Subjektiviteten stal hennes själ

Hu så hemsk!
"Filmen handlade om den värsta destruktivitet som två människor kan utsätta varandra för. Efter en slitsam separation såg hon hur väninnans man sålde hennes själ för egen vinnings skull."

Men hallå!
Vad är det för plåstrade på det kvinnligt dåliga samvetet? Varför alla dessa gestaltningar om dessa ONDA män som ständigt och jämt tjänar som stoft åt kvinnors behov av att måla upp sitt köns offerroll?

Varför skulle en man slänga sin kvinnas själ till vargarna om detta vore sant citat//det som en gång var hennes livfulla, skrattande, och empatiska del//sc.

Vilka andra delar spelar in i livets drama? Är det inte naivt att tro att en så ren och oantastlig person som denna kvinna utmålas som inte skulle vara mer än tillräcklig för en mans önskan att skydda sin kvinna från vargarna?
Vad var det i denna kvinnas natur som gjorde henne omöjlig - var det bara mannen som var fel - eller hade det stackars väna stycket kanske någon brist eller något för mycket som gjorde att till och med de som en gång var familjens vänner vände henne ryggen?

Jag är trött på sånna här ensidiga skildringar av manlig ondska - särskilt som just denna situation mer än oftast varit de missbrukade männens lott i vårdnadstvisternas sverige.

Subjektiviteten skulle nog må bättre om den mixades med en mindre ensidigt känslosam objektivitet.

Tack själv Birgitta för din findagsönskan, det samma till dej.

Ja visst är det så att detta kunde ha handlat om vilken könskonstellation som helst och är det så och det är det man menar kan det vara bra att från början utforma texten så att det framgår och inte som nu den i hög grad fortfarande förhärskande ensidigt tokfeministiska anda att i alla lägen utmåla män som förövare.
Misstag gör vi alla så det är inte fråga om någon anklagelse - bara ett gott råd.
Hälsningar Bizon.

jag tar till mig kritiken och ska tänka på att kanske vara tydligare. jag visste inte att ämnet kvinnor kontra män var en sådan het potatis. Kanske skulle jag skrivit Hen istället? :- Men det hade nog kunnat misstolkas det också.

5
JA MISSTOLKAD VILL VI JU INTE BLI - men i tider av könskamp är det nog särskilt viktigt att vara klar över vilket intryck man vill åstadkomma med det man skriver och då särskilt då det gäller skilsmässor och vilken av parterna som där framställs som den onde och/eller den gode.

Som jag antar att du vet så har det under en ganska lång tid nu varit mycket fokus på frånvarande pappor som inte har något till övers för sina barn då äktenskapet tagit slut - eller misshandlande män/pappor, kontrollerande och svartsjuka män som hotar den före dette och sina barn flera år efter skilsmässan m.m.

Allt givetvis illa då det händer, men detta har närapå blivit den enda bilden - det är därför jag ser det som påkallat att vara extra tydlig då dylika fenomen ska visas upp.

Är det autentiskt så kan man inte göra annat än att skriva som det varit - men med dina tankegångar tror jag att en neutralare könsgestaltning hade gjort dina intentioner större rättvisa.

Speak måste haft otur med skriveriet i kväll - hos mig oläsligt...

Jaha. Då förstår jag. Tack. Jag satt och undrade om jag hade fått en stroke om man dömer efter min bristfälliga stavningsförmåga i afton kan man antagligen fortsätta utgå från stroke-tesen.

Jag tyckte bara det var en svårläst artikel. Titeln och ingressen slet tag i mitt intresse, nämligen. Och så förstod jag inte, vilket för mig är katastrofalt, då min levnadssituation kräver att jag förstår allt jag sätter i mig textmässigt och liknande.

Ang. prosapoem: Länk: sv.wikipedia.org

Men nu när det hela är förklarat, så kan jag förstå och uppskatta texten oerhört mycket.