Mina år i svenska koncentrationsläger

Janne; där jag blev inlåst efter rättegången mot pappa var just på Stormen.

#43/ Inger Olsson! Ser jag verkligen fram mot. Och det är som Du säger att de som mådde dåligt av att arbeta med detta och mådde dåligt. För att orka var de troligtvis tvugna att blunda för det.

#41/ sunny fri, för många år sedan ville jag besöka platsen där min mor upplevt så mycken vånda och jag tyckte mej känna skriken från de gamla väggarna. - Men hon hade även roliga minnen från Vadstena. Hon träffade ju min far vid den tiden.

#47 / -

Kära Inger! - Jag läser din text,och gråter - har själv hemska upplevelser av Ungdomsvårdsskola i början av 50-talet - SUNDBO i Västmanland - befattningshavare som blundade,där dom borde ha sett - konsekvenserna av detta för oss "barn" - har burit det med mig hela livet - man blir trotsig mot samhället - har svårt att förlåta - men Du Inger,när "När den Gyllne morgon gryr" - då skall vi sjunga - som aldrig här!! - och allt faller i glömskans hav - Guds Frid!!

Inger, det du skrivit är ... jag vet inte vad jag ska säga; "ohyggligt fruktansvärt" är alldeles för svaga ord får erkänna att detta är ett av de få tillfällen jag saknar ord. Näst intill barn i krig med ond bråd död så är det du beskrivit det värsta man kan utsätta ett barn för.

#52 #53 Jag kan aldrig begära att någon ska förstå, som inte har levt unga år under dessa villkor. Kan endast tacka för responsen o m jag så lyckas förmedla något lite vad det i stort innebar.

Inger, jag vet inte om någon människa upplever ett helt perfekt liv utan problem eller konflikter. Knappast troligt. De flesta av oss får i alla fall se att livet inte bara är en dans på rosor, inte ens här i väst, KANSKE på flera sätt värre här. Iaf, vissa av oss tvingas genomlida den erfarenheten mer än andra. Den som klarar av detta har definitivt något att säga! Hindret att övervinna för den som vill vittna kan vara medmänniskors personliga liknöjdhet. Och den allmäna bristen på lyhördhet inför andras mänskliga problem och allmänmänsklig problematik. Men alla kan vi drabbas, förr eller senare. Så egentligen är ju allt detta, att någorlunda BRY sig utanför sig själv, detta är vår gemensamma angelägenhet och plikt. För en, kanske, bättre gemensam framtid. Något högtravande men ändå...

#56, #57 samt Janne B: Ska samla mig nu inför steg 2. Janne B du har helt rätt: förmedla djup kunskap är svårare och tar sin tid. Jag kan endast försöka...

Kanske borde jag inte yttra mej om denna artikel då jag har svårt att jama med i snyftekören. Visst jag kan förstå att io vill förtränga de verkliga orsakerna att hon blev "omhändertagen" - jag kan även förstå att hon försöker lägga över all form av skuld på andra, också att det hon i dag upplever sej ha varit utsatt för "då,"var den tidens lösningar på den tidens problem - och som i ALLA mänskliga sammanhang är det omöjligt att det inte begås misstag eller att det som sker oavsett hur välmenande det än varit ändå uppfattas som övergrepp eller misshandel osv. Och som sagt jag kan inte svara för vad som är sant eller falskt i hennes upplevelser - jag kan bara svara för mina egna erfarenheter och där kan jag se att artikeln bekräftar det intryck jag fått av inger olssons övriga sätt att debattera där hon helt utan vetskap eller sanning anklagar bla mej för pedofili och att förorda övergrepp på barn mm. Är sanningshalten lika grundlös i det hon nämner i artikels påstådda övergrepp av närmast industriell skala från den svenska staten som hon inbillar sej skulle ha ett ont öga till henne, hennes mor och hennes familj som alltså inte omhändertogs? Frågan är då varför endast hon en trettonårig flicka ansågs i behov av omhändertagande av de myndigheter som då hade ansvaret för bla barns välbefinnande, och varför dessa myndigheter skulle ta ett sånt beslut OBS jag säger inte att misstag inte begås, men i inger olssons fall undrar jag om det kanske rent av var helt i sin ordning. Visserligen kan man se ett i övrigt tämligen vanligt fenomen om jag nu ska gå efter hur inger olsson beter sej mot andra då hon ju går på i samma anda som hon föreställer sej själv ha blivit behandlad - den som känner sej ha blivit utsatt för övergrepp förgriper sej tyvärr även ofta på andra. Trots år av möjlig bearbetning förefaller inger olsson i dag sitta lika stadigt i den sits som de hon så målande beskriver förgrep och vanvårdade henne själv. Inget annat jag kan göra i hennes fall än att beklaga och som tidigare rekommendera någon form av terapeutisk vård då det måste vara tungt att bära på sådana föreställningar. Möjligen skulle jag vilja rekommendera en sak till - sluta anklaga folk till höger och vänster för sådant du inte sakligt kan bevisa - och har du nu försökt bevisa något och ingenting funnit så tala om det - jag är inte ute efter någon ursäkt från inger olssons sida för allt skit hon försökt sprida om min person då en sådan ursäkt i nuläget är av ringa värde - värdet av en sådan bör ju bygga på att den som ber om den har förståelse för vad den sysslar med - vilket sannolikt inte gäller i inger olssons fall.