Om moral

Uttrycket faller platt därför att det inte säger för vem man inte får göra någon illa, och för att det inte följs av någon. Även om man skulle försöka följa den linjen är det inte enkelt eller ens alltid möjligt att avgöra vad som gör någon annan illa. Det som gör en person illa gör någon annan väl. Det uttrycker något fullständigt relativt som om det vore fullständigt absolut.

Svar på svar 2: Moraliska förhållningssätt har väl aldrig haft en beskrivande funktion? Det är vetenskapen, inte moralen, som "beskriver verkligheten". Att ett moraliskt förhållningssätt är användbart är väl i högsta grad relevant?

Svar på svar 1 forts: "Den som gör en person illa gör någon annan väl", hävdar du. Vad baserar du det på? Anser du att det alltid är så? Anser du att det omvända fallet också gäller?

Har moralen haft en beskrivande funktion? Hm, intressant fråga. Det är ju det som är min poäng, om inte den moral vi låtsas leva med har relevans för det liv vi egentligen lever, vad är står då den moralen egentligen för? Och för vem?

Svar på svar 7: Moralen tar givetvis utgångspunkt i verkligheten, i samtiden osv, men om den bara skulle "beskriva" den samtida verkligheten skulle den ju vara meningslös som moral. Moralens syfte är att peka mot någonting bättre än det nuvarande. Och huruvida den av dig förkastade regeln har relevans för det liv vi lever kan ju inte du utalla dig om. Tänk om den har relevans i mitt liv? Vad vet du om det?

Jag menar inte att jag besitter en särdeles stark önskan att bryta mot den regel jag ogillar. Jag menar bara att jag kan det, får det och att det är upp till mig och alla andra att bestämma sig för hur man ska leva. Ang. svar 5: nej, inte som regel, vill bara visa att det är diffust.

Ang. svar 10: Nej, det har du rätt i. Men du kanske kan hålla med om att det finns problem med att använda en sådan regel och sedan tro att man är överens. Det är ju uppenbart att man kan mena helt olika saker med en sådan diffus linje. Problem uppstår sedan när människor tror att de var överens och det visar sig att de inte var det. Då kan det vara bra att tydliggöra vad vi menar med det där "för vemet".

Det behöver det naturligtvis inte innebära. Fast syftet med min gränsdragning är ju att inte ha någon på förhand inställd gränsdragning, att ha ett dynamiskt moraliskt ställningstagande, helt enkelt. Vid nya händelser får man ta ställning genom att hänvisa till empati, känslor, eller praktiska förhållanden. I ett sånt sammanhang skulle moralen vara tydligare motiverad. Jag avvisar den i texten diskuterade regeln där för att den inte har någon specifik innebörd för mig.

Jag tror Anna har blandat ihop "vara" och "böra" på ett lika klassiskt som tragiskt sätt.

X, naturligtvis, eftersom han BÅDE knuffar Z i vattnet OCH underlåter att rädda densamme. Därmed inte sagt att Y:s beteende inte är klandervärt.