Göteborg - smultronställenas stad

Göteborg rymmer något för alla åldrar och smaker och jag skall här bara presentera några av mina favoriter, nyfunna såväl som gamla, som jag alltid återvänder till.

Det är lätt att tycka om Göteborg. Härifrån är det nära till den stora världen, och att Göteborg tidigt blev en handelsstad av rang är inte överraskande. Från Göteborg drevs exempelvis Ostindiska Companiet mellan 1731 och 1813 och företagets stora, 250-åriga gula tegelbyggnad nu Göteborgs stadsmuseum vid Stora Hamnkanalen vittnar fortfarande om rikedom.

Göteborg för mig är emellertid också Haga med sina mysiga butiker och caféer.

Ett annat måste under mina Göteborgsbesök är Trädgårdsföreningen, en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och en skön oas. I Palmhuset, en graciös byggnad i glas och vitmålad gjutjärn från 1878 kan man beskåda palmer och andra exotiska växter och sommartid, i parkens rosenträdgård som är en av norra Europas främsta, njuta av färg och doft från tusentals rosor.

Ett besök på Konstmuseet på krönet av Kungsportsavenyn måste också göras. Här visas just nu bland annat en fin Helene Schjerfbeck-utställning. Skall du till Göteborg i sommar och missade utställningen när den tidigare i år visades på Waldemarsudde i Stockholm, passa på att se denna samling verk av Helene Schjerfbeck, en av Nordens mest kända och betydelsefulla konstnärer.

Slutligen är ett Göteborgsbesök inte fulländat innan man roat sig på Liseberg, denna anrika nöjespark som under decennier lockat såväl unga som gamla. Även om jag själv är Stockholmbaserad och har nära till Gröna Lund, så anser jag Liseberg vara norra Europas bästa nöjespark, främst för det stora och breda utbudet av attraktioner. Som stor berg- och dalbane-älskare så är ett antal turer med "Balder" ett måste, en riktigt bra berg- och dalbana gjord i trä. Nästa år kommer "Project Helix" att lanseras som kommer bli en av världens största och längsta berg- och dalbanor när den färdigställs. Andra attraktioner är "Uppskjutet" och inte att förglömma - "AtmosFear", som är en "skrämmande" upplevelse som man nog inte klarar av om man inte har barnasinnet kvar. Denna attraktion kan närmast beskrivas som fritt fall XXXL. I övrigt så erbjuder Liseberg en trevlig miljö i stort och även konserter med Miss Li och andra väletablerade artister.





Göteborgs utbud av hotell har successivt ökat under 2000-talet, både storhotell och boutiquehotell har lanserats. Men jag är konservativ på det sättet att jag håller mig till det som jag vet håller hög klass och som levererar service. Vid mitt senaste besök i Göteborg bodde jag på min stora favorit, Hotell Elite Plaza, tillhörande kedjan Elite hotels. Hotellet, som slog upp portarna år 2000, är det enda femstjärniga hotellet i Göteborg, inrymt på Västra Hamngatan snett mitt emot domkyrkan i en byggnad som, i likhet med Ostindiska kompaniets tidigare nämnda palats ett stenkast bort, andas rikedom och soliditet, uppförd 1889 för försäkringsbolaget Svea. Hotellet är även medlem av hotellanslutningen Design Hotels och hotellgästerna kan åtnjuta Lufthansas lojalitetsprogram "Miles and More" och få poäng på hotellnätter. Vill man bo på ett hotell som känns personligt och som ligger centralt men ändå ett litet stycke bortanför de stora stråken, är detta ett bra alternativ.

Hotellrestauranger gör ofta inte några djupare kulinariska avtryck men här har vi ett undantag. Ambitionsnivån går inte att ta miste på. Hotellets restaurang heter Swea Hof, där gästerna, såväl hotellgäster som övriga, njuter av kokkonst på hög nivå, från frukost till gourmetmiddagar. En förmån som hotellgästerna åtnjuter är tjugo procents rabatt på restaurangens kvällsmeny. Frukosten är både variationsrik och god, förutom det sedvanliga utbudet av bröd, marmelader och juicer hittar man även fisk av olika sorter och andra inslag som signalerar omtanke. Det bästa är emellertid själva miljön, den ljusa och höga ljusgården.

Senast jag åt på Swea Hof avnjöt jag en femrättersmeny med råvaror som var bäst för säsongen just då. Servicen var kunnig och omtänksam. Efter en inledande amuse bestående av en läcker lax, som fullkomligt smälte i munnen, samt de färska brödstyckena av surdegsbröd med plommon och körsbärsbitar, serverat med smör från ett lokalt mejeri, följde en terrin på spindelkrabba, hummer, avokadokräm samt koriander, som med sin rikedom av såväl dofter som smaker gifte sig mycket väl med den österrikiska Rieslingen. Min första förrätt följdes av restaurangens klassiska skaldjurssoppa, en rätt jag personligen oftast väljer om den finns på menyn. Jag blev inte besviken. Soppan bestod, förutom hummer, även av cognac samt dillkräm. Till soppan ett säkert vinkort, nämligen Chablis från 2010.

Till den första varmrätten blev det slätvar, som serverades med en pigg och frisk morotsstuvning och en skaldjursbuljong med mycket sälta och koncentrerad smak. Till detta en god amerikansk ekfatslagrad Chardonnay. Efter ett antal rätter satt det sedan bra med en granité som i detta fall var på äpple. Den är idealisk för att fräscha upp smaklökarna för de rätter som sedan kommer. Efter slätvaren följde en av de godaste oxfiléer jag ätit, den var så mör, att kniven gled igenom det till perfektion grillade köttet, som serverades med krispiga sockerärtor och rödvinssås. Till detta serverades ytterligare ett rött vin, en blandning av Cabernet och Merlot som gick mycket väl ihop med köttet.

Innan ostarna sedan kom på bordet fick jag möjlighet att torka mig om händerna med en varm, våt handduk, en liten detalj som uppskattades mycket. Till ostarna, som var en comté och en kittost, serverades två italienska viner, dels en Pinot Grigio men även en Recioto från Valpolicella, en perfekt combo. Innan huvuddesserten överraskade kocken oss med en minidessert bestående av ananas och muscovadorom. Som grand finale fick jag sedan en chokladdröm bestående av en chokladkaka i flera lager med tillbehör som dulce di leche samt hallonsorbet. Med detta var kvällen fulländad. Beträffande vinerna, så kan jag tillägga att det i hotellets källare finns en välsorterad vinkällare, inrymd i ett gamla kassavalv, som kan hyras för privata provningar.

Göteborg är en stad som rymmer många fina restaurager och matupplevelser men jag skall här bara nämna ett till exempel, nämligen en restaurang med samma höga ambitionsnivå som Bistro Wasa Hof, men med ett helt annat kök och, som jag brukar säga, är värd en resa i sig. Restaurangen jag tänker på är italienska La Cucina Italiana, som har öppet måndag till lördag 17 - 23 och är belägen på Skånegatan 33, mitt emot Svenska Mässan och nära Liseberg. Det är en liten restaurang med endast drygt 20 platser, vilket genast när man stigit in förmedlar en känsla av att stiga in i någons hem. Närheten mellan borden uppmuntrar också litet interaktion mellan gästerna och bli inte förvånad om du hamnar i samspråk med bordsgrannarna. Några av dem kanske äter gastronomico-menyn, bestående av 24 rätter!

Här råder en otvungen och trevlig stämning och ägaren, tillika kocken och napolitanaren Pietro Fioriniello blir glad när gästerna består av flera generationer, unga och gamla, "som i Italien", som han själv säger. Den hjärtliga, personliga och uppmärksamma servicen späder bara på det positiva intrycket. Slår man sig ned här tas man med på en veritabel matresa genom det bästa i de Italienska regionerna. Ofta är det Pietro själv som med stor omsorg och kärlek serverar och presenterar rätterna. Vid ankomsten serverades jag ett glas Spumante 90 procent chardonnay och 10 procent pino bianco, men om man så önskar kan man på La Cucina Italiana beställa in en Franciacorta Ca’ del Bosco, cuvée prestige, ett gott mousserande vin som, om du får smaken på det och även vill dricka det hemma, går att hitta i Systembolagets beställningssortiment.

Sedan följde en första amuse-bouche bestående av en uppfriskande citronsorbet toppad med kaviar. På denna följde ytterligare en amuse bestående av en blandning av äppel- och sellerijuice varpå den roliga "Vesuvio", bestående av bland annat buffelmozzarella och olivkräm, kom på bordet. Rätten bars fram under lock och när locket lyftes av steg från "vulkanen" en rökpelare. Humoristiskt och gott på en och samma gång. Till denna rätt ett vitt vin från Veneto - Garnica. Nästa rätt var hummer- och sparrissoppa med pancetta och gott bröd, stekt med rosmarin och serverat av Pietro direkt ur stekpannan. Till detta Le Marche rose av druvan motepulciano. På soppan följde en lika vackert serverad som god rätt, nämligen pilgrimsmussla med en god kräm vackert upplagd på ett snäckskal. Till soppan drack jag ett vitt vin från Campagnia. Så långt kommen var det dags för ytterligare en blodapelsingranité innan pasta med tomat och ricottaost kom på bordet. I vinglaset denna gång en Taurasi, även den från Campagnia. Ryggbiff med fänkål, morot och polenta, sås på oxsvans och anklever stod härnäst på menyn, en rustikare och mer norditaliensk rätt. Tomasivinet som serverades till var valt med omsorg, det kändes.

Efter detta var jag framme vid desserten, som bestod av yoghurtglass, halloncoulais samt rostad, vit choklad. Till detta serverades, naturligtvis höll jag på att säga, en god muscato di asti. Alltsammans avrundades med espresso och tryfflar och med detta var vår italienska matresa på La Cucina Italiana över för den här gången. Lyriska och omtumlade av intryck lämnade jag och mitt sällskap restaurangen och hela vägen tillbaka till hotellet talades vi om vad vi varit med om. La Cucina Italiana är en restaurang vars mat man inte glömmer i första laget. Hit vill man tillbaka.

Av Mikael Björnfot 11 jun 2013 06:00