JAG VAR SEXTON ÅR OCH BLEV GRAVID

Tack Sunny! Det var underbart sagt! Vi behöver kärleksfulla ord! Kram till dig! Och kärlek!

Nu har jag tre ggr läst din text, dina verser.De känns i mig på flera olika sätt, vi har några delade livserfarenheter. I mitt yrke har jag ju jobbat med många barn under alla förhållanden. Mitt första soc jobb var att vikariera för en kvinnlig "barnavårdsman" en sommar. Det var mycket svårt och mkt roligt. Men det gav mig nog en inriktning livet. Vi hade fyra fosterflickor i tonåren. Vi var själva mycket unga. Har nog också präglat resten av livet.

En viktig berättelse Pia - den kan ge en liten tankeställare åt en och annan.

Strongt gjort och en stark berättelse ur det privata.
Ånyo bevisar du styrkan hos unga kvinnor. Pappan till barnet "vände sig bort". I läsandets stund, kan jag inte tänka mig något svagare en yngling då han får visshet om att han är upphovet till två nya liv, ett barn och ett eget nytt. Ju mer föreställningar desto mer panik.

Din Pappa visade att ibland klarar inte vuxna heller alla situationer, fram för allt omvälvande sådana som de själva inte rår på. Besinning, med övermått av kärlek är en livslära som vi sällan praktiserar.

#9, Pia, man vet inte, men då samma sak hände för mig, skrev jag till kungen och fick hans välsignelse, gifte oss på en lördag och åkte in i lumpen på måndán. Har lite kunskap om hur det sociala fungerade på den tiden då mor min arbetade på familjebidragsnämnden. De som i dag pratar om bostadsbrist eller trafikkaos i Stockholms innerstad har inte en susning vad de talar om. Inneboende eller kontrakt i andra eller tredje hand var den enda möjligheten. En ogift kvinna med barn i början av 60-talet, fick inget familjebidrag, hon fick socialbidrag i bästa fall. Några direkta medel i handen förekom oftast inte, utan medellösa fick kuponger för att köpa det väsentligaste för uppehället i speciella butiker.

De som uppfattar oss svenskar som människorna med medfödd honungssked, bör ägna några timmar åt "Skå-Gustavs" literatur och då främst "Det sociala arvet"!

Leif E Ström
Kul att du också varit med om det - mina föräldrar var ju inte fyllda tjugo år - mamma 17 och pappa 19 eftersom jag hade så brottom till världen oklart varför - så det var bara att skriva till kungs som man gjorde på den tiden och då ju preventivmedel var en lyx som de flesta inte hade hört talas om så vart det nog ganska många brev till kungen.
En annan intressant sak som då hände var att de militära av någon underlig anledning kunde visa en större mänsklighet än då jag ryckte in ca tjugo år senare.
Farsan låg ju i den så kallade beredskapen och skötte en stor strålkastare i spaning efter fientligt flyg. Morsan med mej låg i en säng på det på den tiden kalla Söder med lunginflammation.
Far min - även kallad StorTeddy, ansökte om permission för att sköta sin sjuka fru och mej, och fick det tills mor min kunde klara den saken själv. Det var faktiskt annat krut i en hel del karlar på den tiden - allt snack om smitande manfolk är säkert sant i många fall, men det var inte alltid som de biologiska fäderna ens blev informerade om vad som hade hänt - dom var många gånger lika okunniga som flickorna.

Så jag har en söderbroder bland skribenterna? Växte upp i en port på Bondegatan, bara några kvarter från den port där min farmor föddes. En av hennes tretton syskon, en bror och musikant är omnämnd i en av Fogelströms böcker där han uppträdde på festplatsen vid Skanstull.

Vi bodde fyra pers i en etta, och då pappa fick nys på en större och modernare lägenhet i Hammarbyhöjden, tog han hojen på lördag eftermidda man jobbade på förmiddagen, för att att kolla läget och känslan för att flytta från söder. Mamma har beskrivit ordagrant hans bedömning: det funkar inte, fast det inte är långt bort från söder, men jag är ju för fan född på Kungsholmen!

Bizon, kul att du uppmärksammade grabbarnas förvirring, men vad jag minns, så de som tvekade hade oftast stabila morsor som oftast tog barnet och moderns parti och därigenom rättade in sonen i ledet.

Jag minns valet 1966, vilket var ett katastroffval för "sossarna", som i sin tur blev katastrofen "miljonproggrammet". Alla dessa bostäder som inte behövdes. Hur många som har sprängts eller fyllts med segregerade arbetslösa får vi aldrig veta, men någon politskt bra idé blev det aldrig. Katastrofen utlöstes av ett uttalande just före valet av Tage Erlander som annars var en vettig karl. Men han hade en rådgivare vid namn Lennart Geijer, som på den tiden var statsråd och juridiskt kunnig i både hyres- och arbetsrättsliga frågor. Förmodligen behövde han inte använda den senare kunskapen då landet gick på räls, men då byggena över hela landet var klara fanns det oftast inte arbete till mer än hälften där kåkarna stod klara. Geijer själv, han höll bara till på Norrmalm.

Jag fick bakläxa då jag snabbt skaffade mig information om miljonprogrammet, källan angav katastrofval samma år men jag borde inte slängt iväg uppgifterna utan kontroll, först 1970 började det dala för demokraterna.

Skulle vara intressant att veta varför du inte satsade som politiker i stället för att utsätta dig för kanske några av de mera utsatta tjänsterna i samhället.