"Rasister måste bemötas med empati och respekt"

Det må vara svårt att förstå hur ett parti vars rättspolitiske talesman tillsammans med några andra toppar inom partiet ägnar sin fritid åt att gå runt på stan med järnrör, uttrycker rasistiska kommentarer och förolämpar kvinnor, kan bli tagna på allvar. Ännu svårare är det att förstå att de trots detta avslöjande vuxit sig större i opinionsundersökningarna och pendlar mellan 8-10 procent.

Även om det finns en viss oro och irritation hos de flesta svenskar över detta faktum, så är det inte många som tror att en situation liknande nazi-Tyskland under mellankrigstiden kan komma att uppstå någonsin igen i dagens kunskaps- och informationssamhälle. Sverigedemokraterna ses mer som en tillfällig missnöjesbubbla som snart kommer att spricka. Men även om vi har väldigt mycket mer information och kunskap idag så är problemet kanske att det finns för mycket information och distraktioner. Vi drunknar i amerikanska sitcoms, dokusåpor och teveserier av alla slag. Internet är överfullt av information och desinformation. Det är kanske enklare än någonsin att fjärma sig från den verklighet vi lever i, och vad som verkligen händer i samhället. Det går alldeles utmärkt att skapa sig en egen världsbild, underbyggd av källor med haltande trovärdighet och korrekthet. Men det viktigaste för de allra flesta verkar vara att informationen passar in i ens förutfattade världsbild, oavsett vilket politiskt läger man än tillhör.

Det finns inget mer energikrävande och besvärande som att utmana sina egna föreställningar, att försöka ifrågasätta om det man tagit för givet och självklart verkligen är så självklart. Jag vill med denna lilla artikel utmana både de främlingsfientliga krafterna, men kanske framförallt kritikerna till SD-anhängare och främlingsfientliga, för det finns uppenbara problem i deras kritik.

Först vill jag klarlägga att jag är starkt emot all form av främlingsfientlighet och har spenderat otaliga timmar på ändlösa nätdebatter i olika forum mot främlingsfientliga personer och SD-anhängare. Samtidigt som det känts idiotiskt och menlöst att läsa och skriva i dessa forum så har jag också lärt mig en hel del och kommit till insikt om var problemet i själva verket ligger, vilket jag snart kommer gå in närmare på.

Vi måste börja med att konstatera att trots den massiva kritik som ändå riktats mot SD i media, genom demonstrationer och Facebookgrupper etc, så har SD som parti bara fått fler och fler anhängare. Om de vid valet om cirka 1,5 år ligger kvar på samma nivå eller är ännu större så kommer SD kunna blockera och avgöra en stor mängd frågor i riksdagen. Så därför är det hög tid att börja diskutera hur vi ska hantera SD och framförallt kritiken till SD.

Varför har då kritiken mot SD gett rakt motsatt effekt, och gett dem ännu fler anhängare? För att förstå detta så måste vi borra oss in i människors psykologi och till och med biologi. Efter nazismens fall som byggde på rasbiologi så har sociologiska förklaringsmodeller istället dominerat när vi försöker förklara varför människor beter sig olika. Sällan talas det om biologiska eller psykologiska aspekter. Men kanske är det dags att bli lite mer nyanserade och inse att vi människor påverkas både av arv och miljö, det vill säga av både våra gener och vårt samhälle. Viktigt att komma ihåg är att alla dagens genetiker förkastar nazismens idéer, som inte har förankring med någon form av vetenskap. Genetiken var väldigt ny som vetenskap, och det var först på mitten av femtiotalet som man upptäckte DNA-molekylen och därmed började förstå vad gener var för något och hur de fördes vidare. Kort sagt så var det ett ganska öppet fält på den tiden, fullt av vilda spekulationer, vilket utnyttjades av nazismen.

Idag många decennier senare så vet man oerhört mycket mer om den mänskliga biologin, och även hur den påverkar vår psykologi. Den moderna genetiken har slagit fast att vi faktiskt är väldigt olika redan från födseln, och att våra gener även påverkar våra personligheter och vårt sätt att fungera, även på det mentala planet. Men fram till våra dagar så har det funnits en föreställning om att vi föds med identiska hjärnor som kan fyllas och formas på vilket sätt som helst. Även om det till viss del är sant så föds vi ändå med vissa förutbestämda skillnader även när det gäller hjärnans funktioner, vilket påverkar våra personligheter olika.

De flesta som sett barn växa upp, har säkerligen noterat skillnader i personligheter långt innan de lärt sig kommunicera, trots att de växt upp under identiska förhållanden. Alla som har något syskon vet mycket väl hur olika man kan vara på vissa plan, trots att man vuxit upp i samma hem med samma föräldrar.

Något som de flesta nog varit med om någon gång i livet är att det ibland är omöjligt att få en person inse att han/hon har fel även om man så kan bevisa att alla deras argument bygger på felaktiga fakta och antaganden. Personen kan vara hur intelligent och trevlig som helst, men i vissa sammanhang handlar det uppenbart lite om fakta och information, utan mer om en djupt rotad personlig och känslomässig inställning. Ibland märker vi det inte ens, utan de lyckats bygga upp en så trovärdig argumentation kring sin känsla eller frånvaro av känsla att det låter väldigt trovärdigt och övertygande. Dessvärre är det en återkommande risk och fara med alla politiska uttalande som inte ifrågasätts och granskas i varenda söm, eftersom det kan leda till att många ändå övertygas av en argumentation som de tycker låter logisk och rimlig, när det i själva verket baseras på en känsla som inte är alltid till fördel för samhällets bästa.

Vad jag försöker säga är att problemet med främlingsfientlighet inte alltid bottnar på ett intellektuellt plan, utan problemet ligger ofta mer på ett psykologiskt eller snarare biologiskt plan. Av den enorma flora av olika mänskliga egenskaper och personlighetsdrag som förekommer inom alla samhällen, så är några av egenskaperna till exempel svårigheten att lita på andra människor, obehaget inför det som är annorlunda och nytt, eller svårigheten att leva sig in i andra människors problem. Vi har säkert alla noterat dessa egenskaper i andra sammanhang, till exempel personen som alltid väljer samma pizzasort när han beställer pizza, eller bor i samma lägenhet och jobbar på samma jobb hela sitt liv. Det är en form av trygghetsbehov, man vet vad man får och riskerar inte att något oväntat och obekvämt händer. En egenskap som helt säkert varit väldigt viktig i vår evolution, eftersom det inte alltid är någon fördel att ta risker och pröva nya saker.

En gemensam nämnare hos många främlingsfientliga personer är just ett väldigt stort trygghetsbehov, rädsla för förändringar och ibland en svag förmåga till att leva sig in i andra människors situation. Man är i ett stort behov av kontinuitet, kontroll och en livssituation som inte förändras alltför mycket. Det är känslor som nog de allra flesta kan känna igen sig i, men det som inte många känner till är att våra gener inte funkar som en av- och på-knapp, det vill säga att du antingen har en egenskap eller inte har den. Det handlar snarare om en skala full av nyanser mellan att ttill exempel känna ett extremt trygghetsbehov, och mellan de som totalt saknar spärrar och är extremt riskbenägna. De allra flesta av oss är någonstans mittemellan dessa två ytterligheter, men vi befinner oss alla någonstans på denna skala.

Problemet med kritiken mot främlingsfientligheten är att man attackerar människors medfödda personligheter, vilket skapar ännu större motsättningar. Kunskap och argument är oerhört viktigt för att bekämpa främlingsfientliga krafter, men ännu viktigare är det att förstå de personer man debatterar mot. Om man debatterar mot någon som har väldigt svårt för förändringar, eller bristande empatisk förmåga så hjälper det inte att idiotförklara personen. Det är inget som denne kan förändra i en handvändning.

Vi måste därför inse och acceptera att en del människor har väldigt svårt för förändringar, och en bieffekt av det är att de kan bli mer främlingsfientliga än andra människor. Men som jag nämnde tidigare så är det inte alltid en nackdel att ha svårt för förändringar och att hålla sig till det man känner till. I många yrken, till exempel piloter eller hjärnkirurger så är det en väldigt stor styrka att göra saker på ett rutinmässigt och tryggt sätt och att inte alltför lättvindigt testa något nytt tillvägagångssätt, vilket skulle kunna vara förenat med livsfara. Men när det gäller migration och invandring så är de påstådda riskerna och farorna besynnerligt ofta väldigt grovt överdrivna på väldigt vaga grunder. Därför kan det finnas anledning för en del personer att åtminstone på ett intellektuellt plan försöka inse det, även om det kanske är betydligt svårare att göra det på ett känslomässigt plan.

Ska vi komma vidare i debatten om invandring så måste den ske på ett sansat och balanserat plan, där vi alla är väl medvetna om våra egna och varandras personligheter och respekterar olikheterna. Vi kommer inte framåt genom att förlöjliga eller fördumma varandra. Tvärtom måste vi försöka förstå och acceptera att vi fötts olika och att våra biologiska skillnader kan påverka våra slutsatser och åsikter i olika sammanhang. Därför måste vi nog också försöka att sträva mot att hålla debatten så objektiv och faktainriktad som möjligt, även om det är en känslomässigt engagerande fråga. Till exempel genom att med logiska resonemang försöka förklara varför empati med främmande människor är något positivt.

Vi bör också bli mer medvetna om att i ekonomiskt otrygga tider så stärks folks behov av trygghet, och kan ge bieffekten av en ökad rädsla för till exempel invandringens effekter. Risken finns därför att främlingsfientligheten kan eskalera till samma nivå som det ekonomiskt sargade 30-talets Tyskland, om vi inte blir medvetna om varför människor agerar och resonerar som de gör. Det handlar inte enbart om vilken information som sprids, utan också om varför vi väljer olika informationskällor, hur vi tolkar informationen och vilka slutsatser vi drar av den.

Av Tobias Jeppsson 25 feb 2013 06:00