Borde Sverige försöka sig på dansk drogpolitik?

Såg en siffra häromdagen att man beräknar att ca 200,000 svenskar testat kokain. "Problemet", eller vad man skall kalla det, är att få ändå "trillar dit". Därför blir det också lättare en innedrog till skillnad från mer beroendeframkallande droger som heroin, crack och liknande.

Sverige släpar förståss även gällandes det vita guldet jämfört med t ex Nederländerna som erbjuder gratis analys av drogen för att mäta renligheten. Med tanke på priset och mellanhänderna så finns det ju en förmåga till att det blandas ut med andra saker. Ju fattigare mellanhänder ju större risk att det blandas ut och brukarna blir förgiftade.

Ombudet, jag tror du faller på eget grepp i din tes om förgiftning. Dags- och kvällspressen säljer på lösnummer och blir lätt uppviglande då dom säljer på rädsla. Det är en väldigt subjektiv tes utan vetenskapligt bevis du för. En del människor är onekligen rädda för det de inte vet, det verkar höra till vår natur och kanske är det därför en del är så maniskt vetenskapliga? : .. Det finns en aspekt i det här som tyder på att vi lider av obalans när vi är så rädda så att vi förblindas till att bli kontraproduktiva. Jag kan ibland kalla det hybris. Det som ligger dolt här är de skador som kommer med en ohälsosam och dehumaniserande inställning av och i samhället. I en tid där folk skall tvångstestas och arbetsgivare har rätten till att diskriminera rökare som enligt google sägs vara 1.2 miljoner människor så hamnar den här frågan i lä och kan exploateras på ett sätt som jag antar är ohälsosamt. Det funkar ju så att man exploaterar och degrederar allt man kan. Tänk om man både är rökare, står för att man gillar nätdroger och tar kokain men samtidigt extremt talangfull? Det hela skapar dissonans i statusideologin och hur man skall konfigureras in i samhället fungerar inte i praktiken. En mer negativ aspekt i det är hur samhället börjar krampa för att förklara sig i det läget, det blir lätt att resultet kan bli fatalt för alla inblandade och antagligen så kan nog folk dö bara av det här sistnämnda skälet. Eftersom inte folk vet vad dom skall tycka så räds som att tycka och när folk räds skapas inga nya möjligheter annat än för den som kan hända haft strategi till att skapa rädslan med ambition till att tjäna på den.

Är det dessutom inte så att det ligger något fascistiskt inslag i den här debatten i sin grund, lite ungefär som Nollvision? Ju mer jag tänker på det ju mer 1930-tal känns det. Man skickar ut lojalister för att utföra maktens arbete till att ge sig på de som befriat sig från den, givetvis helt irrationellt och förblindat av det ovannämnda, nollvision. Slutresultatet spelar nog inte så stor roll utan det är nog resan som är målet dvs maktutövningen som sådan.

Jag skall också villigt erkänna att jag ibland har lite svårt att följa logiken i Carlbergs microbloggande, typ "Min hederskultur är bättre än din hederskultur... :D Gratis socker någon?". Det statistiska värdet och upprördheten i utropet "I vårt globala Absurdistan tog över 87 500 st Indiska bönder livet av sig mellan 2002 - 2006" kanske andra förstår, men inte jag.

* vanföreställningarna

Tack för det!