Den självdestruktiva konsten

En intressant iakttagelse, men ur min erfarenhets synvinkel inte riktigt heltäckande. Det är sant att konsten i mångt och mycket kommit att användas i gränsöverskridande syften, men också som en seriös pendang till verkligheten men ur en specifik betraktares perspektiv.
Vanligen då genom att detta perspektiv problematiserats för att skapa polaritet i försök att förtydliga den aktuella företeelsen.
Mitt skapande har under livets gång gått genom många stadier av uttryck, men jag kan konstatera att jag från natur och allmän skönhet gjort en lov ut i det surrealistiska och astrala rymderna närmat mej mänskligheten politiken, personen och den glödande erotiken. Jo – alldeles riktigt,,, det jag åstadkommit beskriver en process som liksom konsten i stort också kan avläsas som spår av tiden och som sådana utan att nödvändigtvis förutsätta att det ena ska förhävas mot det andra ändå ger konsten legitimitet både som kommunikativ plattform för både "freak" som "mainstream" och som tidsdokument från såväl slott som koja.
Som exempel – ta gärna en liten titt här - Länk: gallerikometen.se - lite av det jag funnit angeläget att förmedla av både själsligt mörker och konstruktiv glädje.

#2 Jocke - för musen över färgerna i paletten så växlar mittbilden - då framträder målingar respektive skulpturer av lite olika slag - du ser på mittbilden vilken typ av skulptur resp. målningar det är. Ex. erotiska politiska eller allmändekorativa. Klicka på färgen så kommer du in på den typ av konst du ser på mittbilden. Du kommer ur respektive avdelning genom att klicka på tecknen >> Det förekommer en del skrivna alster också - det är noveller och lite dikter som numera är färdigredigerade vilket dom inte var då sidan gjordes.
Jag är inte helt duktig på datta jag heller så det är inte bara för mej att gå in och plocka om, men det är på G. Hoppas du lyckas...
Letar man lite så hittar man en meddelandefunktion som gör det möjligt att skicka ett meil och tala om vad man tycker.

Erik Reimers, du har absolut rätt i vad du säger inledningsvis, att det är den sorgsna och olyckliga konsten som håller. Men faktum är att jag aldrig funderade över varför mina bilder från allra första början kom att handla om mörka och tunga skeden. Olycka och sorg avbildades i gråskala eller svart/vitt. Så fortsatte jag under ganska lång tid. De här dystra bilderna kom med på en rad jurybedömda utställningar så jag borde varit nöjd med det. Men så var det dags för den första separatutställningen på Galleri Signaturen i Kristianstad 1971 Länk: hem.bredband.net och plötsligt skedde det något i mitt sinne och jag började också måla naivistiska, färgglada motiv, ofta föreställande dansande kvinnor. Alltså raka motsatsen till vad jag tidigare förlorat mej i. Det var med viss bävan jag hängde min utställning som såg ut att vara framställd av två vitt skilda personer. Nåväl, det hela ledde till fler utställningar i den staden ... Din förklaring i slutet av artikeln skriver jag gärna under på, det är säkert en tröst att se någon som är olyckligare och har det ännu sämre så man kan glädjas över att det inte är fullt så illa i den egna sfären. Någon annan förklaring finner inte jag heller.

#1 Tack för den fina länken, jag uppskattar den mycket. Kanske framför allt den gröna färgklicken på paletten, målningarna. Jag känner igen dom från förut vill jag minnas. Har du haft någon utställning i Stockholm eller påminner dina drag av någon mer etablerad konstnär jag inte riktigt kan placera för tillfället?

#7,8 Tack Reimers och Ingloz. Glad att jag fått bidra med lite upplevelse. Jag har haft en del utställningar lite här och var i mestadels Stockholm - Målningarna under den gröna färgen är politiska verklighetsskildingar. Vet ingen som målar som som jag, men det är ju inte omöjligt. Den målning du Ingloz nämner herter Ålderdom och ingår i serien Barndom - Ungdom - Träldom - Ålderdom och visst är den serien tung och dyster. Helt rätt också att det tunga och dystra har en tendens att tränga in och bita sej fast i oss oavsett vi vill eller ej. Dom fyra målningarna hängde en tid på en teaterskola och visde sej påverkade mycket av verksamheten där. Den erfarenheten gav mej en del nödvändig insikt att också gestalta livets goda - bland annat kärleken och erotiken. Det syntes nödvändigt att lyfta fram också glädjen och skönheten av den orsaken att även dessa i likhet med eländet och det tunga tenderar att sprida sej som ringar på vattnet. Och medvetenheten om båda kan ju ge en viss ballans i livet.