"Krama mig så jag blir till!"

I det mänskliga territoriella utrymmet är den intima zonen där vi släpper in de som står oss allra närmast. Det är där vi kan uppleva ömsesidig kroppskontakt och fysiskt beröring. Det är med andra ord det ultimata uttrycket för fysisk närhet, där vi kan få och ge kärlek, tröst och skydd och där vi kan stärka vår tillhörighet med andra.

Det finns ohyggliga experiment som visar att där avsaknaden av fysisk närhet råder stagnerar individen i sin utveckling och hämmas i sin relation till andra människor. Ett barn som inte får uppleva fysisk närhet utvecklar ofta ilska och har svårt att känna tillit och fördjupar genom sin uppväxt känslan av att inte höra till.

Det finns även de som förväxlar fysisk närhet med sexualitet och använder sig av sex som ett sätt att få närhet, vilket kan få förödande konsekvenser. Det finns en utvecklingstendens som försöker skapa sanningar runt sexualiteten som helt förvränger huvudet på, framför allt, de unga.

I ett något tillspetsat perspektiv är det som vi gått från "Ska vi hålla handen?" till "Min kille gör slut med mig om jag inte har analsex med honom!" Porrindustrin - vilken även etablerat sig på den lysande börshimlen - skapar bilder där kvinnan skall finna sig i att vara objektet för "gangbang" och våldtäkt. Där blir kopplingen mellan fysisk närhet och sexualiteten ett dimmigt landskap där vilsenhet är det enda uppenbara.

Även om sex är ett uttryck för närhet - ofta i kombination med kärlek och vällust - kan det inte stå ensamt som synonymt med begreppet fysisk närhet. Det intima och de behov som finns där skall vara ett resultat av varje människas specifika önskemål och vilja.

Den intima zonen kan alltså vara det ultimata uttrycket för fysisk kränkning när någon vi inte önskar tar sig in i vår intima zon, men om vi bortser från den aspekten så är det viktigt för oss att få tillfredsställt vårt behov av fysisk närhet. Det är en nödvändighet för vår utveckling som människor och för de sociala sammanhang vi är och kommer att bli en del av. Vår kultur är kanske inte lika "kroppsnära" som många andra kulturer, men ofrånkomligen finns vårt behov där.

Det kan te sig lustigt att iakttaga en förälder som skakar barnvagnen när barnet gråter istället för att ta upp det och tillfredsställa dess behov av kroppslig kontakt. Alla som har barn förstår vad jag menar när jag säger att det finns få saker som är så gott som när ens barn kryper upp i famnen på en och kramar om en. Barnens förmåga att så självklart be om det de instinktivt vet att de behöver, är något vi vuxna skulle ta efter i större utsträckning.

Vi ska låta våra barn komma till oss på nätterna och krypa ner i våra sängar, även när de är vad vi anser vara "för stora". Ett barn som vet att de kan få sitt behov av fysisk närhet tillfredsställt, kommer finna ett lugn i att veta det och kommer inte behöva kämpa till sig den rättigheten.

Vinsten med hela detta resonemanget är att i en omgivning där behovet av fysisk närhet tillfredsställs, kommer det utvecklas en djupare känsla av harmoni och tillhörighet, vilket i sin tur kommer motverka ilska och den tröstlösa kampen för en värdig existens.

Där bekräftelsen genom fysisk närhet blir naturligt kommer vi inrikta oss på det mänskliga likheterna i fråga om vilka behov vi har istället för olikheterna. Det kommer t ex innebära att förståelsen och accepterandet för homosexualitet får finna en väg och på ett naturligt sätt bli en del av vårt samhälle. En annan effekt är att det är med och förhindrar uppkomsten av stridigheter, splittring och till och med krig.

Jag läste om en skola där barnen masserade varandra en kvart om dagen, vilket nästan helt hade reducerat mobbning. Det gick påtagligt att mäta det lugn under lektionerna som blev till följd av den fysiska beröringen.

En kram kan bli den läkande länken som binder samman människor och ökar insikten för det behov vi alla bär på; behovet av fysisk närhet.

På samma sätt som socialstyrelsen rekommenderade 6-8 skivor bröd om dagen, kunde väl 6-8 kramar varje dag vara en lika så god rekommendation. De som står oss närmast borde också vara oss närmast oavsett om det är ett barn, en människa av samma kön eller t o m ett husdjur.

Av Per Poulsen 18 jan 2001 11:07