Borde Sverige försöka sig på dansk drogpolitik?

Svenska Dagbladet har kontrollerat Folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Persons påstående att alltfler unga människor tidigt kommer i kontakt med droger. Påståendet gjordes i en debattartikel i samband med att propositionen om drogtester av barn presenterades i mars. SvD kommer fram till att påståendet inte stämmer.

Ingen blir väl direkt förvånad över detta. Att överdriva faror har ju varit den förhärskande strategin för att få igenom mycket av den integritetskränkande lagstiftning som tillkommit sedan attacken mot WTC den 11/9 2001.

Må vara hur det vill med just den saken, det som fascinerar är Pehrsons totala kluvenhet i argumentationen kring narkotikapolitiken.

Å ena sidan så är situationen värre än någonsin och kräver extraordinära insatser som just att kränka barn med drogtester hos polisen. Om någon å andra sidan pekar på att just det Pehrson säger samtidigt ger klara belägg för att svensk narkotikapolitik har misslyckats så är detta också naturligtvis fel eftersom den svenska restriktiva och repressiva politiken är mycket framgångsrik och alla försök att förändra denna, utom i mer repressiv riktning, är fel.

I en kommentar till sitt blogginlägg den 14/4 i år angående försäljning av icke narkotikaklassade droger via internet skriver han att de danska knarkklinikerna är "förfärliga". Han avser då de kliniker som öppnats för att under kontrollerade former distribuera heroin till de allra tyngsta missbrukarna.

Jag hittade för en tid sedan en artikel kring detta i tidningen etc som jag kopierade.

"Heroinförskrivning förekommer sedan tidigare i länder som Nederländerna, Schweiz, Tyskland och Storbritannien. Det är en verksamhet med utpräglat skadelindrande syften; harm reduction alltså, den dominerande narkotikapolitiska strategin i Europa. Tanken är att möta de mest utsatta heroinisterna där de befinner sig, utan att ställa några omedelbara krav på drogfrihet.

Heroinprogrammen är en mycket begränsad verksamhet i de flesta länder där de förekommer. Programmen riktar sig till de allra tyngst belastade heroinisterna, de som misslyckats i all annan behandling och som lever i en kaotisk tillvaro med allvarliga hälsoproblem. Den gruppen beräknas bestå av högst tre eller fyra procent av det totala antalet heroinanvändare.

Vad sker med denna grupp i Sverige? Normalt sett erbjuds de inte någon hjälp alls. Drogfri behandling är inte att tala om för dessa människor - det har de prövat och misslyckats med många gånger. Vanlig underhållsbehandling har de också prövat, men det hårda svenska regelverket leder till att de blir utskrivna och avstängda. Det som sen återstår är ett destruktivt liv som aktiva narkomaner, med omfattande blandmissbruk, kriminalitet och hälsoproblem. De smittas av hepatit och andra blodburna infektioner. De får hjärtklaffsinflammationer och varfyllda bölder. Många dör.

Så ser det narkotikafria samhällets politik ut i verkligheten.

Metoden med heroinförskrivning har blivit noggrant dokumenterad och utvärderad, och vi vet därför en hel del om dess effekter. Faktum är att förskrivningen visat sig vara en säker och effektiv insats för målgruppen. Den har skett i kombination med strukturerade psykosociala åtgärder. Det finns numera belägg för att metoden leder till tydligt förbättrad fysisk och psykisk hälsa för personer i behandling jämfört med likvärdiga grupper av personer som fått andra insatser, inklusive metadon. Heroinförskrivning har även visat sig ha positiva effekter när det gäller faktorer som blandmissbruk, kriminalitet och prostitution.

Vi vet också att verksamheten inte har fått de negativa följder som många kritiker varnat för. Heroinförskrivning är inte harm production - patienterna har det bättre med behandlingen än utan. Läckage till den illegala marknaden har inte förekommit, eftersom inget heroin lämnas ut. Heroinförskrivning har inte lett till utökad legalförskrivning av andra droger exempelvis kokain, och har inte heller lett till någon legalisering av droger."

Den svenska politiken har också inneburit att vi har det högsta eller näst högsta dödstalet i västvärlden för denna grupp med över 400 döda enbart under förra året.

Idag, Johan Pehrson, gör samhället inte ett dugg för dessa. Exakt vari, mot bakgrund av ovanstående, består det "förfärliga" som du anser att den hjälp som denna grupp får i Danmark innebär?

Av Michael Gajditza 29 apr 2010 10:28