Vanvården på SiS-hemmen måste upphöra

Jag hörde reportagen i radion, vissa förhållanden verkar rent absurda. Vore intressant om du fick kommentarer från någon som representerar verksamheten i fråga

Jag håller fullständigt med såväl artikelförfattaren som de hittills lämnade kommentarerna och lämnar min egen i form av en länk eftersom det jag skrev blev för långt. Länk: bit.ly

Kanske glöms det bort i hela denna debatten och den ev. fortsatta att ännu har inte någon ny lag, som presenteras i SOU 2010:29, klubbats igenom i riksdagen. Statens och därmed kommuners brott mot individen är ännu möjlig - i tron att svenska myndigheter inte gör fel! De brott som skedde för 50 år sen är därför möjliga än idag. I Sverige. Åberopa preskriptionstid är därför komisk i detta sammanhang. De på ungdomsvårdsskolor idag är ytterst lika rättslösa som jag var på 70-talet.

#6 Hur många har du, som representant för Samhällets Styvbarn, träffat av de föräldrar och ungdomar som tvångsvårdats på lösa grunder och som har fått rätt mot Stat och kommun? På 80-talet försökte jag själv via kontakt med Juristhuset i Sthm driva frågan, men fick till svar att jag stod under dåvarande barnavårdslagen jmf med nuvarande socialtjänstlagen. De var alltså i n t e ointresserade som du hävdar. Vad jag vill säga är att det är teoretiskt möjligt men praktiskt omöjligt idag att stämma Staten, men med en ny förvaltningslag, som presenteras i SOU 2010:29, skulle det bli lättare då frågan om att "ingen ska dömas ohörd" belyses från alla håll. Beslut i Socialtjänsten kan då juridiskt granskas bättre och objektivt. Gäller även i andra civilrättsliga frågor. Ett av grundproblemet i nuv. förvaltningslag är grunduppfattningen om att myndigheterna inte kan göra fel, vilket de givevis kan, men när så har skett undgår de ansvar för sina beslut.

Alla måste inse att det är akut o att vi måste agera.Liksom Inger ovan är jag desvärre inte ett dugg förvånad.

Innan man stämmer staten vid domstol kan man ersättning för skada hos Justitiekanslern. Vid den behandlingen görs en åtskillnad av om skadan vållats genom beslut eller genom faktiskt handlande. Kan vara svårt att skilja åt. I det ena fallet så handläggs skadeståndsanspråket hos JK och i det andra hos den myndighet som vållat skadan. Båda har att pröva kravet mot Skadeståndslagen 3 kap.
2 § där det står så här: Staten eller en kommun skall ersätta
1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar, och
2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning. Lag 2001:732.// 2 kap, 3§ har följande lydelse: Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som kränkningen innebär. Lag 2001:732.// Om JK gör bedömningen att det inte föreligger grund för ersättning så kan man fortfarande för ärendet vidare till domstol. Fördelen i det läget är att man fått ta del av statens invändning mot kravet och man kan då, om möjligt, anpassa argumenten efter vad som sagts av JK.// Problemet i mål mot staten är ofta att bevisa skada och att sedan också bevisa kausalitet mellan statens agerande och den vållade skadan. // Detta är nu uttryckt i mycket allmänna termer men jag har själv med framgång fört talan mot staten och det är alls inte omöjligt. Det visas även av att Sverige förlorat ett antal mål i Europadomstolen trots att såväl tidigare som nuvarande regering har en ful ovana att förlika sig ur dessa mål för att inte något prejudikat ska etableras.