Anna Anka – Skådespelerska eller psykfall?

Den här tråden diskuterar artikeln Anna Anka – Skådespelerska eller psykfall?.
Showing page 1 of 3: 1  2  3
Inlägg #1: Postat: 2010-05-03 13:14:00
Leif-Arne
En intressant och välskriven text om en person uppenbarligen så bisarr att inte ens självaste Carl Barks kunnat hitta på mer udda anka.
Min TV lade av i höstas, i stället för att köpa en ny så bar jag in min gamla Hammond från garaget och placerade där TV:n stått. Ett byte jag inte haft anledning att ångra, inte minst efter att ha läst din intressanta text.
Inlägg #2: Postat: 2010-05-03 14:22:00
Carlberg
Billy Butt, ta och fundera lite ur nytto-perspektiv och vad du skriver om henne. När Anna Anka-fenomenet spred sig som löpeld så gick jag i funderingar om hur alldeles utmärkt det är att en majoritet ägnar sig åt individbaserat hat och hån i media än att följa de mer relevanta händelserna omkring oss. Man kanske, om man är mild, kan kalla det happy accident när roliga namn som Anna Anka och Billy Butt hånas i media för dom som driver dessa kampanjer men eftersom vi lever i krigstid tror jag det är möjligt att socialt ingengjörskap Psychological Operations, PsyOps ligger bakom, onekligen är det så att du leds in till och springa propagandamakternas budskap. Grundtesen och öppnningen av din artikel går under metodiken Black and White-thinking och Falsk dikotomi, det är dessutom dehumaniserande. En annan aspekt är ju att hon själv står på CIAs lönelista. Sen så springer du ärendet om att stratifiera och segmentera upp kändisskapet vilket expanderar statussamhället. Det är önskvärt utifrån dom som vill fortsätta degradera och expandera underklasser. Den öppet hånande och häcklande moderna kulturen är en form av primitivism, det är ett socialt ingenjörskap. Den fungerar dessutom rökridå för en mängd reformer i samhället som vi inte, just pg a detta, pratar om. Flock-metodiken går ut på att vi skall irra omkring i ett neurotiskt stadie.
Inlägg #3: Postat: 2010-05-03 15:15:00
LJOhn
Varför måste man alltid bry sig om allt och alla??
AA är ointressant - så jag sk-r i henne.
Job Done.
Inlägg #4: Postat: 2010-05-03 15:24:00
mada
Någon som bryr sig? Överhuvudtaget? Stackare...
Inlägg #5: Postat: 2010-05-03 16:45:00
nada
He he, kul att läsa en artikel om en D-kändis, skriven av en annan D-kändis!!! :-
Inlägg #6: Postat: 2010-05-03 17:11:00
Michael Lundahl
Och Billy - i sina försök att vara överlägsen och intellektuell och analyserande och "normal" - ser inte att han går precis i den houngnsfälla som alla vill att han skall göra. Länk: sourze.se
Inlägg #7: Postat: 2010-05-03 18:11:00
Carlberg
Människor felar för att lära sig. Man kan ju bilda lynchmobb och så, men det känns primitivt. Varför skall man subjektifiera och objektifiera en person när det är dehumaniserande? Det tycks ju som att dagens massmedia och hejdukar gör det i tillräcklig mån. Det händer något när vi människor blir objekt och subjekt. Vi slutar bry oss och vi slutar förstå, det skapar då ångest. Det är dessutom rent tekniskt det intellektuella självmordet. När vi avslutar våra livsstudier och ersätter dem med pragmatiska felslut där vi kategoriserar upp folk i värdet av smulor så slutar vi inse livets komplexitet, vårt egenvärde, vår betydelse i nutiden, för framtiden samt vår påverkan historiskt..
Inlägg #8: Postat: 2010-05-03 18:25:00
Leif-Arne
#7 För min del är jag oftast mitt livs subjekt men i andras ett objekt. Utan för den skull dehumaniseras. Fast hur det skulle gå till att samtidigt ”subjektiferas” och ”objektiferas” förstår jag inte, inte heller hur man kan undgå vara varken subjekt eller objekt
Inlägg #9: Postat: 2010-05-03 18:25:00
Carlberg
Ett väldigt bra exempel där subjektifieringen och objektifieringen blev ett allvarligt problem är ju för superstjärnan Elvis. Han slutade livet med en överdos i sitt badkar... På tal om felslut alltså. Ett uppföljande felslut i sammanhanget om Elvis, tänker jag, är att vi låter våra småbarn utbildas med barnböcker som Pek-elvis där sista sidan inte motsvarar verkligheten.
Inlägg #10: Postat: 2010-05-03 18:34:00
George Debaly
#9 Det var Jim Morrison i Doors som dog av överdos i ett badkar i Paris. Elvis hittades död på badrumsgolvet, orsaken till hans död är mer oklar. Det kan ha varit droger, men kan också ha varit en anafylaktisk chock allergichock som fick hans hjärta att ge upp.
Inlägg #11: Postat: 2010-05-03 18:40:00
Carlberg
#7 Objektifieras gör man genom att bedömmas utefter singulära projektioner och stratifiering låt säga, chef, brukare eller kändis subjektifieringen kommer kronologiskt efter det, chef kan bli psykotisk, brukare kan bli knarkare, kändis är lite mer komplext då de är nutidens mytologiska funktion och hur dom är läser vi i skvallerpressen. Realistiskt sett, är du allting som omvärlden skriver på dig i form av dessa projektioner? Eller är du bara det majoriteten tror om dig? Ytterst så vet du bara vem du är och den du tillåter dig att vara. Den sociala konstruktionen utgår från, enligt normativ modell, att subjektifiera allt som är svårt att först. Kanske är det implementation av den objektiva studien av verkligheten i praktik. Jag ifrågasätter det eftersom jag som humanist tycker det är konstigt att superstjärnor som Elvis blir så olyckliga så dom tar livet av sig, 1 miljard människor sägs gå i hunger när vi kan producera mat till 12 miljarder per år enligt FN och vårt samhällsklimat tycks härdats så hårt att folk kan bli nedslagna på gatan utan att att någon ingriper.
Inlägg #12: Postat: 2010-05-03 18:51:00
Carlberg
#9, Tack för klargörandet om badkar/badkarsgolv. Man hittade 14 droger i Elvis. Även dödsorsak är ju komplext, huruvida drogerna förlängde hans liv eller förkortade det kan man ju diskutera även om man inte kanske får diskutera det förstämnda av de två utan stigmatiserade och dogmatiserade störningar.. Att hjärtat gav upp för tidigt påvisar iaf stress. Någonstans så känns det väldigt logiskt att en människa stressas ihjäl när den blir utsatt så mycket som han fick vara med om.
Inlägg #13: Postat: 2010-05-03 18:53:00
Leif-Arne
Om någon bedömer mig är jag, oavsett hur, ett objekt. Subjektet är alltid den som, oavsett hur, bedömer mig. Flytta det fram och tillbaka på en tidsaxel så består det förhållandet ändå.
Inlägg #14: Postat: 2010-05-03 19:02:00
Carlberg
#13, nja. I den mån du orkar med, och faktiskt vill, väljer du om du vill subjektifiera människor eller inte. Ingen kan förstå allt. Utgår man från en grundläggande vetenskaplig modell så kan man ju välja att försöka ta in människor och deras omständigheter på ett större plan än genom det snäva status perspektivet. Det beror lite på om man vill rida på/med dehumaniseringen eller om man vill försöka skapa en mer kvalificerad och realistisk bild om hur och varför omständigheterna är som dom är.
Inlägg #15: Postat: 2010-05-03 19:20:00
Leif-Arne
#14Finns inget mellanläge. Den iaktgne är alltid i iakttagarens ögon, hur empatisk och insiktsfull betraktelsen än är, ett objekt. Uppdelningen i objekt och subjekt har inget med värdering eller insikt att göra.
Inlägg #16: Postat: 2010-05-03 19:38:00
Carlberg
#15 Mellanläget heter balans, harmoni och ekvilibrium. När man tar till objektifiering så pratar man om något statiskt, en människa är en levande organism som måste få utrymme att röra sig i alla riktningar Kanske hade det varit bäst för Elvis att återgå till anonymitet och bli belönad utefter det. Ögon är inte subjektifierande utan det är det som är inprogrammerat i människan i form av värdefilosofi och dennes aktuella attityd som applicerar det subjektiva på objektet som aldrig är absoluten. Skälet till att det blir ett problem, är att, när det subjektiva inte matchar det absoluta värdet så utmynnar det i dissonans, disharmoni dvs skev verklighetsuppfattning. Då är det intellektuellt korrumperat. Kanske kan man kalla det intellektets svarta materia och därmed dålig attityd.
Inlägg #17: Postat: 2010-05-03 19:49:00
Carlberg
- dvs skrev verklighetsuppfattning. Här kan man då diskutera vad som är bra för oss menade jag i det sammanhanget men besparar den diskussionen till en annan gång.
Inlägg #18: Postat: 2010-05-03 20:28:00
GunnarL
Det här är faktiskt riktigt roligt! Jag menar språkväxlingen mellan Carlberg och Leif-Arne. Vad sägs om meningen: "Ögon är inte subjektifierade utan det är det som är inprogrammerat i människan i form av värdefilosofi och dennes aktuella attityd som applicerar det subjektiva på objektet som aldrig är absolutet." Något mer förvirrat har jag sällan läst. Om jag varit svensklärare för den eleven hade det blivit klart underkänt. Hos båda skribenterna finns för övrigt en total förkärlek att använda främmande och krångliga ord och ordvändningar, där det finns helt gångbara svenska ord.
Inlägg #19: Postat: 2010-05-03 20:30:00
GunnarL
forts. Kanske jag inte skulle skrivit detta, men jag hade så svårt att låta bli. Eventuellt kan jag kanske "objektifieras genom att bedömas rätt stavat den här gången utefter singulära projektioner och stratifiering"?
Inlägg #20: Postat: 2010-05-03 20:56:00
Carlberg
GunnarL, Jag förstår att det är jobbigt men jag är inte din terapeut och tycker du kan ta din humoristiska negativitet som kan tolkas som skyddsmekanism alternativt karaktärskränkning lite beroende på vem du väljer och vara. Vill du, istället för att anta en häcklande och hånande attityd, lära dig något så tycker jag du tar dom svåra orden, översätter dom till engelska med Länk: translate.google.com och sen slår upp dom i Länk: en.wikipedia.org så kanske du lär dig något och kan komma med något seriöst destruktivt som konstruktivt. Det skulle jag verkligen uppskatta. Alternativet, som jag ser det, är att jag börjar prata bebisspråk, "vännen".
Showing page 1 of 3: 1  2  3
Laddar...