| Inlägg #1: Postat: 2010-12-02 01:44:00 | |
|
Thore Hult |
Jaget eller som man kan säga Själen, kanske inte riktigt samma sak. Så Jag nämner dem båda, och de ligger nära varandra.
Men Jaget är mera jordnära. Det är styrenheten i personligheten. Och det är Jaget som bygger upp personligheten. Men det är flera krafter i människoboningen. Viljan och självsäkerheten är också nära varandra. Sedan har vi känslorna och driften, som kan verka som en slags magnetiska krafter, ibland bortstötande och ibland tilldragande. Motivationen finns kanske för att entusiasmen är ett begrepp i stunden eller tiden. Apatin är väl motsvarigheten. Ett vågspel mellan ytterlighetsfaktorer, som hela tiden pågår och förändrar tillvaron mer eller mindre. Det är inte bara sinnena som påverkar, harmonin i grundtanken. Tron i grundtanken samt styrkan i självsäkerheten, hela tiden varierande, och sedan drömmen och fantasin som spelar mellan verklighet, sanning och inbillning på gräns till häxeri. Sedan den stora grundpelaren Habegäret, jag menar habegäret till makt, rikedom, översitteri, och tro på sin egen odödlighet. Sorgen och apatin drar sig till varandra, glädjen entusiasmen och motivationen ökar självsäkerheten tillsammans med viljan. Kärleken tillsammans med älskandets skönhet är motsatsen till hatets oförsonlighet. Motivation tillsammans med entusiasmen tänder inspirationens låga, tankarna associerar de olika faktorerna och livets skapande krafter börjar knoppas och blomma. Association, samman ställning, vidare-byggning på grundpelarna till en personlig ide’, den egna filosofin i detta kraftspel bygger på en tro. Antingen hängande i tillsynes kraftiga rep, men som vid närmare granskning är tunna som spindeltrådar, och där man kan räddas över till ett annat nät, tron på sig själv eller en Gud. Gud är ett religiöst begrepp, ett övernaturligt personligt väsen, som i alla kulturer finns föreställningar om övernaturliga makter, och de kan vara onda eller goda, manliga eller kvinnliga, och förkroppsligas på mycket skilda sätt, för tron på många Gudar, polyteism, är vanlig, men förenas ofta med föreställningen om ett högsta väsen, en övergud eller himmelsgud som har skapat världen och människorna, därför kan Gudar också uppfattas som utstrålningar av en enda gudomlig makt, och hela världsalltet kan betraktas som Gud panteism. Vidare det teologiska ändamålsenligheten i skapelsen styrker Guds existens, det ontologiska Gud är det mest fullkomliga som kan tänkas, därför måste han finnas, så skriver man. Men vad skrev jag. Det är ingen Han, det är ingen Hon. Gud är allt. Gud är naturen. Därför kan Jag se Gud. Därför kan Du se Gud. Därför kan alla se Gud. Det är det som är Gud. Vidare skriver man om det moraliska Människans moraliska medvetenhet visar att det finns en ”Högsta lagstiftare”. Det enklaste för alla är en tro på Naturen. För de kan alla ta till sig. Alla förstår Naturen på sitt sätt. Den kan vara hård och obeveklig, den kan vara underbar. Men att tro på en gud inför en fara, hjälper ingen. Hundratals trogna gudsvänner stod kvar i kyrkan i Mexiko när den brann. Tre stycken människor sprang ut ur det brinnande infernot. De klarade sig. Judarna bad till sin Gud inför gaskamrarna. Det hjälpte inte. De som flydde i tid, klarade sig, de som trodde på Naturen klarade sig. Är naturen hemsk? Både ja och nej. Att tro bygger på fantasi. Och människan är det enda djur som kan fantisera på våran jord. Vi associerar, drömmer och fantiserar alla mer eller mindre och bygger upp nya begrepp att tro på. Thore |
| Inlägg #2: Postat: 2010-12-02 10:12:00 | |
|
Lennart Lundwall |
Att tro är att icke veta. Har du själv tänkt ut och randat ner ovanstående funderingar så är du en i viss mån intressant person för mig. Men jag tror inte att du kan backa ett artonmeters trailersläp till kajen.
|
| Inlägg #3: Postat: 2010-12-02 15:51:00 | |
|
Bizon |
Hej Thore - det var ett trevligt resonemang. Och visst utgör gudstro en fara. man kan ju tänka sej att det ur livets lidande uppstiger miljontals böner varje minut bedjande om förskoning, men att det i allmänhet går åt pipsvängen i alla fall. Tror man på naturen innebär det att böja sej för grundregeln numer ett - att äta eller ätas, men huruvida det innebär att klara sej torde bara gälla ca 50 vid vart hungertillfälle i kontakt med rovdjur. Efter som människan även lämpar sej som bytesdjur och även skulle kunna kanibalisera vilket faktisk skulle kunna öka den mänskliga artens överlevnadpotential då en decimering av vårt antal skulle gynna återstoden. Du säger vidare att människan är det enda djur som kan fantisera på våran jord, men det kan jag inte skriva under på - snarare tror jag att vi alla varelser "associerar, drömmer och fantiserar alla mer eller mindre". Kanske även som du säger "bygger upp nya begrepp att tro på" och i det fallet handlar det om artsegenskper och artsegna begrepp som måste kunna tolkas för att kunna förstås - jag vet förvisso ingenting om dina tolkningskvaliteter för artsöverskridande kommunikation, men det jag sett och tycker mej förstå är att den generella människan har en tendens att slå ifrån sej allt som kan tyda på egenskaper hos andra arter som människan vill ha monopol på. Därför försöker jag personligen undvika att all onödig fördomsfullhet då den bara skapar problem för mellanartskommunikation. För övrigt lutar jag åt det panteistiska hållet - men inser att denna allkraft utveklas förutsättnineb för allt utan att värdera eller begränsa utifrån någon föreställning om ont eller gott - allt möjliggörs utan åtskilnad och det är det som är naturen - vilket innebär att om något ska kunna förändra någonting så är det den strävan som den levande naturen kan manifestera. Samma sak med kärleken - det finns ingen gud som i sej är kärlek - kärlek är endast i ögonblicket som en uttryckt realitet - möjligen betingad av en kärleksfull strävan som endast det levande livet själv kan skapa i och genom aktiv handling.
|
| Inlägg #4: Postat: 2010-12-03 12:06:00 | |
|
Lennart L |
Ett meddelande till alla mästerbilister: I går blev tag och min lilla Mazda nerträngd i diket på smala hala Killingevägen. Av en YRKESTRAFIKANT i en stor gul Scania som det stod "Grävlingen" på. Ganska typiskt det som hände - karlfan låtsades inte se mig i backspegeln där jag stod i 16 graders kyla och hoppade och skrek med bilen på sned i diket. En god granne med 4-hjulsdriven Volvo drog så småningom upp oss, Mazdan och jag, på några minuter.
Lustigt hur fördomar bekräftas: Första dikesvisiten på 50 år, nerpuffad av en yrkeschaffis. |
| Inlägg #5: Postat: 2010-12-03 14:18:00 | |
|
Bizon |
Lennart #2,4 Du månne möjligen vara yrkesförare och filosofiskt intresserad - en icke helt ovanlig kombination - eller som taxiförare så småningom blir ena riktiga människokännare eller folkilskna,,, som jag brukar säja "en gång taxichaufför alltid taxichaufför" :- Som du nu oavsett tidigare erfarenhet noterat så är inte det att folk kör fordon yrkesmässigt någon garanti att dessa personer kör särskilt bra - snarare tvärt om skulle man kunna tro då man ser vad som händer i trafiken. Samma sak med till exempel läkare och frisörer, med rörmokare förhåller det sej annorlunda - dom kan visserligen vara folkilskna, men dom brukar göra ett bra jobb då det är så förbannat deprimerande att tvingas rätta till ett dåligt utfört arbete utan att få betalt vilket förmodligen är den springande punkten. Inom alla jobb som är linjära och definitiva kan du för det mesta förvänta dej ett gått utförande, men där arbetssituationen ger utrymme åt den humörstyrda och lätt affekterade människan kan du förvänta dej vad som helst i fråga om exprecivitet, som slarv, ilska glädje och ibland till och med eufori. Långtradarcaffören "Regnguden" i "Liftarens guide" är bara ett exempel på en av vädrets makters nyckfullhet drabbad mänsklig reaktion,,, och vem kan inte känna sej både upplyft och nedtryckt av det som faller från ovan - likväl som vilka mänskliga bemötande som kommit en till skänks under de senaste timmarna - något att tänka på för alla oss som önskar förändra världen till det bättre...
|
| Inlägg #6: Postat: 2010-12-03 19:26:00 | |
|
Lennart Lundwall |
Hej Bizon. Jag har fuskat lite som taxichaufför i Stockholm på 80-talet då jag hade rejäla ledigheter efter nattveckorna på morgontidningarna. Det kan möjligen ha förkortat min stubin men basserwissrar stöter man ju på inom alla yrkesgrupper. Dom vet alltid hur allt ska vara men dom klarar inte att föra sina mästerliga planer i mål. Vad jag lärt mig i livets skola är huvudsakligen att jag knappast kan förändra världen till det bättre. Däremot kan man ha en trevlig yta i kontakten med övriga patienter i moder Sveas dårhus. Ett leende och en glad klyscha gör susen i de flesta situationer där konflikt lurar. Men igår när jag blivit nedträngd i diket för första gången gällde inte leenden och glada klyschor när lastbilen försvann i fjärran. Jag har givetvis kontaktat åkeriet.
|
| Inlägg #7: Postat: 2010-12-04 09:08:00 | |
|
Bizon |
Hej Lennart Kunde väll ana att kört taxi en gång :- Och visst är det så att det förekommer folk som tror sej veta bättre än alla andra lite var stans - kan gott erkänna att jag nog kan tyckas vara en i den kategorin, men då vill jag bara så här i föregående nämna att jag föredrar ett kreativt resonemang framför att peka med hela handen. Att inte alla klarar av ett arton meters släp behöver inte betyda så mycket - en kurs och lite rutin så blir de flesta normalfuntade personer som fisken i vattnet - men det diffar säkert en del på hur stor skicklighet vi individuellt kan utveckla. Vad säjs om detta till exempel Länk: videobash.com Men åter till ditt resonemang//Du menar att du lärt dej att inte har så stor chans att förändra världen till det bättre - vilket i viss mån motsäjs av att du inser fördelar för det allmänna livet av att vi gör saken bättre om vi lägger upp en trevlig yta i kontakten med övriga patienter på dårhuset ;- Det tolkar i alla fall jag som att du inte helt givit upp hoppet. Och även detta att du gör dej besvär med att efter att ha blivit dåligt behandlad av en bristfällig fordonsförare kontaktar dennes åkeri visar på att du tror på någon sorts förbättring - annars skulle du väl inte lägga ner någon energi, eller?
|
Sourze [loggan] © Nättidningen Sourze, ett registrerat massmedium hos Radio- och
TV-verket. Sourze är också ett registrerat varumärke.
Databasens namn är Sourze. Ansvarig utgivare är Carl Olof Schlyter.