Feminismen bör inte slå ifrån sig all kritik

Den här artikeln berör videoklippet ovan och dess upphovsmakare. Det är inte en recension av videon i sig jag är ute efter att skriva - en video jag för övrigt finner träffande och rolig - utan det är något som Bianca Kronlöf sade i en artikel som berörde mig:

"Jag är så tacksam för att jag hade läst Maria Svelands Hatet: En bok om antifeminism, för hon har lyft upp kvinnohatet på bordet. Det hjälper mig att tänka att de här männens ilska inte är riktad mot mig som privatperson, utan mot Unga Kvinnor Som Tar Plats. Varje negativt mejl är en bekräftelse på att jag måste göra ännu mer."

Det är inte kampen mot kvinnohatet, engagemanget eller jämställdhetskampen som jag invänder emot. Det är det sista hon säger. "Varje negativt mejl är en bekräftelse på att jag måste göra ännu mer." Även om jag betvivlar att Biancas intentioner är annat än goda så tror jag att denna svartvita attityd bidrar till ett rättroget sätt att tänka inom feminismen och jämställdhetsfrågor. Om man redan bestämt sig för att all kritik man får är bekräftelse på att ens egen ståndpunkt är rätt, så utesluter man ju möjligheten att faktiskt ta till sig godartad kritik.

Jag tror att en av anledningarna till att feminism faktiskt fått genomslag i mer breda sammanhang är på grund av "den ganska spretiga feministiska rörelsen", som DN väljer att frasera det. För att man börjat titta mer brett på sakfrågorna. Att man börjat använda mindre feminismkonservativ och mer progressiv retorik; detta har möjliggjort att även "vita heteresosexuella män" kan ta till sig budskapet.

Jag är övertygad om att kampen för jämställdhet inte kan föras genom att vara inställd på att vinna ett krig. Att det finns ett rätt och ett fel. Att om man inte är med oss så är med emot oss. Att det är "vi mot dom".

Som jag ser det så är det "vi mot oss själva". Människor fungerar på många underbara, men även vidriga, sätt. Men rätt få av oss är bortom räddning.

"Kolla blatten! Värsta horan!" är ett fruktansvärt uttalande och inte minst andefattning kritik; men det utesluter inte att man kan vara öppen till viss kritik man får. Om varje negativt mejl är bekräftelse på att man måste trappa upp kampen, slå ännu hårdare, så tror jag att det till slut leder till att ens stöd i opinionen sjunker.

Det är något vi inte vill.

Nu är det kanske inte nödvändigtvis det Bianca bokstavligen menar; att kritik alltid är bekräftelse på ens egen ståndpunkts rättfärdighet. Däremot har jag själv vittnat om en oförmåga att ta till sig kritik i jämställdhetsdebatten. Det genomsyrar debatten; det gäller både kvinnohatare och bokstavstrogna jämställdhetskämpar.

Man är så uppe i kriget att även godartad kritik ses som provokation. Det bidrar inte till ett förstående debattklimat.

Av Johan T-Katiska 25 mar 2013 06:00