Sluta förtäta våra städer!

Göran, jag måste tyvärr ge dig fel på samtliga punkter.

Du säger att alla arkitekter är för förtätning. Det stämmer inte bland annat skrev ett gäng arkitekter häromdagen en debattartikel på SvD där de kritiserade förtätningen. Precis som du säger bor nog dessa arkitekter tryggt i jättevillor med sjöutsikt och behöver inte bekymra sig över trångboddheten och bostadsbristen som drabbar allt fler. Själv har jag aldrig haft ett första handskontrakt i Stockholm. Vet du varför? För att det inte finns tillräckligt med bostads- och hyresrätter. Till slut tröttnade jag på att bo i andra- och tredjehand och flyttade till Rostock.

Du säger att parker och grönområden försvinner. Det är ju tvärtom. Förtätningar handlar om att utnyttja alla gamla industrimarker, att bygga över banområden och motorvägar, att bygga på tak, att bygga ut fastigheter. Det är det gamla tänkande med evigt växande förorter som äter natur- och lantbruksmark. Och då pratar vi inte om din parkbänk utan om skog och åkrar som bebyggs med gräsmattor, garageuppfarter och enfamiljsvillor. Du behöver nog inte oroa dig för att gamla tanter inte kommer att ha möjlighet att sitta i en park och mata änder i framtiden. Tvärtom, det planeras flera nya parker för närvarande, så möjlighet att lyssna på suset kommer även att finnas i framtiden.

Du säger emot dig själv när du menar att många är hänvisade till att vara bilburna och skyller detta på förtätningen. Det är ju helt tvärtom. Om människor bor tätare så finns det bättre underlag för kollektivtrafik och då behöver färre människor bil. Färre bilar, mindre tryck på parkeringsplatserna. Dessutom behöver inte alla människor göra sina inköp på stormarknaderna längs motorvägarna utan kan gå ner till affären för att handla mat. Man blir mindre bilberoende. I New York, som har en betydligt högre befolkningstäthet än Stockholm, finns det mycket färre bilar per capita. Varför tror du? För att folk tar tunnelbanan till jobbet. Det är bra för tunnelbanan är miljövänligare och skapar en bättre stadsmiljö utan köer och avgaser.

Ja människor bor tätt i en stad. Det är liksom grejen. Att bo i en stad är socialt. Är man associal och avskyr att bo nära andra människor så bör man inte bo i en stad. Som du säger, Sverige är vidsträckt. Det finns massor med ödeland för den som inte trivs med att bo tätt.

Du säger att det är bostadsbrist. Samtidigt menar du att man inte ska göra något åt saken. De flesta människor vill bo i stad. De vill inte bo i avlägsna förorter eller ute på landet. Därav trycket på städerna. Hälften av Sveriges befolkning bor i storstäder. Vill du vägra andra att bo i stan? Det är ju bristen på lägenheter som gör det så dyrt. Tillgång och efterfrågan. Fler lägenheter lägre priser. Dessutom tjänar samhället på att människor bor tätt. Mindre pengar till dyr infrastruktur till glesbebyggda och allt mer avlägsna villaområden. Fler människor delar på samma infrastruktur. Mer pengar över till skola, vård och omsorg.

Du talar om att 9 miljoner människor ska bo glest. Och alla dessa människor ska vara beroende av bil för att komma till apotek, sjukhus, vårdcentraler, mataffärer, Systembolag, postkontor, bank, arbetsplatser, skolor, fritidsaktiviteter och dagis? Det låter inte som en särskilt hållbar lösning tycker jag.

Som du säger: ”Vi är alla jämlika, men somliga är mer jämlika än andra”. Det kunde inte vara mer rätt och mer fel på samma gång. Vilka är mer jämlika? De rika som har privilegiet att bo i stan idag?

#2/ Martin, du har i alla fall fel på en punkt: "Är man associal och avskyr att bo nära andra människor så bör man inte bo i en stad" - det är tvärt emot min egen erfarenhet, och jag har bott i de flesta varianter som finns i vårt land. Från det lilla samhället Jönåker då jag växte upp till Stockholm där jag arbetade och bodde mitt i centrum, plus alla varianter däremellan. Vill man vara ifred ska man bo i storstaden där alla sköter sej själva och skiter i andra. Vissa vill inte ens kosta på sej att besvara en nick när man möts i trapphuset - I ett mindre samhälle däremot, har alla koll på alla, även om man som mina föräldrar hade en liten gård 8 km utanför samhället. Och det är ju helt logiskt, när det inte finns så många individer blir de som ändå finns desto intressantare. Bäst bor vi nu i en mindre stad, Eslöv, där vi kan ha kontakt med grannar när vi så vill, men också vara ifred när vi så önskar - och anonymt storstadsliv har vi tillgång till hos bonusdottern i Malmö, en halvtimma härifrån med bil eller tåg.

#4 & 5: Ja, ja får nog ge er rätt på den punkten. Det finns en norsk etnolog som har skrivit en avhandling om den saken. Han kallar stadsbornas beteende att man inte tittar folk i ögonen på stan, att man inte hälsar på folk i tunnelbanan, att man inte är intresserad av vad grannarna sysslar med osv för "respektfull ignorans" eller något i den stilen.

Hur som helst; han menar att människor på stan varje dag stöter på tusentals andra människor. Skulle de visa varje människa lika stor uppmärksamhet skulle de aldrig få någonting annat gjort. Dessutom skulle mängder av konflikter uppstå. Så stadsbor har utvecklat ett filter; man noterar den andra människan genom att stiga åt sidan på trottoaren eller hjälpa denne med barnvagnen på bussen, men man vill inte veta namnet på personen i fråga eller lära känna honom/henne djupare.

På landet där mina föräldrar bor vet alla allt om alla, pratar om andra och lägger sig i deras affärer. Jag har aldrig under min tid i stan upplevt så mycket grannfejder, skitsnack och konflikter som man kan göra mellan några få gårdar på landsbygden.

forts/ När jag hänvisar till "Djurfarmen" gör jag det därför att jag aldrig sett något exempel på att konstuktörerna till denna "förtätning" eller konstruktörerna av "compact living" någonsin själva har passat på tillfället att njuta av sina skapelser.

9/ Det jag skriver om är inte en "bebyggd åker fem mil från innerstan". Jag vill att man kanske skall ha hundra meter mellan husen i stället för tio meter. Jag måste ha uttryckt mig väldigt luddigt.

11/ Med det resonemanget så blir det ju optimalt att inte ha fristående byggnader alls. Bunta ihop ett helt kvarter till en enda betongbunker så får man plats med en jävla massa fler bostäder på en given yta. Och då får ju fler lyckan att ta del av innerstans välsignelser.

Göran och Tage: Om alternativet är att bygga en kub av betong för 10 miljoner invånare, sprida ut befolkningen över hela landet och göra dem bilberoende eller bygga avlägsna satellitförorter och likaså göra folk bilberoende, är då inte lösningen att bygga tätare städer, med närhet till service, andra människor, kollektivtrafik och gröna parker att föredra? Det är miljövänligt, det är attraktivt, det är kostnadseffektivt och det sparar mycket natur. Vi kan gå till affären för att göra våra inköp, vi kan välja att cykla till jobbet eller åka tunnelbana, vi kan träffa våra vänner på krogen, vi kan gå på teater och museer. Och allt detta med gott samvete eftersom vi minskar både på utsläpp och energiförbrukning.

14/ Och när vi handlat färdigt kan vi gå hem till vår mysiga betongbunker och njuta av den utsikt som grannens köksfönster innebär? Man kan bli smått frustrerad över att skriva debattinlägg som ingen över huvud taget läser eller åtminstone inte förstår - oavsett hur enkelt man uttrycker sig. Vad jag vänder mig emot är INTE stadsbebyggelse. Det jag vänder mig emot är att man bygger husen för tätt! Med obehaglig insyn från grannar, med för lite yta mellan husen, avsaknad av grönområden mellan husen där barn kan leka, osv. Beträffande miljöeffekter skall man ha klart för sig att ett hus byggs inte för att stå i tio eller tjugo år. Ett hus bygger man normalt sett med ett tidsperspektiv på kanske hundra eller två hundra år. Huset kommer att stå kvar i en tid när vi har helt andra tekniska lösningar på bl.a. transporter än vad vi har i dag.