Låt unga människor ta plats i samhället

Det är svårt att vara en ung människa i det samhälle som jag lever i idag. Jag har aldrig varit med om så många valmöjligheter som är så negativa, men även väldigt positiva. Vi frodas i en ny era där vi lever i ett samhälle där man ska klara sig själv. Men vi unga människor får skylla oss själva om vi misslyckas. Det är så otroligt tragiskt när vi pratar om att vi ska hjälpa varandra, men samtidigt måste slåss för vårt eget individbestämmande.

Maktfördelningen i samhället idag gör att vi blir lätta att manipulera med olika metoder. Vi har inte alltid en röst att göra oss hörda med, och vi får aldrig bestämma över äldre människor som har levt längre och därmed enligt dem har en högre rang än oss. Det skapar ett problem, ålderssegrering blir en verklighet där vi unga placeras in i ett fack som "ej tillräckliga för att kunna åstadkomma förändringar". Vi blir en undergrupp som makt kan utövas på.

Vi pratar alltid om hur vi ska göra för att låta oss unga ta plats i samhället. Men vi måste vara ärliga med att det har inte fungerat särskilt bra på den fronten. Jag märker själv hur svårt det är att höras i skola, på arbetet och i övriga samhället. En del kollar snett på en när man kommer med en stark utstrålning och pratar med stora ord. Då undrar jag varför det ska finnas en sådan distans att det går att ignorera våra ord. Varför kan man inte försöka förstå att vi har en kämparglöd, en förändringsvilja som också vill komma ut i det stora samhället och göra skillnad? Varför detta förakt mot oss unga?

Den makt som vi upplever att ni har används till att tala om för oss att man är misslyckad om man inte klarar skolan, till exempel. Sedan ska man i nästa sekund prata om hur bra vi ungdomar är, för att vid ett annat tillfälle återigen höja garden och låtsas som om vi är från en annan planet.

Det fungerar inte att försöka förstå oss. Försök istället att använda vår kunskap, vår drivkraft. Vi borde samarbeta över generationsgränserna och se bortom ålder.

Även i den politiska världen diskrimineras vi. Man vågar inte att låta oss unga ta den plats som vi förtjänar, för man tror sig veta att den äldre generationens kunskap är mycket mer användbar. Hur ska en ung, politiskt aktiv person som jag kunna ta mig framåt då? Det gör mig irriterad att man i sådana här sammanhang och på övriga platser i samhället ser en människas ålder som något negativt.

"...svårigheter att leva i ett samhälle där man förväntas att kämpa mer, ännu mer som en ung människa. Men att försöka behaga andra med den inre kampen jag har inom mig, att krossa det som bryter ner mig; makthavande män som anser att vi kvinnor ej har rätt att ta plats.

Har alltid fått höras två gånger mer för att kunna få rätt, att kunna få ta den platsen jag förtjänar är så otroligt svårt när jag ligger i en underprivilegierad grupp i samhället. För än idag, 100 år senare så har fortfarande inte makten upphört. Tragiskt, då jag ser oss båda könen som en vinst om vi samarbetar tillsammans.

Vill inte höra om hur jag ska vara, vem ska jag vara och hur jag ska behaga för att kunna passa in i det mansdominerade strukturella samhället. Vår vinning, allas kamp ska handla om att vi ska kunna få bort makt och se människor som de är."

En enkel text om hur makt kan se ut för oss som måste kämpa mer. För oss unga kvinnor är det ännu svårare att ta sig uppåt.

Vi borde kunna se allas värde, se varje person som en del av det utvecklade samhället. På så vis kommer vi att kunna sluta förakta och trycka ner varandra, för att istället kunna kämpa gemensamt för något vi alla vill ha.

Av Sandra Ackefjord 14 mar 2013 06:00