Vapenlagen gör oss inte tryggare

Har för mig att i USA har de också någon slags form av vapenlag?
Hur det fungerar där kan man ju undras över?
Tror inte att allmänheten skulle stå i kö hos vapenhandlaren,om vi skulle ändra lagen!

Sticker in här lite snabbt, hur tror du det skulle se ut i våra förorter om vi inte hade restriktiva vapenlagar?
Ökad tillgång på vapen leder obönhörligt till en ökad vapen användning, kanske inte på Lidingö men det finns en
värld utanför också. Tänk om, tänk rätt.

Visst, väldigt otydligt och snurrigt resonemang.
Jag har haft vapen för jakt och med licens, vilket var självklart.
Jag fick lära mig att aldrig rikta det mot en människa, och när jag sedan i lumpen skulle rikta det mot en skylt med en människa, "en fiende", så la jag av både med lumpen och med jakt.
Att vi då skulle helt släppa lös vapen ämnade mot folk, verkligen obehagligt och destruktivt, och USA är ju beviset. Hur många är det som dör årligen där av privata vapen, 30.000 nånting?
Och se hur det smittar av sig på politiken. Varken Obama eller Romney vågar andas frågan inför valet, som de ändå båda varit inne på vid tillfällen - retriktioner. För att vapenlobbyn är så stark. Också då våltäktsargumentet.
"Alla människor måste få ha vapen, för att skydda sig mot alla andra människor som har vapen" - typ.

Jocke 6 / Lysande Jocke, ibland lyser din stjärna högt på himmelen!

Brott ska förebyggas.

Orsak-verkan tänket är rätt. Det är inte vapnet, tillhygget el kampsportsmetoden etc som gör dådet. Lagstiftning är alltså plåster på såren.

Any law written or unwritten is inherently fascistic in nature

Jag gav hela det förbannade militärväsendet sparken sedan jag fått rådet att skjuta min hund - en 2,5 års schäfer som jag inte kunde få tillsyn av på annat sätt än som jag föreslog att den skulle få bo med de andra hangarhundarna på den flygflottilj där jag skulle utbildas i stridskonst.
Jag insåg snabbt att något umgänge med folk som har så lätt för att lösa ett enkelt vardagsproblem med en kula i skallen på problemet var otänkbart.

Jag uteblev naturligtvis - jagades som en brottsling av polisen och sattes så småningom bakom lås och bom som en riktig samhällsfara.

En månad - två veckor på Asptuna och två veckor på Långholmen eftersom jag rymde från Asptuna.

Faktum är att jag berikats mentalt genom dessa erfarenheter.

Beviljades så småningom vapenfri tjänst som jag fullföljde bla annat på Tomteboda blindinstitut där ungar med dålig syn eller ingen alls behövde en hjälpande hand ibland.

Bizon 12 / Tack för det "personliga vittnesbördet". Du fick betala för din samvetsfrid. Det inger respekt. Dito Jocke! Själv uppförde jag mig "illa" tre fyra ggr inom Kustartilleriet och fick diverse straff som gick att överleva.Ett av straffen var en klar förbättring av "nuläget". Vid mönstringen ville de ha reda på vad jag ville bli. Jag sa ubåtskapten. Då kom första utskällningen...

#12 Evening Bizon, jag har alltid uppfattat dina rader som ytterst valda, men jag undrar om du inte tangerar sanningen då du "rymde från Asptuna"?
Mig veterligt har ingen rymt från den anstalten. Man har antingen avvikit eller lämnat "pensionatet" för att ta sig hemåt via buss och tunnelbana.
Vilken kändis delade du dubbelrummet med?

Leif 16
Ja jag har hört att ett helt annat klientel befolkat paviljongerna där på senare tid - ekobrott o.d.
På men tid var det mest unga grabbar - jehovas vittnen och halvkriminella lantispojkar. Det skulle väl föreställa snäppet värre än ungdomsanstalt eller nåt - mycket riktigt en så kallad öppen anstalt.
Rymningen gick till så att jag tog på mej dubbla kläder och tog av mes det yttre lagret nere vid sjön innan jag klev över staketet.
Detta gav mej en hel del extratid att komma över motorvägen till lokaltåget södertälje-stockholm som jag lyckades planka på.

Då jag kom nerför trappan vid Älvsjö station såg jag en polisbil som stannat för att släppa resenärerna som tillsammans med mej klivit av tåget över övergångsstället, och i det läget är det inte läge att sätta igång och smyga iväg iförd de på den tiden helgröna fångkläderna - lyckligtvis släpade en tant på några stora resväskor som jag snabbt som tanken erbjöd mej att hjälpa henne med - så med en väska i var hand tågade jag tillsammans med tanten mitt framför nosen på herrarna mässing som den uniformerade ordningsmakten kallades på den tiden.
Någon värstingrymning a´la Papions från Djävulsön var det väl inte, men det var ganska spännande och lärorikt i alla fall - som efterlyst och med upplevelsen av att vara jagad får man ett helt annat tänkesätt - skärpt vaksamhet och andra vägval än då man går omkring som en fri man.

Jag var på väg till en polare för att få lite andra kläder - och sedan bodde jag hos en tjej på andra sidan stan i Lövsta.

Tja - jag fick en vecka hos henne som jag inte annat än kunde vara glad för - anstaltslivet bjuder inte sådan fägring.
Men en dag blev stoppad där ute på småvägarna då jag skulle handla - det var två civila herrar i en liten folkabubbla som var försedd med radiokommunikation - jag hade väl kommit fram till att jag var redo för att avtjäna de återstående två veckorna så jag försökte inte ens smita utan sa mitt namn som dom rapporterade in via sin mikrofon - efter en stund fräste det från radion "han ska gripas" och då blev det fart på herrarna - på grund av mitt uppträdande hade dom trott att jag var grön.

Det hände lite andra roliga saker på väg till långholmen, men det kan jag berätta en annan gång.

#18 tack Bizon, själv glömde jag tacka dig för ett moraliskt ställningstagande. Då det gäller hangarhundar hade jag i slutet av 80-talet kontakt med legenden Rolf Johansson från Sollefteå Hundskola.
Han ville inte avliva några hundar utan utveckla dem. Här bjuds det även på en liten historia på kvällskvisten som handlar om "working spaniel" den rasen jag hade och som nu håller ordning på paketen vid våra passage.

- Att upptäcka narkotika i tullen har blivit mycket lättare nu sen vi fick knarkhundar.
- Men nu har vi problem med smuggelspriten.
- Ja, men just nu håller hundskolan i Sollefteå på att utbilda fyllhundar!