Vargfrågan ur ett fågelperspektiv

Häromdagen så publicerade SvD ett debattinlägg från Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren1, som är något häpnadsväckande för att komma från någon som är en av de högsta ansvariga för vår natur och ekologi.

Först och främst vill jag till fullo hålla med om att det är helt förkastligt med alla former av hatinlägg, hot oavsett vilken sida man står på eller vilken fråga det än gäller. Med det sagt, så är det ganska märkligt att hon överhuvudtaget inte bemöter den massiva mängd sansade argument mot vargjakten, som ändå finns och är helt dominerande i förhållande till mängden hot och hatinlägg.

Jag drar mig för att upprepa det som redan sagts i debatten så många gånger tidigare, så jag ska med denna artikel försöka belysa frågan ur ett fågelperspektiv som förhoppningsvis ger någon ny infallsvinkel i debatten.

I Maria Ågrens artikel så motiverar hon skyddsjakten med vilka stora skador de ger på samernas renhjordar, och förtydligar att vargarna tar väldigt många renar och splittrar renhjordarna så att det kan ta veckor och månader att samla ihop hjordarna igen.

Problemet är att det argumentet kan tolkas som att hon idiotförklarar landets alla biologer och miljö- och naturintresserade människor. Det är knappast någon nyhet eller överraskning att vargen dödar andra djur. Det är liksom en naturlig del i vargens liv. Vi förstår det, jag lovar. Det är ingen som tror att vargen är en oskyldig liten lammunge.

Om vi enbart fokuserar oss på förhållandet mellan varg och människa, så är ju vargen helt klart ett problem för väldigt många människor, eftersom den dödar mycket boskap och har tagit några jägares hundar. Samernas problem är inte heller att förringa. Hade allt bara handlat om vargen och människan så skulle vi gott kunna utrota vargen. Men det handlar inte bara om vargen, utan om så väldigt mycket mer. Vi måste lyfta blicken och se frågan ur ett väldigt övergripande perspektiv, ett helhets perspektiv. Om vi bara tittar på en pusselbit i taget i pusslet så kommer vi aldrig se helhetsbilden, vi måste därför lägga ihop alla bitar för att kunna se vad allt handlar om.

Om allt bara handlat om vargen och människan så hade det varit ganska självklart att utrota vargen eller försöka flytta den till platser där den inte kan göra någon skada för människan. Om vi antar fågelperspektivet istället så ser vi en planet med över sju miljarder människor som spridit sig över hela världen på nästan varenda livsvänlig markyta. Med vår intelligens och samarbetsförmåga har vi lyckats överlista vartenda rovdjur, så att de inte längre utgör något större hot för oss. Människan dominerar alltså vår planet och vi har blivit vad man i biologin kallar för topp-predator, ett rovdjur som står högst i näringskedjan, det vill säga det djur som äter andra djur, men saknar egna fiender. Vi har till och med lyckats helt utrota flera djurarter under mänsklighetens historia.

I vår position som topp-predator så är det därför väldigt märkligt att som Maria Ågren hävda att vargarna får maka på sig eftersom de stör människans verksamhet. Det kanske hade varit motiverat om vargarna varit ett hot för människors liv, men människan har en ganska omfattande boskapsuppfödning och i de flesta fall så finns rovdjursstängsel som staten kan subventionera. Det hjälper dock inte samerna, men vi måste inse att en så omfattande och storskalig boskaps-verksamhet inte kan vara en självklarhet. Det handlar om enorma ytor som samerna vill reservera för sin verksamhet, ytor som begränsar vargarnas levnadsyta än mer. I varenda liten avkrok i de mörkaste skogar så finns någon människa som har boskap. Att försöka kontrollera ett djur, som naturligt rör sig över väldigt stora områden, så att de aldrig någonsin kommer utgöra ett hot mot människors boskap är i princip omöjligt. Så när man argumenterar som Maria Åström gör, så kan man samtidigt motivera att varenda varg ska skjutas, för alla vargar är ett potentiellt hot mot boksapen.

Med tanke på att människan utrotat flera djurarter tidigare så måste vi börja bli lite försiktiga med vad vi gör med vår natur och ekologi. Vi kan inte utrota hur många djurarter som helst utan att det rubbar ekologin, som i sin tur kan påverka människans chanser att överleva som art.

Visst, vi kanske skulle kunna offra vargen också. Har vi tur så skulle det bara leda till lite fler älgolyckor och en något snabbare växande vildvinsstam och lite fler gnagare eftersom de blivit av med en av sina största fiender. Men ekologi är ett komplicerat och överblickbart system. Om du tar bort en art ur ett ekosystem så är det lite som att plocka en pinne ur plockepinn. Du riskerar att rubba någonting som i sin tur rubbar något annat, osv så att hela vår livssituation förändras i värsta fall. Vi vet att det finns vissa nyckelarter i våra ekosystem som är extra viktiga. Skulle de försvinna så skulle det påverka en stor mängd andra växter och djur. Daggmaskar är ett sådant exempel. Precis som alla andra djur behöver de vissa livsförhållanden, t ex rätt pH-värde surhetsgrad för att kunna leva. Daggmaskarna är oerhört viktiga eftersom de bearbetar jorden så att den blir mjukare och mer uppblandad, vilket är en nödvändig förutsättning för väldigt många växter. Utan växter så dör en rad djur, och om djuren inte kan leva så dör också rovdjuren som lever på dem ut också. Vargen är förmodligen ingen nyckelart, men exakt hur den skulle påverka vårt ekosystem och vilka kedjeeffekter det kan leda till vet ingen med säkerhet.

Ett annat problem med vargfrågan som synliggörs när vi antar fågelperspektivet är att liknande debatter förs i alla länder mot alla typer av rovdjur. Den svenska vargfrågan är bara en liten pusselbit i det stora pusslet. Om alla generaldirektörer för naturvårdsverk i alla världens länder resonerar på samma sätt som den svenska generaldirektören så kommer vi sakta men säkert tränga undan alla världens rovdjur, med förevändningen att de ställer till med problem för människan och "måste" skjutas.

Vi kanske borde börja förhålla oss till den värld och det ekosystem vi lever i, istället för att med den mänskliga arrogansen hävda att alla andra arter ska förhålla sig till människorna. Vi måste inse att vi lever i ett land med rovdjur. Rovdjur är farliga, inte minst för tamboskap. Vi människor kan inte lägga beslag på allt fler landområden på planeten och förvänta oss att de störande rovdjuren ska hålla sig på sin plats. Fortsätter vi med den inställningen så kommer vi att påverka ekosystemet på ett oförutsägbart sätt. Det är inte en fråga om, utan när.

På samma sätt som ingen normalt funtad person skulle stiga ut ur safaribilen på savannen och vandra omkring och hoppas att inga lejon ska dyka upp, så borde vi inte heller förvänta oss att vi kan bedriva boskapsverksamhet var som helst och hur som helst utan att det kan bli problem. Med all respekt för de jägare som mist sina hundar på grund av varg, så borde ni kanske själva ta på er lite av skulden innan ni lägger all skuld på vargen. Ni släppte lös er hund i ett land där det kan finnas rovdjur i skogen, det var kanske inte helt genomtänkt eller riskfritt, om vi ska vara ärliga.

Och med största respekt för vår ursprungsbefolkning, samerna. Ni är en del av mänskligheten och bidrar också till att tränga ut våra rovdjur precis som överallt annars i världen. Ni kan inte ta för givet att ni ska kontrollera flera hundra renar över enorma markytor utan att bli störd av rovdjur. Vi måste leva i samklang med naturen, och inte utgöra ett hot mot den.


1 Länk: svd.se

Av Tobias Jeppsson 05 mar 2013 06:00