Begrepp som patriarkat och könsmaktsordning komplicerar debatten för att de beskriver breda frågor med ett strikt feministiskt vokabulär och överskuggar ofta själva sakfrågan; jämställdheten. De två termerna motverkar, i min mening, syftet och polariserar oundvikligen omgivningen i manligt och kvinnligt.
När man beskriver samhället som patriarkalt verkar människor få uppfattningen att män instinktivt vill dominera över kvinnor. Detta får jämställdhetsintresserade att skygga bort från jämställdhetsdebatten då patriarkalism är inte ett inneboende värde hos män.
Det bör ligga i jämställdhetskämpars intresse att undvika missförstånd och att fokusera på slutprodukten. Användandet av ihärdiga beklagansvärda termer tror jag står i vägen för viktig opinionsbildning rörande jämställdheten.
Världen skulle må bättre av fler normbrytande personer som Nina Hartley; hon titulerar sig sexpositiv feminist och jobbar dessutom med pornografi. Hon är dock bara ett av många exempel.
Jämställdhet/feminism kan inte bestå av konservativa grupperingar och terminologi för att det motverkar jämställdheten negativt. Folk känner sig exkluderade då de inte kan relatera till det som sägs. Det är i terminologin som välkända svenska feminister som Gudrun Schyman brister.
Hon pratar ofta om mossiga gubbar i bolagsstyrelser. Men trots hennes goda intentioner och jämställdhetsideal tror jag att det är just hon som börjar bli mossig i det här sammanhanget.
Av Johan T-Katiska 06 mar 2013 06:00 |
Författare:
Johan T-Katiska
Publicerad: 06 mar 2013 06:00
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå