På nätet kan ingen höra dig skrika

Låt mig först säga att jag numer försvarar systemet med anonymitet, efter att tidigare ha varit kritisk. --- Orsaken till vändningen är att jag anser att det tjänar demokratin att även blyga kommer till tals med sina berättelser. Även kan det vara så att den som skriver här annars hade måst avstå att göra det med hänsyn till sin anställning eller sin och familjens säkerhet. --- Att det finns folk som angriper person istället för att kritisera det skrivna i sak, är tråkigt men knappast typiskt för forum på nätet. Mobbningen finns överallt och är nog tecken på sårad självkänsla som mobbarna dragits med sedan barnsben. --- Det värsta missbruket av anonymitetsskyddet är när man grovt angriper skribenter, som är öppna med sin identitet och angreppen riktar in sig på personens karaktär i olika avseenden och inte på det skrivna. Det är slag under bältet som väcker ett intensivt hat i mig. Och jag kan inte för mitt liv begripa mig på de ynkryggar som som kastar skit ur mörker på den som är naken med sin identitet och att man efter detta kan känna någon form av självrespekt. Men som sagt, mobbarnaturer är sig lika vart man än stöter på dem. Fair play väcker tydligen rädsla inom dem. --- Min medicin är att avslöja dem genom att beskriva vad de gör. Kalla mobbarna för mobbare när de mobbar. Låt dem inte agera utan att lyfta fram deras beteende i ljuset. Om vi låter dem hållas så är det många som inte vågar skriva alls på Sourze och det förlorar demokratin på och kreativa människor blir ledsna i onödan.

#2 - Aguirre - "..men jag ser ingen större skillnad i anonym/ickeanonym där..mestadels för att de som skriver under eget namn är i princip anonyma för de andra..." --- Eftersom jag själv upplevt skillnaden mellan att skriva på forum under pseudonym och att - som på Sourze - skriva under eget namn, och med bild som tydligt föreställer mig, så kan jag av erfarenhet säga att denna skillnad känns.
--- Även om mitt namn är vanligt så är det inte svårt att luska ut var jag lever mitt liv. --- I mig känns det att jag kan komma att få svara för vartenda ord jag skrivit på Sourze och det är jag beredd att göra också. --- Det vore kul att höra om ni andra som framträder med namn och foto tycker att det går på ett ut eller om det gör skillnad.

Jag har alltid satt någon sorts heder i att skriva under eget namn eller med mina "nick" som ändå alla pekar på mej personligen. Jag skulle ha svårt att skriva helt anonymt därför att jag känner att mina åsikter är mina och dom vill jag ska vara uppbackade av den erfarenhetsbakgrund som är unik för mej - jag tycker det jag tycker och har upplevt det jag upplevt därför att jag är den jag är. Jag känner mej inte heller störd av om någon valt anonymiteten - jag försöker förhålla mej till det skrivna så som det skrivits oavsett vem som skrivit. --- Så småningom framstår våra personligheterna ur våra artiklar och inlägg, och på något märkligt vis får åtminstone jag en känsla av ett personligt möte förmedlat genom texterna. Möjligen skulle man kunna förvånas då en debattör oförmodat ringer upp och man känner igen rösten fast man bara dittills läst dennes texter - det hände mej för en tid sedan, men direkt förvånad blev jag inte - däremot var det ännu en bekräftelse på det jag upplever ibland, att det via medvetandet och tanken skapas kontakter människor emellan långt utanför dessa tekniska ramar, och över stora geografiska avstånd som tydligen ibland inte alls begränsar oss så som jag under stundom befarat.

Ja du:själv är jag ju inte anonym men jag är gammal nog att veta vad jag kan skriva om o vilka ämnen jag kommer att bli påhoppad för.
Men man ska nog tänka 2 gånger för man kan bli mera sårad än man tror när det gäller att skriva om känsliga saker .Typ pappas våldtäkter o dotterns olycka o död Folk kan skriva mail om dessa ämnen till mig som är så ondsinta att jag inte förstår att det är människor som skriver så.Att jag nog mördade min dotter o att jag njöt av pappas våldtäkt o misshandel hör väl till det snällaste.Men jag har distans till detta o bryr mig inte.Men det finns saker i mitt liv jag aldrig skulle skriva om.