Ord är magi

De stod på en affisch som fungerade som altartavla i mitt lilla missionshus. Mina föräldrar hade satt den inom glas och ram. Den var stor och färgstark, absolut enda prydnaden i det fattiga gudshuset.

Det var 400 år sedan Bibeln hade kommit ut på svenska, så det var en jubileumsaffisch. Bibeln gav mig ett språk, liksom den gett andra svenskar ett eget skriftspråk och förde oss in i den europeiska civilisationen. Den var översatt från tyskan som sedan under många år var vårt andra språk.

Ordet blev nästan en slags magi för mig tidigt. Som litet barn kunde jag med fem ord få mina föräldrar att förstå vad jag ville, det klarade ingen apunge. Ordet gav mig möjlighet att tala om vad som hänt och vad som skulle hända. Det sker inte i djurriket. De vuxna hade huvudet så högt upp, men vi förstod varandra ändå

Min barndom var bildfattig men ordrik. Föräldrarna och deras vänner pratade mycket, jag sög åt mig. I vårt hus fann nog några hundra böcker fyllda med ord. Men jag förstod tidigt att många hem hade få böcker. Jag kände mig tidigt rik i denna ordvärld som i fantasin förde mig ut i den riktiga världen….

I söndagsskolan lärde jag mig korta verser som "Jesus älskar alla barnen på vår jord". Ett enkelt och rakt språk som alla förstod på en gång. Vi sjöng också ord som var helt begripliga men senare också betydligt svårare psalmer. Men alla dessa gudsord blev min kulturskatt. Än i dag finns det gudsord och psalmer som är bortom mitt förstånd. Men Ordet i alla dess former följde mig tidigt. "Men Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss." Gammalt bibelcitat väl värt att fundera över.

Folkskolan gick i huvudsak ut på att med ordens hjälpa lära oss att förstå allt svårare sammanhang. Man kallade det geografi, historia, biologi med mera. Men allt var ju i grunden träning i ordets användning. Oavsett vad det var vi skulle lära oss så var Ordet det främsta redskapet.

Alfabetets användning anar aldrig aporna, sa den vise mannen Alf Henriksson.,

Men vi elever förstod att även den minsta ändring i stavningen hade stor betydelse. Ja ett ord kunde helt byta betydelse. Redan i tredje klass skulle vi förstå skillnaden på skrivspråk och talspråk. Snart skulle vi se skillnad på rikssvenska och dialekter. På få år skulle vi lära oss allt om Ordets oändliga möjligheter. Vi anade att språk kunde förena människor eller skilja dem åt för alltid. Som vid Babels Torn…

Jag fick snabbt ett väldigt ordförråd och kunde snabbt tala med god grammatik. Men genom hela livet har jag varit usel på grammatikens regler. Därtill har jag medfött dålig hörsel. Stackars mig, men jag har rett mig ändå med god språkkänsla. Jag har ofta fått komplimanger för mitt flytande språk. Min största fasa i livet är att jag ska mista denna underbara gåva.

Senil, det är det svenska språkets mest skrämmande ord? Men ordet befriar också bäraren från många bekymmer!

ORDET har kraft sa predikanterna till mig och P.O. Enquist och hundratusentals andra missionsbarn. Speciellt Guds Ord var inte fåfängt, d v s meningslöst. Ord är inte tomma, de är innehållsrika. Dina ord går in i andra människor och sätter spår, ibland livslånga spår. Du minns andras ord som förändrat ditt liv. Jag har träffat folk som börjat citera vad jag sagt dem för nästan 50 år sedan. Det är en häftig upplevelse. Det innebär att jag har blivit försiktigare med ord, ord som kan både lyfta och kränka. Hur länge kan ett ord leva i en människa? Jo det finns döende hundraåringar som mumlar fram de första orden de lärde sig i livet.

Nu hör jag att ordets och bildens mästare Ingemar Bergman dött på sitt vackra Fårö. Han kunde sitta med blyertspenna och linjerat papper och skapa rena skönlitteraturen. Så där bara rakt av…Han höll oss kvar i ett delvis gammaldags språkbruk. Men med sina ord öppnade han också nya världar. Han förde oss in i människans mörkaste utrymmen, men med sina ord pekade han också mot evigheten, oändligheten. Prästsonen med de många svåra frågorna!

Av Jan Brunnegård 01 aug 2007 07:09