Feminism – osäkerhetens alibi
Hösten 2008 började jag sakta att sprätta upp sömmarna på mitt feministiska engagemang. Motståndet fanns där, men sen uppenbarade sig sanningen. Inte ful, inte skrämmande, utan befriande. Feminismen var ett uttryck för en osäkerhet jag bar inom mig.
Ingen ber om att bli våldtagen
Du kanske har hört detta någon gång: "Brottsoffer får skylla sig själva, de bar säkert kort kjol, blev våldtagna på krogen och var fulla. De har valt det själva och det är deras egna fel."
Ett barn ska inte ha självmordstankar
"Vi lever i ett samhälle där föräldrar jobbar mycket, ger sina barn dyra presenter och en charterresa varje sommar, ett samhälle där föräldrar inte tror att deras glada barn bär på en tung hemlighet."
Gud finns nog inte?
Den svenska flaggans blåa bakgrund bär, i tur och ordning, upp en gul davidsstjärna, en gul halvmåne och ett gult kors. Judendom, islam och kristendom förmedlat i gult följt av det, till synes, lustigt påkomna utfallet "Gud finns nog inte".
Politikerna bär ansvaret för finanskrisen
"De borgerliga har möjligtvis snabbat på och förvärrat krisen i Sverige, men det är de rödgröna politikerna som lagt grunden till den kris vi är i nu."
Jämo tvingar nätverket "Bara bröst" att skyla sig
Kvinnonätverket "Bara Bröst" har under hösten genomfört aktioner i simhallar i syfte att avsexualisera kvinnor med bar överkropp i offentliga sammanhang.
Feminismen bär skulden till att vi mår så dåligt
Det här är mitt sätt att se på detta med feminister och jämställdhet. Jag är 100 procent kvinna och har en helt annan åsikt en vad som brukar stå i tidningarna.
