Valt inlägg:
Hu så hemsk!
"Filmen handlade om den värsta destruktivitet som två människor kan utsätta varandra för. Efter en slitsam separation såg hon hur väninnans man sålde hennes själ för egen vinnings skull."
Men hallå!
Vad är det för plåstrade på det kvinnligt dåliga samvetet? Varför alla dessa gestaltningar om dessa ONDA män som ständigt och jämt tjänar som stoft åt kvinnors behov av att måla upp sitt köns offerroll?
Varför skulle en man slänga sin kvinnas själ till vargarna om detta vore sant citat//det som en gång var hennes livfulla, skrattande, och empatiska del//sc.
Vilka andra delar spelar in i livets drama? Är det inte naivt att tro att en så ren och oantastlig person som denna kvinna utmålas som inte skulle vara mer än tillräcklig för en mans önskan att skydda sin kvinna från vargarna?
Vad var det i denna kvinnas natur som gjorde henne omöjlig - var det bara mannen som var fel - eller hade det stackars väna stycket kanske någon brist eller något för mycket som gjorde att till och med de som en gång var familjens vänner vände henne ryggen?
Jag är trött på sånna här ensidiga skildringar av manlig ondska - särskilt som just denna situation mer än oftast varit de missbrukade männens lott i vårdnadstvisternas sverige.
Subjektiviteten skulle nog må bättre om den mixades med en mindre ensidigt känslosam objektivitet.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?