Feminism – osäkerhetens alibi
Hösten 2008 började jag sakta att sprätta upp sömmarna på mitt feministiska engagemang. Motståndet fanns där, men sen uppenbarade sig sanningen. Inte ful, inte skrämmande, utan befriande. Feminismen var ett uttryck för en osäkerhet jag bar inom mig.
Ingen ber om att bli våldtagen
Du kanske har hört detta någon gång: "Brottsoffer får skylla sig själva, de bar säkert kort kjol, blev våldtagna på krogen och var fulla. De har valt det själva och det är deras egna fel."
Hells Angeln startade rockband i fängelset
- För det mesta undvek de övriga internerna mig, medvetna om symbolerna jag bar på gatan, i rädsla för det okända.
Att inte få ligga II
Så kommer dagen när Neil Strauss, superförföraren och författaren till raggbibeln Spelet, besöker Stockholm. Jag träffar honom på releasefesten på Spy Bar och får 3 minuters samtalstid.
Jag bär inte det vita bandet
Aftonbladet stöder kampanjen "Vita bandet", en symbol som visar att man inte accepterar mäns våld mot kvinnor. Men vad ska jag, som inte accepterar våld överhuvudtaget oavsett kön bära för symbol?
