Nya skivsläpp med tvära kast mellan musikgenrer

Samtliga skivaktuella artister nedan har alla varit med ett tag och haft sin största fanbas bland konservativa musikälskare som inte anammat nedladdandet av musik, och de har lyckats väl med att sälja fysiska plattor trots den generella nedgången.

Barbra Streisands Classical Sony Music är ett album som denna rutinerade och välmeriterade artist släppte redan 1976, och som renderade henne cred även som klassisk sångerska. I och med återutgivningen av denna platta har ljudbilden förbättrats med moderna metoder men man har även inkluderat två outgivna Franz Schubert-spår från sångerskans välfyllda förråd av outgivet material. Barbra gör en gedigen insats och lyckas sedvanligt väl med fraseringar och höga toner, som är några av Barbras kännetecken, men så är hon även beryktad för sin perfektionism. De klassiska kompositionerna håller ihop väl och går ihop med varandra trots att språken hon sjunger på är flera; engelska, italienska, tyska och franska. Albumet inleds ljuvligt med Claude Debussys "Beau Soir" som hon gör perfekt till "Pavane" av Gabriel Fauré där hon för nynnandet till oanade höjder. Bäst är hon i det rörande stycket "In Trutina" från Carmina Burana. Classical en skiva man lyssnar på behagligt tillbakalutad i en skön stol, gärna med ett glas gott vin i handen.

Barfotasångerskan Cesaria Evora från det lilla öriket Kap Verde skivdebuterade 1988 och har under åren släppt ett drygt dussin originalplattor som sammantaget sålt i många hundratusentals exemplar världen över. Cesarias musikstil är blandad men grunden finns i den lokala Kap Verdianska folkmusiken morna i kombination med den mer traditionella portugisiska fadon. Cesaria hade jag för övrigt turen att se live när hon var i Stockholm för ett antal år sedan då hon framträdde på Konserthuset i Stockholm. Jag minns att hon var en fantastisk syn och sjöng rakt från hjärtat, givetvis barfota. Cesaria dog 70 år gammal för ett par år sedan men hennes testamente lever kvar i de sångskatter hon lämnat efter sig. Nya plattan Mae Carinhosa Sony Music släpptes nyligen postumt och består av 13 nya spår samt en DVD-upptagning på hennes absolut sista konsert som hon gav i Lissabon 2010. Även om hon sjunger på portugisiska och man inte förstår det minsta vad hon sjunger om, så är hennes röst ljuvlig att lyssna på och musiken passar de flesta och är utmärkt musik att bara sätta på när man har middagar och har vänner på besök. Jag kan inte peka ut någon direkt favorit på plattan utan tycker att alla låtar smälter ihop så fint att det mesta är bra. DVD:n med hennes sista konsert är en fin bonus där skivbolaget lyckats välja en mycket bra omslagsbild.

Den sista plattan som jag recenserar här är en raritet som nyligen återutgivits av engelska skivbolaget Cherry Pop. Bandet heter Sequal och var en amerikansk kvinnlig duo som rönte framgångar med ett antal hits på det glada 1980-talet. Mest kända är duon för den Stock/Aitken/Waterman-skrivna och producerade "Tell him I called". Plattan var före nyreleasen en raritet som tingade mycket höga priser på auktionssidor på nätet. Med den nya utgåvan medföljer mängder med extra material, främst från deras tidigare singlar. Musiken är daterad, det måste man säga, men den har också sin charm och kommer att ge många samlare en möjlighet att nu komma åt den till en bråkdel av priset som den normalt tingar på andrahandsmarknaden.

Av Mikael Björnfot 19 mar 2013 06:00