Finska skolor bör behålla svenska på schemat

Nåjo, som gift med ett mumintroll sedan många år och dessutom far till några halvmumin så tycker jag det är en viktig och informativ text du skrivit. Min salig svärfar var mycket noga med att han i Helsingfors alltid hade rätt att begagna sig av sitt modersmål, ifrågasatte någon hans patriotism som finländare räckte det i allmenhet med att referera till hans insatser vid Hangö udd, han förlorade även två bröder i kriget. Motsättningen mellan "hurrit" och "kottätare" är rätt gammal.Det fanns en spänning mellan traditionellt liberala finlandsvenska kretser och tyskvänliga Fennomaner under kriget, där det för de senare var högprioriterat att vinna fjärr Karelen åter, vilket ledde till en del för Finland, senare ifrågasatta beslut. Slutligen en miss bara, Robban Ashberg är ingalunda någon rikssvensk vattusvensk.

Leif-Börje, tack för din kommentar. Jag har läst många böcker om Finlands historia på sistone. En av dem var Henrik Meinanders "Finland 1944", där han bl.a. tog upp motsättningen mellan vissa pro-tyska fennomanska kretsar och liberala finlandssvenska kretsar, som du nämner.

Mvh,
Per-Åke

Det finska folken har inte haft sitt modersmål som enda huvudspråk i ens hundra år. Fram till 1902 var svenskan det enda administrativa språket, samt kultur- och utbildningsspråket fram till Finlands självständighet 1917. Vid övergången uppstod brist på akademiker ibland de enbart finsktalande så övergången blev utdragen över tid.
Infrastrukturen 1910 var i sin linda då enbart 15 av befolkningen levde i städerna. I ett land med då drygt 3 milj invånare var en
bidragande orsak till det svenska språkets försvagning vinter och fortsättningkriget 1940 och 1944. Dessa båda krig genererade 400000 karelska flyktingar i Finland. Då dessa skulle etablera sig fick många kommununer och byar i Österbotten, "köpa sig fria" för att bevara det svenska språket. Vid självständigheten hade den "fd svensktalande huvudstaden" Åbo spelat ut sin roll och fick överlämna makten till finska Helsingfors. Det nya finska namnet Turku har sitt ursprung i ryskan turgu torg.

#6 Nåja, det finns en risk att utgå från att engelskans kommer att vara det allenarådande. Det finns många länder med språklagar som omfattar mer än ett majoritetsspråk. Cannada, Belgien osv. Frågan vem som har störst tillgångar frågade jag en québécois om i sommras , han som hade två språk flytande sedan barnsben eller de som motsrävigt gick på sina obligatoriska lektioner i franska övriga cannada Enligt honom så är det självklart en fördel att växa upp med två språk, vilket inte heller på något vis hindrar annan språklig inlärning. Samma gäller mina frus syskonbarn som förutom de är sedan barnsben tvåspråkiga även har minst ytterligare 2 språk. Finlandsvenskarna är ofta det kitt som binderihop svensk och finsk näringsliv då de behärskar båda språken fullt ut, mera sällan purfinnar och nästan aldrig svenskar. Vad gäller engelskan som gemensamt språk så är nog fortfarande overskattningen av den egna förmågan av den sorten i båda länderna att där sker många missar.

Intressant att folk här ska berätta vad folk i andra länder ska göra när det mesta svenska skolsystem och så vidare inte fungerar som det ska. Skriv en artikel om svensk skolgång istället och låt andra länder sköta det dom sköter utmärk göra det ifred. Ta lärdom av finland och se hur de tar hand om sitt folk och se hur sverige tar "hand" om sitt folk.

#9 Det finns delade meningar om detta, ibland så får man höra från finlandsvenskt håll att "vattusvenskar" är naiva och dåliga på att ge finlandsvenskar stöd i bland annat språkfrågor. Liksom finskspråkiga i sverige understundom kan påräkna stöd för språkfrågor från Finland. Slutligen så finns det sedan länge i både Sverige och Finland mer än ett "folk", en demokratis styrka är beroende inte främst i om majoriteten får utrycka sina intressen, utan att majoriteten även förmår tillse minoritetens intressen. Förutom svenskar och finnar i de båda länderna såfinns ursprunksbefolkning som samer och kväner, sedan 500 år romer.

Många finländare är negativa till ”tvångssvenskan”. Det finns många olika förklaringar till detta. Det finns över halv miljon finskättlingar i Sverige. Och jag tror att många av dessa inte talar i positiva ordalag om svenskar och om svenska språket när de besöker Finland. Och det beror på svenskarnas attityd till finländare och finska språket. Många är också medvetna om svenskarnas behandling av finskspråkiga i Tornedalen. Säkert många retar sig på t.ex. att gatuskyltarna Helsingfors finns även på svenska trots att den svenskspråkiga minoriteten är bara ca 3. Det finns flera samhällen i Sverige där den finskspråkiga minoriteten är mycket större utan att finskan prioriteras på något sätt. ”Finne igen” var ofta förekommande svarta rubriker i kvällstidningarna under 50-talet. Varje gång det hände något brottsligt så var finnen som gjorde det. Oftast var det osanning och dementi hittade man med små bokstäver i något hörn. Många finländare som kom på 50-60talet fick lära sig att en finne är ingenting värt. Utom på arbetsplatserna, där var vi populära hos ledningen men inte så populära hos de svenska arbetskamraterna. Vi jobbade som galningar, mycket effektivare än svenskarna. Utanför fabriksportarna fick vi vara tysta så att inte någon svensk glodde på oss när vi pratade finska. Som sagt det finns många fler orsaker … Själv är jag positiv till att svenskan finns i finska skolor, men det måste vara frivilligt. Man måste locka skolungdomarna att lära sig svenska – inte tvinga dem. Men det kräver en attitydförändring hos rikssvenskar och finlandsvenskar gentemot finskspråkiga finländare. Men det kanske är att begära för mycket.

JA UNTO Exakt så måste det vara. Tvångsspråk / kultur kan inte föra något gott med sig. Men det går att motivera varför svenskan är viktig för många finländare. Till exempel att Sverige är finländarnas främsta turistland och sannolikt största handelspartner.

Finlandssvenskan är ett vackert språk. Finlandssvenska skådespelerskan Maria Sid hon som var med i en svensk TV-serie Fager…någonting är ett bra exempel. Har sett henne ofta på TV-Finland. Hon pratar vacker och perfekt finska också. Och jag önskar att bägge språken kan vara levande, fastän de är många engelska ord som har smugit sig i språket. Exempel: Fiili, diili, biisi mm. Roligt hur man vränger orden för att passa den finska tungan. Ännu roligare är att lyssna på finska tjejer. Deras språkrytm och språkmelodi är helt annorlunda än den vanliga finskan. Varifrån de har fått den har jag ingen aning om.På min tid pratade man inte så Killarna pratar inte heller så ...

I Norge är man för övrigt så glad i den språkliga mångfalden att man rent håller sig med två officella språk som båda är norska, bokmål och nynorsk, förutom samiskan som är officiellt språk även. Även i Canada är två språk obligatoriska, även i de mest perifera delar så har mn, åtminstone något, undervisning i franska.