Att vara mobbad är ett val

Jag var själv mobbare när jag gick i grundskolan. De som råkade illa ut var de känsligaste människorna som kom i närheten. De som som inte förmådde sätta upp en hård och falsk yta. Jag växte upp med kadaverdiciplin. Min mormor var aktiv nazist i Oskarshamn på trettiotalet. Död åt juden var det som gällde. Jag adopterades av en totalt känslokall kvinna. Jag vet in i märgen vad hårdhet vill säga. Ditt återkommande prat om fria val och skuldbeläggande av den som råkar illa ut i livet börjar kräva en presentation av dig själv. Vart vill du komma? Talar du om för världen vilken fantastisk människa du är till skillnad mot alla loosers som du identifierar och trycker ner? Du skadar människor. Från och med nu kan du inte säga att ingen har sagt det till dig.

Intressant vinkling. Ja, det finns de som mår skit där man inte ser ett dyft på ytan, också.
Och det finns de med många vänner som tar livet också. Ja.
Men jag vill komma in lite på ingloz spår,
min dotter gjorde ett sånt här "väntest" i en "Hanna Montana"-tidning och jag insåg hur god vän hon var - hon har knutit sig an en nära väninna, tjejkompis, mer en jag själv någonsin gjort, då jag var liten. Jag är lite avis på henne - och hon är verkligen mån om sin nära vän, då hon har en.
Det märker man på henne också då de umgås, hon är oerhört lyhörd för om den tjejen inte mår bra eller inte vill vara med och leka en grej som de andra gör. Hon är oerhört respekterande och är omvårdande, och givmild med att låna ut grejer.
"Om det kommer flera erbjudande med vänner som vill vara med henne" ett exempel ur Hanna Montana-testet,
så håller hon ömsint fast i sin vän och ser till att det blir bra för henne,
samtidigt som hon är öppen mot de som kommer med erbjudanden.

Tycker det är lite roligt, att man kunde ta inspiration från ett "Hanna Montana"-test här på sourze. Måste vara första gången. :-D

Jag ska tala om de tre kolumnerna man kunde hamna i vid svarttestet:
Den första var:
* Riktig vän:
Du stöttar dina vänner i vått och torrt, så du är en sådan vän som alla önskar sig-lojal omtänksam rolig.
Den andra var:
*Rolig vän:
Dina vänner kan räkna med dig för det mesta. Men ibland är det svårt att vara lojal mot en kompis när man försöker vara alla till lags!
*Ombytlig vän:
Du gillar att växla mellan många olika vänner och väljer den du tror du får roligast med!

Mycket tänkvärt, även för en vuxen kille här på sourze, och vi andra vuxna. Inspiration från en "Hanna Montana"-tidning som sagt. :-D

På ett sätt jämför du att du kan lida lika mycket som den som är mobbad, samtidigt säger du att den som är mobbad, kan ta inspiration av dig och skaffa lika mycket vänner. Jag får inte ihop det. Det är väl inte eftersträvansvärt om du befann dig i en dåligt måendebubbla du också. Det som skulle vara eftersträvansvärt är att ni båda, skulle vinna en förmåga att få riktiga vänner.

#3 Ingloz - Jag upplevde aldrig att jag valde att mobba. Det bara hände. Som vuxen har jag sett igenom vilka mekanismer det handlade om. Som tidig tonåring hade jag ingen aning om vilka krafter som vällde upp inifrån. Och jag var inte det minsta rädd att själv bli offer. De som försökte ångrade sig djupt. Däremot mobbade min adoptivmamma mig under hela uppväxten. Både verbalt och fysiskt. Snacka om förskola! Ett dagis för att slippa ifrån några timmar hade varit ett paradis. Om andra mobbare är som jag var, så ligger det ett enormt hämndbegär bakom. Som tyvärr riktas mot fel människor. Endast den som tror på att man väljer sin barndom innan man blir till, kan tala om fri vilja med någon slags logisk underbyggnad.

olatidman #9 Nej jag "tror" inte jag vet att det inte är det, men det var inte det saken gällde - det handlar om att du torgför en falsk bild av den som blir mobbad - troligen även av dej själv. Du bör nog sätta dej in i vad flockmekanismerna gör med jagsvaga medlöpare till de med stort självhävdelsebehov.

- Ja Ola, att ha en provocerande rubrik garanterar iaf att det blir många kommentarer :

#13 Ingloz, istället för att hjälpa dem jag mobbade så hamnade många på min sida och gjorde det ännu värre för den jag pinade. Tur för mig så ingrep vuxna.
I ett fall stötte jag som vuxen ihop med den jag hade trakasserat allra värst. Jag gick fram och bad om förlåt. Och jag fick förlåtelse.

#9 Det förstod jag att du menade "det där med att belysa att människor kan må skit även fast de har kompisar",
men vad är det som mobbade ska lära av dem menar du?
Att livet kan se nattsvart ut även fast man har kompisar?
Det kan väl vara en tröst att tänka för mobbade, men när du säger att de "ska lära av dem som har kompisar", så blir budskapet uppfordrande och avsikten att mobbade ska reducera sitt eget lidande.
Det här med "eget val att man är mobbad" i din rubrik låter också väldigt cyniskt.
Men visst, det är nyttigt för alla att tänka, att man inte behöver vara lyckligare för att man har en massa kompisar.

Jag kan bara instämma med majoriteten här. Det var en ovanligt dumt skriven artikel - totalt utan empati för människor som blir utsatta för trakasserier och döms till ett utanförskap. Hade jag känt den där tjejen du skall uppvakta på studentexamen hade hon fått rådet: "Spring för helvete, Du är i dåligt sällskap"!

"Det var en ovanligt dumt skriven artikel..." Jag tycker att även de andra artiklarna är ovanligt dumt skrivna. Jag skymtar en liten osäker kille, som genom sina skrifter försöker övertala sig själv till något. Undrar vad?