massmedierna bemödat sig och satt någon reporter att läsa den polska pressen och se polska TV-program skulle mycket vara vunnet. Östeuropa har aldrig varit lika intressant för den svenska pressen som länder som de i tredjde världen.

Den gamla kommunistpressen fick inte skriva om sådant och idag är det en prestigefråga.

Villkoret om en ökning av BNP för ett tillträde i EU gör att inga regeringar vill erkänna sina behov och be andra om hjälp. Kravet på att ekonomin skall bli bättre gör också att man går fram som en ångvält utan att bry sig nämnvärt om de svagaste. Man räknar helt enkelt med att de kommer att försvinna genom död och sjukdomar eller interna uppgörelser, bara de starkaste kommer att överleva.

Fattigdomen föder inga ädla solidariska känslor. Fattigdom föder fram de mest primitiva känslorna; missbruk och våld.

Att Sverige redan har börjat känna av denna brottslighet är ingenting som förvånar. Sverige med sina milda straff och en liten polisstyrka är ett bra land för kriminella krafter. Svenskt fängelse kallas bland östeuropeiska kriminella för "vilohem". Kanske är kundkretsen i Sverige liten men man kan arbeta tryggare. Problemet är att detta bara är början, toppen på isberget.

Det som måste göras är framför allt att börja intressera sig för våra närmaste grannar. Den traditionella bevakningen med tyngdpunkten på USA, Västeuropa och tredje världen som fortfarande tillämpas av svenska massmedier är faktiskt livsfarlig för Sverige.

Hade man tidigare uppmärksammat vad som händer i Östeuropa skulle man inte vara så ivrig att begränsa både polis- och tullstyrka. Man skulle också vara medveten om svårigheter i att samarbeta med polisen i Öst. En del är själva inblandade genom mutor och hot. Det är inte många som vågar sätta sig emot.

Det andra, mycket viktiga, är att istället för att tala om svältkatastrofer i avlägsna delar av världen börja se fattigdomens omfattning i grannländerna. Det är här som man bör satsa hjälpinsatser, både av humanitära skäl och som en förebyggande åtgärd mot den framtida gästbrottsligheten i Sverige.

Av Anna O'Neill 22 jan 2001 18:11