Klimatavkylning?

Under min tid ganska långa tid som medpatient i denna livets poliklinik kan jag inte minnas att hela mars månad bjudit på 10-15 minusgrader i snitt. Om nätterna. Jag är visserligen inte uppe om nätterna. På dagarna kan man dock i skyddade lägen känna att solstrålarna överlevt vintern. Men de vädervärdiga meteorologerna i alla våra TV-kanaler vidhåller att denna marsmånad är extrem, den tillhör rysarna rent statistiskt, bland de värsta i modern tid. OK, modern tid brukar betyda ca fem månader. Men det börjar kännas som vi fått nog. När dagstemperaturen ligger under noll grader dagtid, i en vårmånad som mars, då har något ballat ur, som vi säger på modern svenska. Våren kan vi fetglömma, som Greta, barnbarn, 7 år, meddelar farfar på dagens stockholmsdialekt.

Al Gore, mannen som predikar om klimatuppvärmningen, han sitter nog hemma och lider. Han skulle knappast använda ryssmössa för att överleva vårt klimat, mest av politiska skäl, men det gäller även för bevarande av sitt eget projekts trovärdighet. Killen som trumpetar ut att klimatuppvärmning snart nog kommer att höja snittemperaturen 4-5 grader, smälta polarisarna och lägga stora delar av den kända världen under vatten, kan knappast uppträda på bild iförd ryssmössa.

Så här på basplanet, som enkel klimatkonsument, har jag inget speciellt, förutom lite gnäll, att tillägga. Lite trist för miljönissarna att kylan biter tag i fosterlandet just nu, när dom äntligen fått en smula gehör för sina teorier. Istället för flytväst letar vi fram vår gamla fårskinnsväst efter farfar. Det gäller att överleva Ultima Thule, ett uttryck som betyder ungefär "så långt norrut man kan komma" men vi är ju inte särskilt långt norrut. Det bara känns så. I hakan, i de tunna skorna, i små fingrarna som är vana att klara sig utan vantar här på vår breddgrad.

En dag, säger skrifterna, skall den snö som föll redan i fjol, smälta ner, rinna bort, fylla diken i porlande flöden och växterna skola känna det nya livet och saven stiga i träden och mata den nya växtsäsongens löv att spränga sina knoppar. Utan ett ljud skall miljarders miljarder löv, blad, gräs, veckla ut sig mot solljuset och människorna skola som vanligt icke hava tid eller ork att se denna förvandling, denna oerhörda kontrast mot de smutsiga snödrivorna.

Där halkade jag in på den lysande journalisten Ingemar Unges vårliga teori:

En kvart över åtta slog björken ut
Det blev en miljon blad på en enda minut
Tänk om varje nytt blad slog an en ton
som låter sig höras i den himmelska ron
Tänk om björk och hassel och och asp och slån
ville berätta om löven - vilket oerhört dån!

Gumman Tö kommer alltid på besök med sin kvast och jagar bort Kung Bore, han som ordnar med dessa extra vidriga vintrar. Det har hon alltid gjort, förr eller senare. Hon har hittills alltid vunnit matchen. Men den vidrige Kung Bore, han med snön och kylan, dyker upp igen i november då Gumman Tö är på semester i Thailand...

Men den diskussionen kan vi ta till hösten.

Av Lennart Lundwall 31 mar 2013 06:00