Ma Oftedal: Nu skiljer jag mig från kyrkan!

Fröken Oftedal ska veta att när man viger sitt liv åt att föra kärleksbudskap och stötta i svåra stunder, inge hopp i svackor och dela glädje vid tillökning och vigsel, ja då kan väggarna på svenska kyrkans hus endast vara en begränsning, det kommer en tid när kyrkorna gjort sitt och detta endast på grund av de människor som tror sig lagt beslag på rätten till tron och kärleken, dessa är fria och med det facit som kyrkan har lyssnar jag hellre på dig i en stadspark en något annat, stå på dig och var stark i ditt beslut, och kom ihåg att hela livet är likt en blomning, en blomning som mår bäst av att inte hindras, det du gjort nu är bara ännu en fas i din blomning och må du blomma i många år till. Kärlek är nyckeln till allt och ju fler somm för budskapet desto större framtidshopp finns det för kommande generationer. Och ett stort grattis till friheten med en bamsekram från mig Ma, and keep your head up high !

Varför kalla henne fröken?

Det är människor med mycket kärlek som har mycket kvar att göra inte svenska kyrkan i sig

#3 Janne, det finns många hjälporganisationer öppna för ateister: Stadsmissionen, Röda Korset, Rädda Barnen...ska jag fortsätta?

8/ Fortsätt gärna Per W!

Ma, jag kan inte säga "välkommen till Livet" för av din text ser jag att du alltid varit just där.  Men jag kan säga grattis till att ha satt ned foten!

MIN fader Håkan tog sin lärarexamen på Seminariet i Karlstad 1932. I den utbildningen ingick att lära sig spela orgel fram till en organistexamen. Den behövde varje lärare på landet för i deras jobb ingick att spela piporgeln i Sv Kyrkan. Då hjälpte det inte om de var frikyrkliga eller ateister! De hade ingen religionsfrihet förän ca 1960!Nå pappa var ingen principryttare av min modell, men modern tyckte det var förargligt att han som var ordförande mm i en frikyrka, skulle tvångsspela i Sv Kyrkan. Någon semester var inte att tala om, men prästerna tog ju lite semester och då kunde organisten ta det lugnt också./ Efter gudstjänsten kom prästerna in till den frikyrkliga familjen och satt och rökte o bolmade. Så finkänsliga var de...;- Ja det var livet på landet kring 1950 det!

15/ Nej det räcker Per W. De flesta av de organisationer som Du nämner är ju dock verksamma mer internationellt än lokalt. Ett lysande undantag är ju Stadsmissionen, som ju dock inte finns över hela landet utan företrädesvis i storstäderna. Det har ju förekommit en del fiffel med lägenheter i Stockholms stadsmission men de gör definitivt ett fantastiskt gott arbete. Delvis finansierar de ju sin verksamhet genom bidrag och den största bidragsgivaren är Svenska Kyrkan.

Personer som är lite engagerade i Sv Kyrkan och gillar Stadsmissionen, kan starta sådan verksamhet i sin hemstad i samarbete med Stockholm. Detta kollade jag för några år sedan. Frikyrkorna i Göteborg har Räddningsmissionen som nog arbetar likadant."Hela Människan" har ca 100 lokala engagemang osv.

Även jag gillar Ma O.Hon har varit en frisk fläkt på många sätt. Problmet är ju att hon svuret vid Bibeln på att livet ut förkunna Sv Kyrkans lära, "den rena evangeliska läran". När hon gjort en del tillägg har hon råkat i blåsväder, vilket hon i förhand kunnat förstå.// Om båda parter kompromissat lite så hade Ma kunnat fortsätta att vara en stor tillgång för "Folkkyrkan".