Tvåstatslösning mer främmande än någonsin

Och jag glömde nämna att det viktigaste målet för både dispensationalismen och sionismen är att återuppbygga det judiska templet på Tempelberget, vilket i praktiken betyder att Klippmoskén måste förstöras. När Stor-Israel och templet är återupprättat, då har båda parter utnyttjat varandra som nyttiga idioter. Men det är som med liknelsen när två blinda leder varandra och båda ramlar ner i gropen. Lyckligtvis har dessa grupper inget politiskt inflytande i Sverige och lyckligtvis tillhör jag en kyrka som bestämt hävdar att Gud en gång för alla har förkastat den gamla judiska staten och dess religiösa ritualer, men han har inte förkastat det judiska folket.

Ja jag tycker det var en i huvudsak väl motiverad och informativ arfikel. Det blir alltid bättre när man skriver om ämnen som engagerat en sedan länge och som man därmed rimligen har mer kunskap om.

"Lyckligtvis har dessa grupper inget politiskt inflytande i Sverige" uttrycker forsblom i inlägg #21, Länk: sourze.se , om bl.a. sionismen. Hur får du ihop detta med att Sverige är begåvad med en egen sionistisk ideologiproducerande myndighet, Forum för Levande Historia FFLH? Jag kommenterade det bl.a. här: Länk: sourze.se och i en kommentar på Newsmill till ovanstående artikel: Länk: newsmill.se . Citat från den senare: "I Sverige är riktlikaren för definitionen av antisemitism den svenska ideologiproducerande myndigheten i ämnet, Forum för Levande Historia FFLH. Läser man på deras hemsida finner man att "Antisemitism är ett samlande begrepp för hat och fientlighet mot judar" Länk: levandehistoria.se . Själv är jag mot organiserad religion men prosemit - jag är FÖR semiters rättigheter. Det "roliga" är att sionister är MOT semiters rättigheter. Men eftersom DERAS ORGANISATIONER definierar begreppet antisemit som "hat och fientlighet mot judar" SÅ HAR DE SPÄRRAT för mig och andra att använda det rätta ordet om deras eget hat - antisemitism! PS: Jag är naturligtvis inte bara för semiter, jag är för alla människor, naturligtvis är jag även för judar! Ja, även för nazister och sionister, SOM MÄNNISKOR BETRAKTADE." #41 Leif Erlingsson, 2011-02-13, 16:21. Jag har i citatet bytt ut "definierat" mot "definierar" p.g.a. kritik att det tydligen var en Wilhelm Marr som år 1879 uppfann begreppet enligt kritiken på teologiska grunder.

#25 - Skrivet av Leif - "Men eftersom DERAS ORGANISATIONER definierar begreppet antisemit som "hat och fientlighet mot judar" SÅ HAR DE SPÄRRAT för mig och andra att använda det rätta ordet om deras eget hat - antisemitism!" --- Det kan inte sägas bättre! Vi måste hjälpas åt att avslöja alla ord som makten infekterat vårt språk med för att försvåra logiskt tänkande. Ett än värre exempel är ordet - arbetsGIVARE! Det lär komma från tyskan någon gång på 1800-talet. --- Arbetsgivare är ju intill självutplåning goda, som i tider då det är ont om arbete ändå ger bort det arbete de så väl kunde behöva själva. Halleluja! De är så man kan spy.

Dag inlägg 12 "...Sionisterna håller på med samma utrotning i Palestina som nazisterna när dessa utrotade oönskade element i sina ockuperade områden..."

J Ä M F Ö R INTE!

Nazismen och sionismen har stora ideologiska likheter, men med olika herrefolk. Blut und boden gäller för bägge. Nazismen fanns inte när sionismen var utvecklad och har på sätt och vis tagit efter. Det var ju inte heller något problem för sionisterna och nazisterna att samarbeta under Andra världskriget se bl a #30. En betydande skillnad mellan Nazityskland och Israel är att i det förra rådde ingen demokrati, vilket det gör för judarna i israel men inte för icke-judar pga apartheidsystemet. Det innebär att man kan hävda att judarna i Israel har ett större ansvar för Israels behandling av palestinierna, än vad tyskarna hade beträffande judarna. Men visst kan man jämföra till dels, som Dag gör, även om det också finns skillnader som jag pekat på. Men att politiskt utnyttja det som hände under andra världskriget för att rättfärdiga folkmordspolitiken mot palestinierna, som inte hade ett dugg att göra med Andra världskriget, det är minst sagt skamligt. Mvh Lasse W

Att försöka spåra en persons härkomst till det forntida Palestina är idag en geneologisk omöjlighet; och att utgå från en sådan härkomst som en självklarhet när det gäller judar, ensamma bland alla mänskliga grupper, är ett antagande av ren fantasi-karaktär. Nästan alla i Västerlandet skulle kunna åberopa sig någon del av palestinskt ursprung om det vore möjligt att etablera någon sorts geneologisk uppteckning över de senastre 2000 åren. Och det finns, faktiskt, folk som, även om de på intet sätt skulle kunna kallas för judar, stolt åberopar sig just detta: en del av Söderns aristokratiska familjer brukar tävla genom att försöka fastställa vems ätt som går att spåra så långt som möjligt tillbaka in i Israel. Ingen vet vad som hände med de Tio Förlorade Stammarna i Israel, men att spekulera i vem som kan vara vem är ett gammalt Anglo-Saxiskt tidsfördriv, och Drottning Victoria själv tillhörde ett Israel-sällskap som spårade härkomsten till medlemmarna ända tillbaks till de förlorade stammarna.

Tolv stammar startade i Kanaan för ungefär 35 århundraden sedan; och inte nog med att tio av dem försvann - mer än hälften av medlemarna i de återstående två stammarna återkom aldrig från "exilen" i Babylon. Hur kan då någon påstå sig härstamma direkt från det relativt lilla samhälle som bebodde det Heliga Landet vid tidpunkten för Abrahams fördrag med Gud?

Den Judiska ras-myten flödar från det faktum att orden Hebré, Israelit, Jude, Judendom och det Judiska Folket har blivit synonymt med att förmoda ett historiskt fortgående. Men detta är en oriktig användning. Dessa ord refererar till olika grupper av personer med varierande levnadssätt vid olika tidsperioder. Hebré är en term vars korrekta tidsplacering är vid början av den bibliska historien fram till bosättningen i Kanaan. Israelit refereras korrekt till medlemmarna av Israels tolv stammar. Namnet Yehudi eller Jude används i Gamla Testamentet för att beteckna invånarna i kungariket Judéen, särskilt vid Jeremiahs tid, och under den persiska ockupationen. Århundraden senare började samma ord användas på vem som helst, oavsett ursprung, vars religion var Judendomen.

Det beskrivande namnet Judendom hördes aldrig av Hebréerna eller Israeliterna; det infinner sig först med Kristendomen. Flavius Josephus var en av de första att använda sig av det namnet i sin redogörelse av kriget med romarna för att beteckna en helhet av tro, moraliska bud, religiösa bruk och ceremoniella institutioner i Galiléen som han ansåg vara överlägsna den rivaliserande Hellenismen. När ordet Judendom hade fötts fanns det inte längre en Hebreisk - Israelitisk stat. Folket som anslöt sig till trosläran Judendomen var redan en blandning av olika raser och familjer; och denna beblandning växte snabbt...

Den kanske betydelsefullaste masskonverteringen till den judiska tron ägde rum i Europa på 800-talet e. kr., och den historien, om khazarerna; detta delvis nomadiska folk, antagligen besläktade med Volga Bulgarerna, gjorde sig först märkbara i Trans-Kaukasien på 200-talet. De bosatte sig i vad som nu är södra Ryssland, mellan Volga och Don, och spred sig sedan till stränderna vid Svarta, Kaspiska och Azov Havet. Kungadömet Khazarien, styrt av en Khagan eller Khakan, föll till hunnen Attilla år 448 och till muslimerna år 737. Däremellan härskade khazarerna över delar av bulgarierna, besegrade Krimerna och utökade sitt kungarike över Kaukaserna ännu längre nordväst, så att det inkluderade Kiev, och österut mot Derbend. Årliga skatter pålades de ryska slaverna i Kiev. Staden Kiev byggdes antagligen av Khazarerna. Det fanns judar i staden och det kringliggande området innan det ryska imperiet grundades av varangierna som de skandinaviska krigarna ibland kallade för ryssar c:a 855-863.