Varför vill alla bo på Söder?

"Varför kan inte Stockholm vara som New York", undrar en arkitekt. Han tänker som en reklamare och reagerar blixtsnabbt på skiftningar i modet. Spela med marknaden, inte emot den. Idealism lönar sig inte. Vill marknaden ha höghus på Söder.ge den höghus på Söder. För det är roligare att säga ja. Det fick han lära sig inför EU-omröstningen.
Han undrar inte vad det är som gör att alla helt plötsligt vill bo på Söder? Han frågar sig inte heller vilka som kommer att ha råd att flytta dit. För honom är det istället viktigare att ha de rätta referenserna snarare än att försöka förklara ett sammanhang. Hellre New York än Stockholm och hellre roligt än tråkigt, alltså.

Men genom att förorda höghus på Söder späder han ytterligare på den myt som säger att det är bättre att bo där än i t.ex. Fittja. För i samma stund som han väljer att diskutera höghus på Södermalm så väljer han också att inte diskutera förorten. Han föredrar en förtätning av Södermalm för att lösa bostadsbristen i Stockholm, framför att förorterna integreras i staden.

Men om lösningen på bostadsbristen istället finns i rummet mellan förorterna och innerstaden och inte på Södermalm och om Sergel torgs problem börjar i förorterna, inte i torgets utformningen. Då måste det ju vara mera angeläget ur ett arkitektoniskt perspektiv att diskutera förorten än en övertäckning av plattan eller höghus på Södermalm?

Kanske är det helt enkelt så att det är tråkigt att prata om förorten? Och vem vill vara en tråkmåns? Därför tycker han att det är skönt att kunna strunta i den diskussionen. "Fuck the context", läste han i någon tidskrift. Det är inte intressant gräva ner sig i resonemang om saker och tings nödvändighet.

Förortsromantikerna försöker bara vara politiskt korrekta och det är töntigt. Nej, det intressanta är att skapa stor arkitektur, gärna hög.

Fast om man inte bryr sig om kontexten så tappar man snart förmågan att se större sammanhang och man kan till slut bara förstå sitt eget. Resultatet blir att arkitekter ritar bostäder för andra arkitekter, innanför tullarna. Vilket får till följd att det fortsätter att vara sämre att bo i förorten. För när alla dem som har en möjlighet att välja var de vill bo väljer att inte bo i förorten blir det automatiskt ett sämre ställe. Rent teoretiskt så skulle det gå att göra det hippt att bo i förorten också. Någon måste bara ta första steget. En bra arkitekt hade därför försökt skapa nya trender. Inte tassat bakom reklamarna och försökt sniffa sig till vad som gäller. För vi vill inte ha en trött och refererande arkitektur. Vi vill ha en kommenterande och visionär arkitektur som vill något mer.
Har man fått mandat att vara med och bestämma hur vi skall bo måste man därför välja vad man vill diskutera mycket noggrant. Antingen förespråkar man svindyra bostadsrätter i innerstaden eller så försöker man jobba för att det skall bli attraktivt att bo på andra ställen också. Lägg hellre krutet på att integrera förorten i staden snarare än att försöka göra om innerstaden till Manhattan det kommer ändå aldrig gå. Alla pratar till exempel svenska på söder. Hur töntigt är inte det?

Av Fredrik Stenberg 04 jan 2001 17:33