Ni svenskar är inte så bra på engelska som ni tror

Showing page 2 of 3: 1  2  3
Inlägg #21: Postat: 2009-11-23 14:42:00
Janne B
Nej då, Patte låter väl trevligt...
Inlägg #22: Postat: 2009-11-23 14:50:00
Janne B
Om jag med mitt vardagsspråk nästan alltid blir förstådd så ska jag nog vara väldigt nöjd. Om jag ska skriva en artikel här så bör jag nog kolla upp stavning och grammatik mot Word. Det kan ses som en artighet mot läsarna och minska redaktionens arbete. Tänker jag samla upp mina artiklar till en liten bok så ska jag nog låta några personer läsa texten först./ Ju viktigare budskap vi har ju viktigare är vår språkkänsla. Om jag inte tar mitt skrivande på allvar så gör ingen annan det heller. // Detta var Jans Teser
Inlägg #23: Postat: 2009-11-23 15:51:00
Jocke/sourzial
Har läst, rätt kul. Fann bara två fel i samma mening, om finsk fästmö. Det heter "fullkomligt avtänd", ej "avtänt". Och SÅ småningom. Annars definitivt bra svenska. Två slarfel kan jag också göra på en artikel. Sen är det norrmänen som skryter med att dom är "självgottigast" nuförtiden. Men svenska politiker är inte långt efter.
Inlägg #24: Postat: 2009-11-23 15:52:00
Jocke/sourzial
Som sagt, "slarvfel" heter det. Slafsigt av mig!
Inlägg #25: Postat: 2009-11-23 18:54:00
Leif-Arne
Något som är speciell för engelskan är att de som har engelska som modersmål är en minoritet av de som talar språket. Således, broken english är regeln, inte undantaget. Sedan gäller även att inte alla som har engelska som modersmål i alla lägen är fullt begripliga, en bekannt som vistades en längre tid i Australien fick hjälpa en amerikansk turist tolka vad infödingarna sade. Paradoxalt kan det vara lättare att förstå en person som talar broken english därför att när man talar ett främmande språk så bemödar man sig mer om att artikulera och inte tala allt för snabbt. Viktigt är att inte för mycket fokusera på engelska utan vid sidan lyfta betydelsen av andra språk, tyska som är Europas största modersmål, kinesiska som är väldens största modersmål, franska som är det dominerande språket i EU, spanska, ryska japanska, arabiska med flera. Maen de stunnan mae bral på jamskan e ändå de stunnan då je e aller mest feje
Inlägg #26: Postat: 2009-11-23 20:32:00
Janne B
Moder Margit var lite av språkgeni.Hon gick några år på gymnasium kring år 1925 och sedan pratade hon tyska, engelska och nog lite franska resten av livet. När hon blev senil ökade hon på med tyskan,/ När hon pratade på svenska i telefon med släkt och vänner bytte hon genast till deras dialekt. Så när jag var ca 7 år kunde jag genast förstå med vem hon talade för hennes dialekt avslöjade saken./ Jag har hela livet haft hörselproblem så jag har aldrig lyckats att anpassa mitt språk. Jag låter nog gräsligt???
Inlägg #27: Postat: 2009-11-23 20:36:00
Janne B
Leif Arne/ Nog är det så att det finns hur många dialekter som helst i det väldiga Kina men att myndigheterna tvingar fram ett enhetligt skriftspråk. Ja som våra myndigheter från år 1925 ca. Jag tror att vi hade en stavningsreform då...Många f försvann nog då.
Inlägg #28: Postat: 2009-11-23 21:03:00
Leif-Arne
#27 I Kina fungerar det med ett enhetligt skriftspråk eftesom det inte är uppbygt på beståndsdelar som repressenterar ljud utan är mera analogt, tecknet för människa kan utalas olika men behåller samma betydelse. Försöken att ersätta traditionella tecken men pinyin tecknen i mandarin utskrivet med latinska bokstäver stöp bla på att detta blev mycket svårare föstå i olika landsändar. Den förste att normera svenska språket var väl ändå GW med "sin" bibleöversättning till svenska, som bildade norm för skrift språket. Vad gälle engelskan så finns där många skillnader i stavning mellan t.ex brittisk engelska och ameikansk, vilket som är korrekt beror på vem som frågas. Det är ändå klokt att konsekvent hålla sig till antigen bittisk eller ameikansk engelska och inte blanda dem. Samma gäller uttal, antigen "dans" och "kant" eller "dääns" och "käänt", etc. För övrigt talas den vackraste engelskan av nordmän det tycker alla, det tycker till och med nordmännen själva. Så de så.
Inlägg #29: Postat: 2009-11-23 21:08:00
Leif-Arne
För övrigt finns det de som hävdar att vi alldig komme att enas om ett genmensamt europeiskt aarbetsspråk så länge det står mellna engelskan och franskan, därtill är den nationella prestigen alltför stor. En lösning vore de språk som en gång faktiskt fungerade som ett alleuropeiskt arbetsspråk, latinet. Ett beslut att göra latin till EU´s enda officiella arbetsspråk skulle kunna fungera, eftersom latinet finns med i de allra flesta europeiska språk så kunde alla akänna sig delakatiga i det.
Inlägg #30: Postat: 2009-11-23 21:28:00
Lars Nilsson
Jag hörde ett reportage om tolkarna i EU. Där var det brist på sådana som kunde direktöversätta från engelskan. Det förklarades med att få specialiserade sig på språket, men också som det sas, var ohyggligt svårt att korrekt översätta till andra språk. Detta till följd av nyansrikedomen i engelskan. Och det kan man förstå när man hör engelska politiker och komiker. Stundom samma personer förvisso!
Inlägg #31: Postat: 2009-11-23 21:41:00
Lars Nilsson
#28. Det finns en underbar bok om Kina och svårigheten att lära sig kinesiska. Den heter Mei Wenti! inga problem och är skriven av Catarina Lilliehöök. Hon beskriver bla problemet med att uttala orden i rätt oktav. Mamma tex som på kinesiska heter ma. Men betonar man det fel kan det också betyda hampa, häst eller banna,skälla på. Var och inser då hur urdjävligt svårt det är att lära sig mandarin. Kantonesiskan lär tom vara ett par resor värre.
Inlägg #32: Postat: 2009-11-23 21:46:00
Leif-Arne
#30 Det ligger något i det du skriver om engelskans nyansrikedom, även om engelskan tillgör den gemanska språkstammen, så finns där en fransk mormor i släktträdet som bråkar och tar en förfärlig mycket plats. Rent generellt så tro jag många svenskar har mer respekt för andra språk än engelskan, skall det skrivas en turistsbroschyr skriver gärna turistchefen den engelska texten själv medan textena på andra språk läggs ut på proffessionella översättare. Ibland med oväntade resultat. Att den som lär sig ett främmande språk efter 6 års ålder alltid har en, om än aldrig så liten, brytning är ofrånkommligt. Svenska med en liten tysk brytning är bara vackert.
Inlägg #33: Postat: 2009-11-23 21:52:00
Leif-Arne
#28 Kantonesiska har historiskt haft så många toner som 16, alla är inte ibruk idag. "Ma" har ytterligare en betydlese, som ett uttalat frågetecken. " Ni ai wo" betyder "Du älskar mig" medan "Ni ai wo Ma?" betyder "Du älskar mig fråga"
Alltså "Älskar du mig?"
Inlägg #34: Postat: 2009-11-23 21:57:00
Leif-Arne
Att lära sig höra skillnad på tonerna i skolmiljö går någorlunda, men att försöka omsätta de kunskaperna på Beijings gator är inte lika lätt. Men understundom så lyckas man. Mitt lilla stärnljus som går ut gymnasiet i vår, funderr på att på plats i Gulian studeraa kinesiska ett år, jag gör att för att stödja de planerna. Klok tös.
Inlägg #35: Postat: 2009-11-23 22:26:00
Lars Nilsson
#34. Antar Du menar Guilin pinyin: Guìlín. Ett trevligt område om än stan var inget vidare när jag var där i slutet på 90-talet. Men vad jag förstår har man helt byggt om stan. Däremot är omgivningarna med bergen som ser ut som sockertoppar makalöst vackra. En flodkryssning på floden Li är något man kommer ihåg. Dessutom var man duktig på att tämja skarvar så dom fångade fisk. Jag var ute en natt i en liten båt och blev klart imponerad.
Inlägg #36: Postat: 2009-11-23 22:30:00
Leif-Arne
Jomenvisst. Detta med skarvarna borde man åka dit för att lära sig så kunde ålakråkornaa här bli till någon nytta, mer än som leverantörer av rökt ålakråkebröst.
Inlägg #37: Postat: 2009-11-23 22:51:00
Lars Nilsson
Kom att tänka på ett bra sätt att kolla om man behärskar ett språk hyggligt är att berätta en rolig historia för infödingen. Ser man att infödingen förstått poängen talar man språket hyggligt. Observera att infödingen inte behöver skratta, bara förstå. Men skrattar denne dessutom och då inte bara av artighet kan man känna sig uppmuntrad. Själv har jag i min ungdom gjort sannslösa språkgrodor som jag skäms för än idag när jag skulle försöka vara lustig på engelska. Jag har en engelsk vän här i Sverige som talar riktigt hygglig svenska men så fort han skall berätta en historia blir det på engelska. Och jag förstår honom så väl!
Inlägg #38: Postat: 2009-11-23 23:34:00
Leif-Arne
En engelsman och en svensk är ute och paddlar kanot. Enelsmannen tappar sin paddel i vattnet, utan att svensken somm sitter bakom ser det. Svensken: -Men så paddla då! Engelsmannen: I cannot. ?
Inlägg #39: Postat: 2009-11-23 23:54:00
Ulrik Q
Jag håller med om att det delvis är en myt att svenskar pratar bra engelska. Samtidigt finns det väldigt få i sverige som skulle se ut som totala frågetecken om någon tilltalade dem på engelska, vilket t ex kan vara fallet i Italien eller Spanien. I en vanlig affär t ex i Spanien svarar ofta en expedit på frågan om de pratar engelska: "a little". I Sverige skulle nog de flesta expediter säga att det kunde det, om än med grov svensk intonation. Men intonationen handlar ju också om musiköra. Märkligt nog kan även en totalt omusikalisk person lära sig sitt eget modersmåls intonation, men nar han eller hon ska lära sig ett främmande språk i högre ålder blir det Bildtsk engelska. Det här kan man även studera mellan t ex svenska dialekter. En totalt omusikalisk skåning kan prata lika utpräglad skånska efter 20 år i Stockholm som han gjorde när han kom hit. En musikalisk dito har tvärtom svårt att inte härma sina nya dialektala vänner.
Inlägg #40: Postat: 2009-11-24 00:04:00
Leif-Arne
Det var en tuist på småländska höglandet som tilltalade två äldre herrer på först engelska, sedan tyska och sedan franska. De båda männen såg frågande på turisten som sedan gav upp och gick därifrån. Då sade den ene mannen till den andre: -Man kanske skulle ha läst något språk. -Nej varför det, han turisten kunde ju flera stycken men inte hade han nån nytta av det.
Showing page 2 of 3: 1  2  3
Laddar...