Foto: Rodrigo Comisarenco 

Blankettsverige svämmar över

I Sverige går folk på knä för att de måste fylla i så många blanketter. Fler och fler blanketter blir det! Lärare har fått så mycket extraarbete, att de snart inte orkar med lärandet längre. De har ingen fritid, för att de måste rätta och protokollföra barnens alla skrivningar. Det är många.


Nu har emellertid skolborgarrådet Jan Björklund fattat, att lärarna inte mäktar med allt extrajobb, förutom lärandet, så han har beslutat, att lärare inte ska behöva rätta Nationalproven, till att börja med.



Blanketter ska fyllass i på nätet, både av vanligt folk som har data och även av dem, som inte har tillgång till datorer, såsom äldre människor, som inte är motiverade att lära sig heller.


Jag är med i en ideell förening, som inte får något som helst statligt stöd, utan är beroende av donationer och hjälp från frivilliga stiftelser och andra sponsorer. Föreningen bygger på att hjälpa människor i nöd att få sina rättigheter tillgodosedda, eftersom de inte klarar av det själva, utsatta som de är.


De människor som startat föreningen, har egna erfarenheter av hemlöshet och drogproblem - och har tagit sig upp ur sina svårigheter och vill därför hjälpa andra. De vet, att det är möjligt - det är därför de har både uppsökande verksamhet och dessutom arbetar ideellt flera av dem bl.a. jag som tycker, att det är ett bra sätt, att göra en insats i samhället.



Föreningen har en ordförande, som är en mycket smart kvinna och som brinner för sin uppgift, vid sidan av ett annat jobb, som hon får betalt för. Hon lägger ner själ och hjärta i föreningen, men uttrycker en fasa över hur mycket blanketter måste fyllas i till myndigheter, för att överhuvudtaget få den hjälp den sökande har rätt till - av skattemedlen.


Vår ordförande ser, att en utsatt människa i Sverige inte har den minsta chans att klara kraven samhället har på alla medborgare. För att få hjälp av samhället, krävs papper på papper, blankett på blankett. Att söka medel till föreningen, är likaså väldigt blankettinriktat. Varje söktillfälle måste tabell föras, förklaras och tillföras statistik över verksamheten - in i minsta detalj. De som ansvarar för detta går mer eller mindre på knä - och ledighet är knappast att tänka på.


I vår förening är det inte nog, att man ställer upp gratis eller mot ringa ersättning, för att rädda människor, utan man får få eller inga lovord för det jobb man utför av myndigheter. De vill ha papper att titta på i all oändlighet, blanketter och bevis på, att man verkligen gör det man beskriver i verksamhetsberättelsen och i allt som rör verksamheten. För det mesta fattas det någon blankett och ibland känns det, som att inget slut finns.


Vår lilla förening är beroende av människor som förstår vikten av det arbete vi lägger ner på hemlösa och människor med problem av olika slag.Sådana goda människor finns - och bidrar till verksamheten på olika sätt, men kräver också de en så stor pappersexercis, att det både skrämmer och gör människor i föreningen oroliga för föreningens fortlevnad.


Man kan undra, vem orkar läsa alla dessa blanketter och all den pappersexercis som samhället är fyllt av? Visst är det bra att dokumentera och kunna svara för sig, men vissa saker som borde vara självklara, är inte det i myndigheternas ögon. De vill bara ha mer och mer uppgifter syns det.


Vi synar, skriver ner och fyller i tabeller in i minsta detalj.
Det tar tid.
Så mycket tid, att många går på knä.

Ska det vara så?

Av Pia Isaksson 12 jun 2013 06:00