Jag söp bort min mammas begravning

Det hade jag i flera år samt någon med mig ifall paniken skulle slippa loss. Men den nye tandläkare är en psykolog med andliga gåvor:efter de första åren behövde jag inget vin o så behövde jag plötsligt ingen erskot. Jag fick problem med tänderna :det gick fel,blev infektert,fick rotfyllas så tandläkaren undrade om jag inte behövde vin ändå.Men jag sitter skönt avslappnad i hans stol,o undrar vad i all världen jag varit så rädd för förut? Denne man har blivit hela familjens tandläkare o vän o ett stort stöd för mig när Den Käre ska behadlas:han är ju så skör o blöder så mycket.

I en gammal bugglåt sjunger bandet: "Jag vill, jag törs och jag kan!" En dag i taget så fixar du det nog,tror jag

Mats:vi föds med olka genetiska förutsättningar.Båda mina män är människor som helt enkelt inte KAN bli alkoholiser.I vissa familjer super alla ihjäl sig o så var det även i min pappas släkt.Själv var han alkolist redan som 18 åring o de flesta av hans övergrepp på barn hände i fyllan.Men de var inga impulser:han planlade dem noga i nyktert tillstånd.Vi är 2 av döttrarna som är aklolister och en 3.e som går på "torrfylla" Vår äldste bror däremot är helnykterist.Hans mormor hade varnat honom för alkohol o farrfars o hans bröders fyllor var ju kända på hemmaplan.I nästa genertaion har vi alla något barn i riskzonen.En systerson började sändas till avgiftning helt ung o hans bror ligger oxå risigt till.Min dotter är som sin far:hon skulle kunna dricka mycket men aldrig bli beroende.Min son däremot har hela problematiken även om han lyckats hålla sig innanför gränsen eftersom han är arbetsnarkoman.Men en del våta helger blir det o när han inte dricker vräker han i sig godis!Matmissbruk!

"Detta är inget man väljer" Talar du för alla alkoholister, även de som börjar sitt supande i vuxen ålder? De flesta alkoholister låter som om de alla är offer för något slags kollektivt tvång. Men jag har träffat alkoholister som sagt att de SJÄLVA valde spriten. Sjukdom i all ära, men det är ingen flunsa som man smittas av ute på stan i busskuren eller på jobbet. Det är en "sjukdom" som man drar på sig alldeles på egen hand. Min mor började fredagspimpla i vuxen ålder och det var tamejfan ett eget VAL, mitt i barnafostran och andra ansvar i vardagen. Gör dig inte till ambassadör för ett enda gäng offer. Likaväl som du valde att FORTSÄTTA pimpla som vuxen, så kan du också göra valet att fortsätta vara nykter.

De första generationerna frikyrkliga/ väckelsefolket hade ofta haft alkoholproblem själva och i släkten. Jesus hade frälst dem från alla begär var ofta övertygelsen. Men återfallen var många. Efteråt har man sagt att sena generationers troende hör till riskgrupperna - så därför har man i de flesta frikyrkor hållit hårt på alkoholfri miljö. Bland annat på alla folkhögskolorna etc. / Men i dag har man hämtat sina vanor från kristna i USA o England och där flödar vinet mm. Så nu prövas tesen om riskgrupper...

Jo Janne o Thomas: visst ärver man sin benägenhet o sin oförmåga att sätta stopp.Farfars släkt var ju oxå frikyrkelig:för 100 år sedan arbetade frikyrkor,arbetarrörelsen o nykterhetsrörelsen sida vid sida. För inte så väldigt länge sedan söps det mycket i landet:Det var inte ovanligt att få ut en del av lönen i brännvin.Årstafrun med eget bränneriskriver mycket om sina fulla kuskar som kör i diktet o om hönspigan Katarina som hon beteckande "I dag helt full" eller "I dag half full" .Så somnade pigan i fyllan i hönshuset o frös ihjäl.Själv drack Årstfrun så mycket att hon antagligen tagits in för avgiftning i dag men det var tidens sed.Pastorn I Brännkyrka var i bland så full att de fick skjuta lite på begravningarna.Småbarnen fick brännvin på en trasa för att sova.Många bra frikyrkosångare Jan Sparring tog till religioen för att klara sig ur spriten.Vi i riskgrupperna behöver inte vara nykterister men vi behöver vara medvetna.

Aabo: Eller en livslångt helnykter fabriksarbetare som blir arbetslös efter fyrtio års trogen tjänst och börjar smaka från flaskan för att glida bor från den bistra verkligheten. Är det arv från förfädernas vilda liv på fattigtorpen hundra år bakåt i tiden? Du, och många fler, menar alltså på fullaste allvar att ALLA som börjar supa i vuxen ålder har ÄRVT det av någon släkting från förr på ena eller andra sättet? Precis som med blåa ögon, rött hår, örnnäsa, plattfot och handsvett? forts

I dagens situation är det nästan omöjligt att finna helt alkoholfria miljöer att placera unga missbrukare i. Förr var IOGT-hem och frikyrkofamiljer alkohol-asyler - men det kan man inte lita på i dag. Som socialarbetare har jag varit med om att placera många riskungdomar på nyktra folkhögskolor etc. - men de finns inte i dag. Skolor får inte ha alkoholförbud där eleverna fyllt 18 år - är myndiga.Vad gör soc sekr med unga missbrukare i dag?? Ja nästan inget alls visar ju socialstyrelsens inspektioner. Ingen vet hur man bryter olyckliga vanor med maktmedel! Låsa in är ju ingen lösning - bara en akut åtgärd. Endast individen själv kan rädda sig genom viljebeslut och nya målsättningar med livet. Ofta kan det hjälpa att bara besluta för ett år i taget och att se ett misslyckande som något tillfälligt. "Nästa vecka är jag nykter igen".Hurra...

#17. Du skulle gilla det va!

159 Jag SKYLLER inte på arv;den genetiska kedjan i vissa familjer är en vetenskaplig upptäckt o inte min.Förr trodde man att det blev så många alkoliser i samma släkt för att de påverkade varandra men så började de göras tester med tvillingar som växt upp på olika håll.Att man har en genetisk belägenhet behöver inte betyda att alla i släkten har den.Vi är 9 barn till pappa olika mördrar o av dem är 2 flickorjag med alkolister o en pillerberoende .En av systrarna har inga problem alls Hon kan dricka lite lagom på fest utan något sug. Sedan kan miljön förstärka skadan:själv hade jag inte smakat aklohol före 15 å drack inget mera förrän jag var 22.Alla gener hoppar över vissa :Min bror har varit nykterist hela livet han var elitidrottsman o inga av hans barn har problem.Men man är klok om man håller ett extra vaksamt öga på sina egna o ens barns alkoholvanor när man känner till den okade risken.