Jag räds framtiden

Sannerligen en innehållsrik morgon, med radions ord ringande i öronen att "i Sverige kan man inte prata om någonting utan att bli kritiserad för att vara rasist eller antifeminist", eller något annat epitet.

Det har tydligen kommit en ny tidning, där det står att det ska bli kriminellt att kritisera feminismen, att opponera mot feminismen eller att vilja återskapa ett hierarkiskt samhälle. Tidningen heter Fria Tider hör jag i bruset från fönstret. Tidningen har startats av en "expertgrupp". Fråga mig inte vilken.

Sedan hör jag reklamen på radion, där man uppmanar egna företagare att ta in städjobbare, så man kan ägna sig åt sitt jobb som egen företagare då. Är vi tillbaka på 1930-talet? Vem har sett till det?

Är det följdriktiga, politiska vindar, en upprepad ekonomisk utveckling, där rika skor sig på de fattiga, som nu gör sig gällande? Vilka är det som vill skapa en åsiktsdiktatur?

För mig ter sig livet så här; vi har kvinnor, vi har män och barn, gamla och sjuka. Vi är en stor tyst grupp som kämpar med hjärtat, för kärleken och människovärdet. Vi har en grupp, som skriker hej vilt hela tiden. Vi har den tysta politiken. Vi har de evigt missnöjda, trots att vi har det bra jämfört med många andra människor.

Vem ska vinna denna kamp, för att sen ångra sig - och då är vi tillbaka på ruta ett?

Jag räds framtiden.

Av Pia Isaksson 01 apr 2013 06:00