Lilla Fröken, jag kommer älska ihjäl dig

VI
Regi: Mani Maserrat
Manus: Jens Jonsson
I rollerna: Gustav Skarsgård Krister, Anna Åström Ida, Rebecca Ferguson Linda
Biopremiär: 10 maj


"VI" är Mani Maserrats andra långfilm. Den förra var "Ciao Bella", en rätt gullig film om en komplicerad kärlekshistoria mellan tonåringar på Gothia Cup. "VI" beskrivs i förhandsmaterialet som en skräckfilm om kärlek; ett relationsdrama om ett par som trots att de älskar varandra kväver relationen till dess att de hamnar i en återvändsgränd och ingenting finns kvar, och det var vad jag hade i huvudet när jag satte mig i salongen.

Ida Anna Åström kliver in i ett lärarrum och presenterar sig som den nya kollegan. Krister Gustaf Skarsgård noterar henne och via några lite för långa blickar anar vi vad som ska hända. Ett kort montage av soliga dagar med glassätande och ömma kyssar senare köper de en lägenhet och flyttar ihop.

Som tittare förstår jag snart att förhandsbeskrivningen till stor del inte stämmer. Snarare än en film om falnande passion, är detta är en film om psykisk misshandel i ett förhållande där den ena parten, Krister, bryter ner den andra fullständigt. Vi får aldrig se fysiska slag, men de kontinuerliga psykiska örfilarna är nog. Gustaf Skarsgård i rollen som Krister är obehagligt övertygande som pojkvän med kontrollbehov som går totalt överstyr. Anna Åströms Ida kämpar för att hans hånfulla utbrott ska utbytas mot kärleksbetygelser, ber om ursäkt för hans ilska samtidigt som hon själv mår allt sämre. Lite på avstånd försöker Idas kollega Linda Rebecca Ferguson, som genomskådat Krister, få henne att förstå vad som händer, tyvärr ofta genom lite plakatartade tal.

Filmen är en och en halv timme lång. Förhållandet skildras snabbt och för att göra intryck kommer parets "gräl" i stora sjok. Jag satt och spände mig, ville bara att det skulle vara över varje gång.

Filmen känns inte kort men slutet kommer snabbt och liksom avhugget och jag hade velat se mer än det som hände. Samtidigt är det skönt att det fortfarande finns de som kan göra sevärd film utan att känna ett behov av att dra ut på det i tre timmar.

"VI" är klart värd att se, och långt ifrån det jag hade väntat mig när jag innan läste beskrivningen. Den var obehagligare. "Skräckfilm om kärlek" är närmare sanningen, även om det inte är kärlek som porträtteras utan en skev avart som inte har någonting med att älska varandra att göra.

Av Isabelle Lundqvist 08 maj 2013 12:20