Min tro kan ingen ta ifrån mig

19/ Janne B, Det är vetenskapligt belagt att Herodes dog två år före Kristi födelse - så lite haltar berättelsen i Bibeln.

23/ Den Herodes som omtalas i Bibeln i anslutning till Jesu födelse måste varit Herodes den store. Efter konsultation av wikipedia ändrar jag mig och säger att han dog 4 år f.Kr. Herodes Antipas var den som dödade Johannes Döparen. Emellertid förtar inte sådana små bagateller som fyra år hit eller dit den bibliska berättelsens storhet.

JAN #19
Jag betvivlar inte en del historiska överensstämmelser lite här och var i de bibliska skrifterna - det är samma sak med andra urkunder som vill förklara vissa gudars närvaro i stora händelser. Ta till exempel "Bahagavadgita" som Ghandi lästa som tröst i svåra tider.
I och med skrivkonstens utveckling och en ökande världslig medvetenhet och sökandet efter orsaker till folklig sammanhållning där det för kungar och kejsare gällde att få folket att lägga sin energi på att bevara kejsarens rike och makt där skapades också hjältar som gagnade makten - judarnas konung var lite obekväm framför allt för det judiska prästerskapet som blev knäppta på näsan å det respektlösaste - romarna som ett par hundra år senare gjorde kristendomen till statsreligion såg på underkastelseelementet i kristendomen på ett mer pragmatiskt vis och insåg helt frankt att det är billigare att plantera förtryckaren direkt i skallen på den man vill förtrycka och dessutom ta hjälp av en gud som inte lägger sej i vad man använder denne till.

Det jag menar med myter är kristendomens konstruktion som bygger på det judiska arvet - det utvalda folket, som i kristendommens konstruktion blivit ett utvalt människooffer - den grymme och straffande guden krävde sin tribut för att blidkas, längre än så från den urgamla skipan "öga för öga osv" kunde inte Jesusexploatörerna komma då dom var genomsyrade av en kultur som inte höll livet mer heligt än att gjorde det inte som man förväntade sej så av med huvudet.
Att tota ihop evangeliernas skildringar och låta dessa få lite olika karaktärer beroende på respektive författares infallsvinkel och personlighet kan vara begåvat, men det kan lika väl vara resultatet av den mytbildning som satte fart redan medan Jesus levde - och en bra historia blir just inte sämre av att den kryddas lite och eftersom historierna var i omlopp och nådde lite nu och då evangelisternas öron så klart som korvspad att dom plaggade ett och annat rykte.
Dessutom är det bara de utvalda texterna som av vissa skäl tagits med i bibeln sådan den utformats - dummare än så är inte heller de munkar som senare ägnat sej åt att jämka ihop det hela så det passa någotsånär.
Men visst - uppenbarligen behöver folk nått att tro på, det jag tycker är en aning besvärande i just maktreligionernas fall som judism islam och kristendom som i princip är statsbärande är att dessa gör anspråk på att anpassa ett samhällsliv efter sagornas moral - det kan inte annat bli än fel då det är så förbannat grymma sagor.

Nu har den svenska statskyrkan skiljts från staten, fattas bara att detronisera monarkin och att få till en sekulär demokrati som engagerar alla människor i skapandet av en livskvalitet som alla känner ansvar för - kanske lite som praktiserad kärlek skulle kunna bli.
En glad afton önskar jag även dej Jan och alla andra :-

#24 Jag rekommenderar Biografin om Jerusalem av Simon Sebag Montefiore. Stan är kanske världens mest intressanta stad.

28-29/ Tack för tipsen! Hur som helst är Bibeln och för den delen hela historiken runt världsreligionernas tillblivelse oerhört intressant och ett outtömligt ämne. Inte minst likheterna mellan de olika uppfattningarna i det forna Mellanöstern, där ungefär samma strömningar och åsikter kan spåras i flera religioner. Det var ju i mångt och mycket samma kultursfär med ett livligt handelsutbyte och därmed också åsiktsutbyte. Jag kan rekommendera "Sinuhe, egptiern" av Mika Waltari, där en faraon framförde ungefär samma åsikter som Jesus. Fast den har ni förmodligen redan läst......

Om jag säger att jag är religiös, så har jag sagt nästan inget alls.

Om jag säger att jag tror på Gud/gud så har jag knappast sagt något heller.

Men om jag säger att jag tror Jesus Kristus så som han framställer sig själv i evangelierna, då har man gjort en avstamp till ett meningsfullt samtal.

För Jesus sa att han var både Guds Son och Människoson. Han var vägen till syndernas förlåtelse frälsning.

Ingen kommer till Fadern utom genom mig, sa han.

Den som inte är för mig är emot mig sa han! Får ingen vara neutral sökare ett tag?

Blir man kristen genom ett dop eller för att det hänt något inom mig före dopet?

"Jag tror ock på hans enfödde son, vår Herre" Från Trosbekännelsen.

Det kan kännas renade en skärtorsdagskväll att fundera i dessa banor!

Jag har inga tydliga svar men en grundtro....

Jan #31
Jag förväntar med inget medhåll Jan - och särskilt inte från en troende - och förmodligen lika lite förväntar du dej att jag plötsligt ska anamma en sanning som inte rimligen kan vara sann.

Du har sagt det förut - att du inte kan finna "Den grymme och straffande guden" i Jesus lära - OK, men jag är ju som du förstår av en annan mening då jag inte kan se det som annat än grymt av en gud att kräva av något av sina barn att bli uppspikad på ett kors för att dö.
En del av läran lär även ska ha gått ut på att Jesus efter att ha följt det ok som redan i skapelsens gryning lagts på hans axlar slutligen ska sitta på fadenrs högra sida och döma - dessutom är i vissa tolkningar fadern sonen och den heliga anden en treenighet som i mångt och mycket är samma person - lite av vad man skulle kunna säja liknar nån variant av inavel.
Fast skulle man lyckas skrapa fram några benrester av Jesus skulle det inte förvåna mej om en DNA-analys skulle visa att den där Gabriel var en romersk soldat.

För att återgå till det grymma upplägget i hela Jesusgrejen som drabbat oss alla är den skuld vi som människor enligt denna bedrövelses plan vi som människor per automatik blivit belastade med genom att fadern avkrävt människan mordet på sin son - nu kunde ju inte människan göra annat än att följa manus - i vart fall inte om vi ska se Jesus ord som så pass initierade att vi kan ta dom på allvar. Han lar ska ha yttrat "att det ska ske så som det är skrivet" och därmed avslöjat att hela golgata scenen var riggad och alla sej själva ovetandes kunde inget annat göra än det dom gjorde - utom då Jesus som tydligen enligt storyn kände till förloppet och dessutom hade talat om för en del lärjungar vad som skulle ske och vad dom skulle göra - visserligen ett förlopp jag anser vara en efterhandsrekonstruktion. Men på något sätt svarar religiösa företeelser mot något mänskligt behov - i en hopplös värld skapad av en hopplös gud vill en del människor tro att denna gud lite ologiskt och valhänt ändå försöker ta sitt förnuft till fånga...

Jan #32
Jag kan men känner inte att det är läge att bena i dina trossatser - jag har ingen ambition att beröva dej din tro - det är bara det att troende människor har tagit sej något sorts allmän frihet att tuta ut sin religiositet i alla möjliga offentliga sammanhang.

Radion är nedlusad med så kallade gudstjänster och debatter lite var stans handlar om den roll Jesus haft för den syndiga människan - eller Muhammed - uppläggen borde egentligen kvalificera till någon sluten vård, men diverse religioner har mutat in platser i vår samtid olika för olika kulturer - och lika illa är det med andra religioner och folk runt hela klotet.

Jag är glad så länge inte religionsmotsättningarna får folk att riva ögonen ur varandra, men gladast vore jag om hela religionsklibbet hänvisades till den egna kammaren.

Dessutom är det bra om man kan skilja på de historiskt verkliga förloppen och de myter som blivit ett resultat av mänskors galopperande fantasi.

I veckan har jag hört flera förskolelärare som varit ledsna därför att de inte får förklara för barnen varför vi firar påsk - det blir lite torftigt att bara prata hönor och kycklingar. Däremot vet jag att man i svenska skolor ägnar mycken uppmärksamhet åt Ramadam -och detta är helt accepterat. Våra invandrare vågar nämligen fira sina religiösa högtider och det är väl bra. Men för svenska barn skall orsakerna till att vi har helger förtigas. Underligt!

GunnarL o Leif-Arne/ Jag tyccker det är sunt och riktigt med en trosdebatt då och då, där är vi nog väldigt överens. Jag har läst de nämnda böckerna för mkt länge sedan. Klart bra. Skulle se "Jesu sista frestelse" i kväll men det var en så blodig o hemsk inledning så jag orkade inte med....Lenins Födelsedag firades på ett Daguis i Umeå 1970, men ingen antydan om vad de kristna högtiderna var för något.Visst fans det kristna förskolläare men de kände att de var utmobbade, med talförbud.Vi är sannolikt det land som mest förnekar vår religiösa och kulturella grund, både i skola och i hemmen. // Vad barnen kommer att minnas mest om denna påsk är obegränsad tillgång på GODIS i alla färger och smakar. Från Julen minns de tomten - inget annat.