Rädda Barnens fattigdomsrapport - är den riktigt sann?

S . k. barnfattigdom är i hög grad ett importerat problem.

Med intag av tusentals invandrare från länder med icke västerländsk kultur ökar vi på de ekonomiska klyftorna i samhället. Genom att många invandrarfamiljer har många barn som de inte kan försörja, lever de på bidrag. Trots att bidragen sammantaget ger ersättningar som vida överstiger vad normalinkomsttagare har kvar efter skatt, blir bidragen utspridda på samtliga familjemedlemmar begränsat.

Om föräldrarna till en sexbarnsfamilj skall hyra en nyproducerad femrumslägenhet och leva på sin inkomst som normalinkomsttagare med två barn, måste de ha så hög lön att den beläggs med värnskatt. Med andra ord, sexbarnsfamiljer med normalinkomst har svårt att försörja sig i Sverige och så har det alltid varit.

Innan massinvandringens tider var stora barnfamiljer få. De utgjorde därför ingen stor belastning för samhället. Med invandringen har antal stora barnfamiljer ökat och även många vuxna invandrare måste leva på bidrag i många år. Därför har möjligheterna att öka bidragen begränsats. Till ekonomiska faktorer kommer integrationsproblem för invandrare, som språksvårigheter. Dessa späder ytterligare på utanförskapet och känslan av fattigdom.

Genom det rådande usla debattklimatet kan frågor av denna typ inte diskuteras fritt i Sverige. Det försvårar möjligheterna att finna lösningar.

TRODE skriver /Genom det rådande usla debattklimatet kan frågor av denna typ inte diskuteras fritt i Sverige// Detta skriver hen efter att hen fritt fått disponera ett stort debattutrymme.

Svar på #4 Lennart Asp.

Jag är pensionär och har under mitt yrkesliv drivit företag för byggkonstruktioner. Jag anställde en flykting från Ungern och jobbade hos mig till sin pension i ca 25 år. När jag behövde anställa ytterligare fyra konstruktörer vände jag mig till Arbetsfördelningens teknikerförmedling i två städer. Fick besök av två män från förmedlingen. Jag frågade om det fanns invandrare med lämplig utbildning. Min tanke var att man bygger ju hus i alla länder så det borde finnas. De två från förmedlingen log och sa att några sådana hade de aldrig träffat på under hela sin yrkestid.

Min förfrågan visade på problemet. Vi tar in mängder av oanställbara som förståeligt vill komma hit för ett bättre liv. Anledningen till att de hade det sämre i länder de lämnat, beror på deras kultur och religion. Ett land kan inte bygga välstånd om kvinnor inte får frihet och tillåts arbeta och männen i huvudsak utbildas i religion. Visst skall folk få leva så i sina länder om de vill, men utan försörjning från andra länder vars kultur de i hög grad föraktar.

Så undrar jag om du sysselsatt någon mer än dig själv? Hur många personer som inte kan svenska och i övrigt är oanställbara kan du tänka dig anställa och betala lön? Vem tror du vill det? Misstänker du lever på uppdrag åt invandrare.

Visst sympatiserar jag med med delar av SDs invandringspolitik. Partiet har inte lagt några rasistiska förslag i riksdagen. Det är bara andra som påstår i brist på sakliga argument. Det är rimligt att väljare i en demokrati får ha åsikter om invandringspolitikens omfattning och innehåll. Många anser vi bör begränsa intaget av oanställbara, så vi får bättre råd att ta hand om våra egna. Har svårt förstå varför vi skall serva ensamkommande ungdomar som rest hit från andra världsdelar med större personaltäthet än vi gör för våra gamla som har svårt att klara sig själva. Svenskarna har rätt diskutera sådana frågor utan rasistiska tillmälen, utan att riskera vandalism och bli utkastade ur facket.

Folk som tycker vi skall ha öppna gränser lever med dubbelmoral. De förstår de ekonomiska spelreglerna för egen del man har andra måttsocker då det gäller skattebetalarnas pengar. Vi som vill se en mer restriktiv flyktingpolitik, bemöts inte i vår argumentering utan översköljs med diverse invektiv. Den som inte har vänsteråsikter är rasist. Det blir inte trovärdigt i längden och allt fler kommer inse vart våra skattepengar tar vägen.

Makthavare har försökt övertyga oss om att vi behöver invandring för att trygga välfärden och bygga Sverige. Samtidigt ropar man på mer stöd till invandrartäta orter med påstådd barnfattigdom. Hur går det ihop? Politiker och journalister kallar hjälpbehövande för arbetskraft men vill själva inte anställa dem.

Först talade man om integration. När den uppenbart misslyckats är det multikultur som gäller och som svenskarna skall anpassa till. De största rasisterna är makthavarna som ser till att bo på stort avstånd från invandrarorterna.

Mycket tänkvärt!
Vi måste nog nästan alla varje dag avstå ifrån någonting vi inte har råd med? Väldigt ofta är det saker vi inte behöver.
Förutom några få av osssom slipper avstå: klyftorna i samhället växer o det är ingen myt.
Men konsumtionshysterien är skrämmande o äcklig!

Att shoppa har blivit en hobby:en sak man gör för att det är roligt o inte för att man måste få hem det nödvändiga.

Många tror dessutom att man blir lycklig av shopping!!!

Väldigt mycket barnen måste "avstå" ifrån är helt onödvändigt.
Barn kan dessutom lära sig,som alla mina har gjort,att shoppa second hand billigt.
Men de barn som har en utförsäkrad förälder o inte kan vara med på skolresa o dyligt är det synd om liksom de barn vars föräldrar blir vräkta.Jag vet att några barn till denna grupp får klara sig på skolmat dagarna före bidraget o så ska vi givetvis inte ha det.

Låt mig först konstatera att barn inte blir fattiga, det är en följd av föräldrarnas ekonomiska situation.
Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, en trygg skola och omgivning. Våra barn är också allas ansvar. Detta förstår till ock med moderater men trots detta undergräver man barnens rätt till denna trygghet genom allehanda åtgärder.
Hur mäter Röda korset fattigdom?
Fattigdom är avsaknad av eller knapphet i resurser för en individ, grupp eller nation. Begreppet kan vara absolut eller relativt. Absolut fattigdom avser inkomster eller tillgångar under en viss bestämd, absolut nivå. Relativ fattigdom avser inkomster eller tillgångar relativt en annan individ, grupp eller stat, och ser därmed till skillnaderna mellan olika grupper eller individer i ett samhälle. Genom att använda begreppet ”relativ fattigdom”går det att mäta enskilda individers upplevelser av sin fattigdom och hur fattigdomen i ett samhälle utvecklas; trots att medborgarnas absoluta fattigdom minskar kan den relativa fattigdomen öka, genom exempelvis större löneskillnader något som kan mätas genom en jämförelse mellan olika inkomstgrupper. I Sverige mäter vi fattigdomen, i likhet med övriga Europa ock FN, i relativa tal.
EU:s relativa fattigdomsdefinition är vetenskapligt väl förankrad och har varit det sätt man beräknat fattigdomen sedan 1984. Ledande forskare har övertygande visat att det inte är tillräckligt att beskriva fattigdom som ett absolut tillstånd av armod ”absolut fattigdom”. Så snart en person lever över existensminimum blir det mer meningsfullt att mäta fattigdom i relation till levnadsnivån i samhället. En person är fattig om han eller hon inte kan leva på en anständig standard enligt de traditioner och värderingar som råder. Den som är fattig utestängs från normala sociala relationer till andra människor. Man kan självklart ifrågasätta fattigdom som definition och dess mätmetod och jämföra den med hur barnen lever i länder som inte ens har varken kläder eller mat för dagen och så ser det ju inte ut i Sverige.

#5/Trodé/ 1 poäng av 5 möjliga. 1 poäng pga att det ligger något i sista styckets kritik mot ideologin bakom "mångkulturen" som bara skapar ett konstlat Vi och NI. Resten är bara SD-märkt unkel gammal skåpmat. Öppna och vädra ut!